Påsklördag
Å så skönt, extraledig! Fasa, varför är Han död?!?
Idag förbereder jag sönda'n Har tappat all handlingsförmåga
Tack och lov att helgren blir lång Hur ska allt bli nu?
Längtar efter att alla samlas Allt är skingrat, förlorat, förtvivlat
Så kul, vi ska äta massor Stel av sorg förmår jag inget
Vi piffar upp med lite tulpaner Jag river isär mina kläder
Härligt, vi tar resterna på måndag! Finns det något liv nu?!!?
Vad handlar påsken om? Med tanke på att det nuförtiden är så omtyckt att hänvisa till svensk kultur, så borde väl alla kunna rabbla minst tre svar - redan i sömnen. Eller är innebörden så självklar, att man inte längre har de förklarande orden på tungan? Knappast. Man verkar rätt förvirrad. Kanske folks förhållande till påskens innebörd bäst fångas in av att Johan Glans' påsktema just ni snurrar runt i sociala medier - se här!
 |
| Gulligt va'? Två häxor delade ut kortet som tack när de på Skärtorsdagskvällen välvilligt men förväntansfullt knackade på för att få lite påskgodis. Men varför har det blivit gullebarn av den dödliga ondskan? Varför ska barn springa runt som häxor med föräldrarna vakande i bakgrunden? Förresten, vad ska det heta; häxor eller kärringar? När ska de gå runt kvarteren; Skärtorsdag eller Påsklördag? Inte lätt med kultur, inte? |
Mina två inledningskolumner fångar upp det enorma glappet mellan vardagsmänniskans inställning till påsklördagen och den djupt troende kristne. Å ena sidan sorgfri ledighet och kvittrande familjeliv. Å andra sidan existentiell identifikation med Jesu lidande och dödens makt. Båda väntar; den ene på en familjefest efter veckor av tungt arbete - den andre på att något ska bli klart och uppenbarat mitt i fasan efter Golgata.
I vårt samhälle har religion trängts undan. Detta kallas för sekularisering. Världen har skalat bort saker som handlar om ursprung, mål och mening. Förnuft blir viktigast, och känslor handlar mest om självförverkligande och njutning. Enligt en ekonomiskt styrd logik blir det viktigt att konsumera och skapa sig en livsstil - som kostar. Individen står i centrum. Historia, kollektiva sammanhang förtvinar. Det mesta handlar om ett rastlöst nu.
Att vi lever i en sådan sekulariserad värld har sina konsekvenser. Religionens budskap underskattas - eller vantolkas. Traditionella högtider skalas av, och vad som blir kvar handlar mest om mat, familjesamling och ledighet. De djupare budskapen tappas bort. Livet blir liksom mer ytligt - och människor tvingas in i att leverera en glatt fasad. Livets smärtpunkter får liksom inte plats, de blir besvärliga saker som ofta trängs undan. Sorg och död bryter ju logiken om lycka, tillfredsställelse och evig konsumtion.
Visst är det t.ex. härligt med mat, lax och chiliägghalvor. Men ärligt sagt kanske detta mer erbjuder magens tillväxt, mer än existentiell vägledning och mognad - det som religionen traditionellt försett människor med. Inte undra på att det på Facebook som protest mot förytligandet har utropats att Jesus är revolutionär, inte en kyckling! Förresten, när jag handlade häromdagen stod en präst och delade ut smakprov på Prästost, sägandes, när jag inledde en konversation; Om inte folket kommer till kyrkan får väl kyrkan komma till folket! Klart begriplig strategi: Religionens företrädare ger sig ut till konsumtionens tempel! Och visst är det vitsigt att med prästkrage göra reklam för prästost. Men lika typiskt är att en högtid identifieras med mat. Inte så mycket med andlig spis. När jag citerade det Facebook basunerat ut om Jesus såg prästen snarast förlägen ut.
 |
| Mataffärerna vinner på att högtider blir festtider. Barnen görs till storkonsumenter. Ekonomins logik har lett till att det ofta är mataffärerna som först välkomnar nya seder - t.ex. Ramadan och Halloween. |
 |
| Från vår södra husvägg - hoppet gror! |
Klart är att de flesta kopplar ihop påsk och vår - även detta sega vinterår. Därför får man ihop att påsk handlar om ägg och harar. I år sammanfaller påsken med Newruz, den högtid som iranier, kurder, bahaier och långt fler andra associerar både till vår (perser) och befrielse (kurder). Viss mat sammanfaller, t.ex. ägg. Finnarnas påskmemma verkar komma från persernas motsvarighet - via Ryssland. Högtider har tendens att låna tvärs över all slags gränsdragning.
