Ögonblick av bråddjup.

Överallt finns det gömda budskap om livets ofantlighet, dess skönhet och oskattbara skörhet. Dess tillfällighet och undflyende NU.

I denna blogg hittar du mängder av flagor, om du stannar till och letar.
Flagor av liv - och ur ett liv. Kanske även ett och annat mirakel. Välkommen!

29 okt. 2020

Varför kan inte religionsfrihet få vara en mänsklig rättighet?

Tre omöjliga frågor

Vad är religion för något? 

Vad handlar det om när folk säger att de är religiösa? 

Varför blir så många provocerade av det finns religioner och religiösa människor?

Det låter sig inte göras att kort reda ut allt som ryms i dessa tre frågor. Självklart kan mycket - och många - vara provocerande i religionens och de religiösas värld. Det är inte särskilt svårt att ge exempel på detta. Även jag som tränad religionshistoriker höjer rätt ofta på ögonbrynen. Dagens globala klimat underlättar inte precis ömsesidig förståelse och respekt.

Gud mäter upp världen. Före splittringen;
när vetenskap och religion är samma sak!
Visst ser Skaparen gullig ut?

Vad jag tycker är tokigt är när människor tar avstånd mot själva fenomenet religion. Av princip. Det är mig omöjligt, och helt onödigt. Särskilt om man vill kalla sig humanist, eller liberal. För att ta sig genom blockeringar kring religion måste man först bryta ned frågorna till att handla om konkreta situationer och människor, beslut och handlingar. Därefter blir det möjligt att resonera sakligt. Å ena sidan är religion inget i sig. Vi måste hellre resonera om människors sätt att vara religiösa. Religion kan användas till vad som helst. Det finns inget Islam säger... eller Enligt Kristendomen så...

Å andra sidan kan vi med all tydlighet påvisa att människors sätt att vara religiösa är både konstruktivt och destruktivt - beroende på vad vi vill lyfta fram. Ingen religion är entydig, eller statisk. Allt rör sig, och är beroende av sina komplicerade sammanhang. Därför borde man uttrycka sig så att man tydligt tar ansvar för sin egen subjektivitet: Som jag förstår det, så... Detta gäller både religiösa och icke-religiösa. Därefter får man vara beredd att lyssna på vad andra har förstått. Ta kritik, öppna sig för andras erfarenheter, lyssna på nya argument. Göra sig beredd att ompröva det man sagt och påstått.

Ingen utvecklas - eller ändrar sig - av pajkastning. Enbart vreden växer. Detta gäller även när presidenter ska uttala sig efter nya terrordåd. Förakt föder förakt.

Min släktkyrkas vackra klockstapel i Tuna, Medelpad.
Prästen ville jag skulle bli präst, och så blev jag religionshistoriker
Undra om han skulle hålla med mig

Det är rejält svårt, men nog så spännande, att vidga sina perspektiv. Men jag sörjer över att just ämnet religion ska vara så laddat. Det verkar bli värre och värre dag för dag.

Corona och religionsfriheten

Den viktigaste förklaringen till att temat religion är så laddat i vår värld är att hela den moderna tanken i hög grad handlar om att just ta avstånd från allt vad religion handlar om. Dels blir religion något suspekt, som står i motsatsställning till förnuft, vetenskap och jämställdhet. Dels kan man till nöds fördra att religion finns i det privata, så att "vi kloka moderna" slipper se och störas. Den religiösa biten ska inte ha något med t.ex. politik eller sexualmoral. Då är man inte upplyst. Religion tillhör dåtiden.

Det var länge sedan religionen var mitt i allas liv

Som jag ser det finns ingen principiell motsats mellan det moderna och religion. I inte så liten grad har religiösa rörelser banat väg för det vi uppfattar som sekulärt och fint - t.ex. demokrati,  yttrandefrihet, allas lika värde, jämställdhet. Men detta faktum har fuskats bort i historieskrivandet. Det bekräftar ju inte sagan om att moderniteten är frukt av ett antireligiöst tänkande. Religion ska ju stanna i den mörka, oupplysta Medeltiden. Den dominerande bilden av Medeltiden är verkligen falsk. Allt för att förhärliga Europas uppvaknande till den Nya tiden

Har herr Tegnell navigerat rätt? Vem ska man lita på?
För många är religionen den fasta punkten, och källan till liv.
Oavsett, snurrar universum på...

Det som oroar mig idag är den ökade intoleransen mot olikhet. Historien visar att tider av oro och kris, liksom känslor av hot ökar skräcken att slå vakt om det egna och försvaret mot allt främmande utifrån. Den tid vi just nu lever oss igenom skapar väldigt många källor till oro och hotkänslor. 

