Man väljer var man lägger sin samtidsoro och sitt hopp

Frågan om böneutrop har väckt en smärre storm.
För mig är detta, som jag skrev i förra inlägget, snarast en pseudofråga.
Här kommer tre inspel från annat håll, i samma anda

I dagens SvD, den 7 mars,skriver religionshistorikern Jonas Svensson. Han är pålitlig i dessa frågor.

En ironisk kommentar kan vara på plats, denna gång hur kommersialismen får böla ut sitt budskap; Wisti

När det skakar i frågor om integration, religion och mångfald gäller det att ha gjort klart för sig själv var man står - och varför, dvs hur man kommit fram till sin hållning. Själv menar jag att jag har historien på min sida - också emot mig, tyvärr. Så det är bara att välja sida, och stå trofast. Den helige Franciscus är inget dåligt sällskap i dessa tider. Centrum för religionsdialog påminner om honom, när man gör sitt inlägg i debatten. Läs mer här; Skaffa din egen inspiration

Nu ger jag mig ut i Helsingfors' välgörenhetsloppisar - för att skaka av mig grubblerierna! Men innan dess:

Här kommer ett förslag på hur man kan besvara - i kortaste ordalag, men bestämt och respektfullt - den oro som faktiskt finns utbredd i riket. Anledningen är att den konferens jag planerat, i samarbete med SST och Sveriges shiaförsamlingar, väckt reaktioner. Se vidarekonferens Jag har fått många positiva och glada reaktioner, men även oroade:

Hej!

Jag är verkligen orolig för hur framtiden kommer att se ut. Det påverkar mig negativt att behöva leva i ett land där islam tar mer och mer plats. Böneutrop som proklamerar att staden är islamsk, domen från Solna, att vi inte ställer upp för de flickor som inte vill bära slöja som exempel. Till nästa val är jag övertygad om att det kommer finnas ett islamskt parti, typ Demokratiska Islamska Partiet. De behöver bara en Jimmie Åkesson, sen kör dom. 

Och nu denna konferens. Magnus Uggla får skriva ny text till "Jag mår illa". 

Folk får vara hur religiösa de vill. Behöver de sagor i verkligheten för att vara lyckliga gör det inte mig något. Men jag vill inte att  deras tro påverkar min vardag. Vill man leva muslimskt kan man söka sig till de länder som har det statsskicket. 

Så här har jag föreslagit som svar:

Hej,

Tack för ditt brev.

Vi känner igen din oro, men delar den inte.

Vi kommer att arbeta vidare för att Sverige ska bli ett generösare samhälle, där rädsla för varandra inte ska gro.

För övrigt handlar konferensen dels om alla religioner, dels om hur religiösa och icke-religiösa bättre ska bygga vår delade framtid.

Med vänlig hälsning,