En källa till förvirring är globaliseringen. Denna är oundviklig, och rymmer både fasor och löften. Men jag skulle säga att det uppstått ett tragiskt glapp mellan en hastig globalisering och människors kapacitet att rent existentiellt anpassa sig till allt flimmernytt. De flesta av oss hinner helt sonika inte med. Det blir för mycket på samma gång. Då behövs säkra hållpunkter att orientera sig utifrån. A eller B.

I en osäker tid är det särskilt viktigt att inte vara säker. Risken är att man annars skapar falsk säkerhet, och navigerar åt fel håll. Tyvärr skärper varje terrordåd jakten på den farliga religionen. Just nu hör jag om mordet på tre människor i en kyrka i Nice (29/10 2020).

Låte ditt ansikte lysa över dig!
Påverkas inlevelsen när vi inte riktigt
ser varandra? När allt invant rubbats...
Bild från internet

Coronapandemin är en prövning för oss alla. Hur överlever man att inte otvunget kunna träffas? Hur klarar man alla inställda evenemang? Vad ska man ta sig till när själva naturen tröttar ut en, efter den hundrade utevistelsen/ promenaden?

Även om den "moderna" förhoppningen är att religion är en privatsak, och något som särskilt hör hemma i individsfären, så kan ingen religion existera utan den kollektiva och sociala dimensionen. Många av oss har i pandemins spår upptäckt att t.ex. musik- och konstupplevelser blir starkare när man är tillsammans med andra. Kultur handlar i så otroligt hög grad om att samlas för att tillsammans uppleva något. Så är det också med re religiösa upplevelserna.

Det är inte bara sportentusiasterna som saknar de stora samlingarna. 50 räcker inte, inte heller alltid 500.

Alla begränsningar i Coronans spår illustrerar att staten med självklar rätt griper in i människors liv. Allt annat får backa inför folkhälsan. Ingen kunde i januari förutspå att staten skulle ta sig sådan rätt att styra och ställa. Självklart hyllar jag (mestadels) detta, men vi vet ju att alla inskränkningar kostar på. Allt oftare påtalas detta. Men sällan de religiösa behoven. Ja, det ska då vara kring begravandet av alla döda. En verklig tragedi.

Enligt det moderna tänkandet ska staten vara religiöst neutral. Den ska inte prioritera en religion framför de andra. Så låter idealet, men jag menar nog att den svenska staten fortfarande prioriterar kristendomen, trots att man bedyrar sin neutralitet. Den ägnar sig inte särskilt mycket åt att garantera allas religionsfrihet. Inte ens de kristnas.

Effekten av denna inbyggda diskriminering blir extra stark när man lägger till att den svenska statens huvudstrategi mot religion är att på olika sätt ingripa för att begränsa religionens plats i samhället. Idag syns detta väldigt tydligt kring islam. Att så kraftigt hävda yttrandefrihet hänger ihop med denna härva av negativa föreställningar om religionens plats i det "moderna" - och offentliga - rummet. Sedan länge är det inget brott att häda. Det ska folk tåla, rätt och slätt. Yttrandefriheten godkänner allt, verkar det som.

Vad är upplysning och vem är upplyst?
Är det upplyst, och viktigt, att "våga" reta andras helighetsbehov?
Sedan några decennier pågår en kritik av europeiskt tankegods
- gud ske lov! Så mycket osund etnocentrism behöver sopas bort

Av allt detta blir det allvarligt när klimatet är så skakigt och att så många letar syndabockar. Religion är en rätt ofarlig slagpåse att ge sig på. Man skördar snabbt - och lättköpt - poäng i debatten. Inte enbart SD och KD. Även partier som kandiderar till statsministerposten håller sig inte borta från frestelsen.

Tänk om stat och alla andra aktörer kunde ha ett mer avslappnat förhållande till religion, och se dess befriande förmågor. Som i alla kristider ger religiös gemenskap tröst och värme, tillförsikt och ork att leva vidare. 

Det är inte bara granen som ger tröst.
Men oj, så jag saknar den nedsågade
granen på grannens tomt. Alla kottar...

Zoom salabim, ett till seminarium

Tänk så många zoom-seminarier det har blivit i dessa corona-tider. Nyss anmälde jag mig till ett om religionsfrihet, anordnat bl.a. Centrum för religionsdialog vid Stockholms stift. Ganska behändigt att - orakad - sitta hemma i stället för att med allmänna färdmedel åka till Stockholm. Särskilt nu när coronan härjar i stegrad takt. Vi var 10 stycken som samlades för att lyssna på föredragshållaren, Göran Gunner. Han gjorde bra ifrån sig, den gamle seminaristen för länge sedan. 

Föredragshållaren började med att många grupper idag förföljs på grund av sin religionstillhörighet. Våra media täcker inte detta på långa vägar. Därefter gick han igenom vilka juridiska texter som gäller. Även på denna punkt får man tyvärr säga att media är tämligen tystlåten. När han kom till svenska förhållanden konstaterade han att frågorna i praktiken aldrig kopplades till konstitutionen, vilket ger negativa konsekvenser i de konkreta diskussioner som förs. 

Grunden för rediga diskussioner finns alltså inte. Det blir i stället mycket plats för personliga tyckanden och eget odlade känslostormar - så skulle i alla fall jag formulera det.

Historia är alldeles för allvarligt
för så farliga saker som känslor!
Man måste skaffa kunskap innan man kan ha åsikter.
Men i humaniora lagras inte kunskapen,
var och en måste anstränga sig

Det efterföljande samtalet var rätt famlande, vilket väl illustrerar att svenskar är valhänta i frågan. Ett viktigt tema var dock att lagen om religionsfrihet skyddar individers rätt, inte samfundens rätt. Däremot skulle lagen om hets mot folkgrupp bättre kunna skydda grupper. Jag tog bl.a upp hur man äntligen i Finland förbjudit Nordiska motståndsrörelsen just med stöd av lagen om hets mot folkgrupp. 

Ett annat viktigt tema var den etiska dimensionen i hur man talar om och till varandra. Bara för att man får häda bör man inte göra det - med anledning av den franske lärarens pedagogik att visa Muhammedkarikatyrer (även om han nog inte ville häda). Ingen vinner på sådana beteenden. I alla sammanhang bör man ha människors värdighet i fokus. Hellre konstruktiv religionskritik än att bränna koranen/ bibeln.

Mot slutet tog föredragshållaren upp frågan Vet vi vilket samhälle vi vill bygga? Han syftade bl.a. på att diskussionerna lätt blir plottriga, utan konsekvensanalys och övergripande sammanhang. Men jag tycker... Sådant duger inte inom t.ex. naturvetenskapen.

Håhå jaja. Snart är det min egen tur att zooma in vår tid i ett zoom-seminarium. Ge mig styrka, någon...'

Eviga frågor!
Varje generation får göra om experimentet att skapa frihet
Bild: Rosettfönster från Europas första gotiska katedral, St Dénis

18 okt. 2020

Ska det vara så svårt att ta på sig ansiktsmask?!?

Länge har jag haft funderingar kring detta med ansiktsmask. Eftersom de auktoriteter jag lutat mig mot inte entydigt förespråkar mask så har även jag vacklat. Min inställning har varit att invänta rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Först då skulle jag börja. Rätt tidigt under pandemin kom dessutom en finsk rapport som avskrev att ansiktsmasken skulle ha någon bärande betydelse för att stoppa spridningen. Jag blev nöjd. 

En finsk auktoritet uttalar sig om ansiktsmasker.
Finnarna är mycket mer rättframma, inte minst kring
restriktionerna under pandemin.. Välgörande!
Allt ska inte behöva skrivas i lagboken.

Dessutom har jag uppfattat att påbuden om obligatorisk mask mestadels handlat om politikernas vilja att visa sig handlingskraftiga. I stil med detta oupphörliga sprejande i vissa länder.

Under sommaren ändrade jag mig. Alltfler länder påbjuder mask. Så jag tog ett praktiskt steg för att förbereda mig inför en rekommendation från de svenska myndigheterna. Jag ville köpa ett paket, för att ha i beredskap den dag budet skulle komma.  Det tog ett tag innan jag fick tag på ett paket om 10 masker. Jag fick vackert göra flera apoteksbesök innan jag fick napp. Fler tänkte väl som jag. Snart köpte jag ett paket om 50 masker. Det blev lite billigare så. Dessutom skulle jag vara på den säkra sidan när folk skulle vakna och börja hamstra. 

Rubrik om ett gympapass?!?
Vad talar Hufvudstadsbladet om, månne?
Jo, hur man överlever med munskydd,
trots att det påverkar andningen, och annat

Men inget bud kom. Däremot kom en ny finsk rapport om att mask var en viktig del i bekämpandet av viruset.

Så kom hösten. Viruset började sprida sig i ökad takt. Denna gång var det särskilt unga som drabbades, med lindrigare symptom. Jag började bli arg över ungdomarnas slarv och tro på sin odödlighet. Jag är inte rädd! Men vad fanken, du kan ju sprida viruset vidare till både äldre och till riskgrupper!

I oktober blev tillståndet värre, med extra stor spridning just i Uppsala. Då bestämde jag mig: Jag ska ta på mig en ansiktsmask för att statuera exempel. Hörni unga, gör som jag så skyddar vi varandra! Så tänkte jag mig det tysta budskapet.

Sagt och gjort. När vi nästa gång skulle ta bussen till stan så öppnade jag det lilla paketet. Jag var nyfiken på hur det skulle kännas. Man hade ju hört så mycket om hur knepigt det var. Kort och gott, det var inte alls knepigt. Enda problemet var att det skapades imma på glasögonen, men det var en bagatell i det stora hela, tyckte jag. Andedräkten var heller inget problem - att den skulle vara obehaglig. Nähädå, den var som värmande balsam, hehe.

Nybörjare.
Jag struntade snabbt att korsa banden.

Nå, hur gick det då? Tja, jag kan inte veta om ens någon tog notis om min utstyrsel. Däremot förvånades jag över hur få det var som bar mask ute i stadsvimlet. Jag hade nog förväntat mig att stöta på ett tjugotal. Inte då, vi såg högst ett tiotal fränder. De flesta runt Resecentrum. Flera hade asiatiskt ursprung, där man är mer van med mask. Några var äldre, t.ex. med rullator.

När vi kom hem stötte vi på grannen. Han undslapp ett skratt när han såg mig. Vi resonerade en stund, och kom överens om att mask är bra där folk samlas tätt. Jag har sedan mars haft bekymmer med bussåkandet. De få gånger jag åkt buss har det mestadels gått bra. Men en del gånger har det varit för många runtom. Då har jag flera gånger väntat på en annan buss.

Nå, jag var nöjd med experimentet. Nästa gång ska jag mer ge akt på att det inte ska bildas för stora fickor på sidorna. Jag får helt sonika träna. Att korsa resåren var i alla fall ingen större hjälp.

Nu hoppas jag på att myndigheterna, statliga som regionala, kräver munskydd i stadsvimlet. 

Mona Lisa med munskydd - nej det är niqab. 
Tänk så snabbt det gått att anpassa sig att inte se mun och näsa.
Hädanefter blir det svårt att hävda att i Sverige så skakar man hand.
Att skaka hand är en väldigt sen vana, och kan lätt försvinna igen.
Kanske även kindpussandet kommer ur bruk som hälsning

Yngste sonen bor i Nederländerna, där minst 1/3 bär mask på gatorna. Inne i kontoren och arbetsplatserna är det alltmer obligatoriskt, säger han. Överhuvudtaget, är Nederländernas ordergivning mycket mer rigorös än den svenska. 

Både jag och min fru följer dagligen utvecklingen i Finland, som ju haft en strängare reglering sedan början. Där används ansiktsmask av de flesta i det offentliga rummet. Det är vida spritt att själv sy sina masker. Folk anpassar färg efter familjemedlemmarnas önskemål. Dessutom finns en uppsjö av modeller, mer eller mindre effektiva.

Min fru, som aktivt följer det rent praktiska hantverket, säger att en väninna i Finland provat flera modeller och att den franska versionen är bäst. Väninnan har sytt ett hundratal masker åt familj och vänner. Min fru står i startgroparna att själv börja sy. Jag har inte bestämt vilken färg jag ska välja :)

President Macron.
Bild från internet

Problemet är att det inte finns material någonstans. Vi har frågat runt i Uppsala, och inte funnit  varken korrekt tyg eller lämpliga resårband. Det ska vara tyg av micropolyester, och banden ska vara långt lösare än dem man har på t.ex. barnakläder. 

Tala om beredskap! Ett villkor för bra krishantering är just god beredskap och stabil handlingsberedskap. Sverige är inte bra på sådant - det har eländet runt äldrevården påvisat med all otäck tydlighet. Dels har vi de eländiga nedrustningarna under 90-talet, då bl.a. beredskapslagren försvann. Dels är "svensken" inte van att varken ge order eller ta order uppifrån. Handfallenhet blir effekten. Mycket kunde sägas om detta...

Självklart är det viktigast att hålla distansen, sköta sin handhygien och hela tiden bevaka sitt sociala beteende. Men om de flesta skulle använda ansiktsmask så skulle detta väsentligt bidra till att begränsa spridningen. Detta har jag nu lärt mig, och tänker respektera detta budskap. 

Så jag inväntar alltså tydliga order uppifrån. Tills dess tänker jag lyda min röst inifrån!

Det tog ett tag innan affärerna satt upp plexiglas vid rullbanden.
Senast jag var på en föreläsning var bänkraderna prydligt
markerade, enligt FHM:s rekommendationer.
Bild från internet