Påsken är den viktigaste kristna högtiden - långt viktigare än julen. Därför högtidlighölls den redan i antiken. Jesu - eller egentligen Kristi - död och uppståndelse är kärnan, inte hans födelse. Fredagens död följs av lördagens förvirring, som upplöses av söndagens jubelrop om Jesu uppståndelse! Länge var man inte överens om när Jesus föddes, så när man började fira detta så hamnade datumet lite hipp som happ i kalendern. Rakt igenom historien har reformrörelser t.o.m. förbjudit julfirandet, såsom ett hedniskt påfund (detta handlar om Mithras, som jag borde skriva om...). Påsken var fix; knuten till första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen.
 |
| Allt är fullbordat! Det nakna altaret efter långfredagens drama. Altaret symboliserar Kristi öde, död och uppståndelse. Nattvarden (altaret är ju både gravplats och nattvardsbord) instiftas i och med torsdagskvällens sista måltid. Foto: Gunnar Silow, Marielunds katolska stiftsgård. |
Kristendomens påskdrama är oerhört dramatiskt i religionernas högtidsflora. Väldiga kast i öde och känslor. Dramat följer det uråldriga mellanösterntemat om den döende och uppståndne gudomen. Det unika är att temat knyts till en historisk person - korsfäst och pinad under Pontius Pilatus. Jag känner djupt med de första kristnas fasa när Palmsöndagens kungaliknande triumftåg in i Jerusalem förbyts till plåga, förnedring och död. Jesus dödas som en brottsling, uppviglare, folkförförare. För att hitta något liknande får man leta sig fram till shia-Islams sorg efter imam Husayns martyrdöd vid Kerbala år 680. Skillnaden är att Kristus stod upp från det döda, och drog med alla troende ut ur dödsriket.
 |
| Tulpanen har kanske inte så mycket med det djupare påskbudskapet att göra, men med växthusens hjälp blommar de även i påsktider. Den är som en älsklig vårblomma! Gult har blivit symbol för vår och nytt liv. Fotot är från min lokala ICA-affär:) |
Jag upphör aldrig att förbluffas över hur högtiderna omvandlas till att bli fråga om barn, mat och kommers. Enligt mitt sätt att förstå så är detta effekter av sekulariseringen - och den individualistiska konsumismen, som fokuserar att man ska ha det bra i sitt privata liv. En gång kallade jag detta för gullifiering av kulturarvet. Det står jag för - ogillandes denna tendens, som är släkt med fördumning, förytligande och exploatering av människans alla behov och känslor. Varför ska man förbarnsliga allt viktigt?!? Varför ska barnen stå där med all "kultur"?!? Vad gör de vuxna - mer än betalar och ler?!? Hur ser de vuxnas förståelse av påskbudskapet ut - förutom vår, snaps och blommor?
Rent historiskt är det kul att se hur högtider drar till sig en massa ny bråte. De "växer", så att säga. De fungerar som en slags kulturella magneter - som inte drar sig för att plocka russin ur andra traditioners favoritkakor. Så småningom blir högtider ett skyltfönster för kulturella influenser från när och fjärran. Brokiga kulturbloss av starka känslor och samkväm.
 |
| Se så underbar färg! Se så påsken förskingras till ett tuppfjät i vinden! Se så påskens drama fuskas bort av konstlade fjädrar! Se så kommersen kring templet virvlar runt mina ben! Medvetna konsumenter bojkottar alltmer handelns fjädrar, ofta avrivna från levande fåglar! |
Ett häftigt tema är alltså hur traditioner växer, lånar och samtidigt standardiseras. Det mesta av det vi kallar för tradition är nya påfund.
Jag bor ju mestadels i Finland denna vår. Där finns en ortodox (karelsk, östfinsk) tradition kopplad till Palmsöndagen, då vuxna och barn förbereder ett särskilt påskris med pappersblommor. Detta ris välsignas i ortoxa kyrkan kvällen före Palmsöndagen. Sedan går barnen runt och tillönskar, genom särskilda ramsor, ett gott nytt år och ett långt liv. De "slår"/ välsignar sina medmänniskor med riset, för att jaga bort ont, ge plats för gott och skapa gemenskap i hembygden. Det handlar om hur församlingarna leder barnen in i gemenskapen. De som tar emot kvistarna behandlar dem vördnadsfullt i sina hem. Klädseln är högtidlig.
Denna sed håller sedan en tid på att kopplas ihop med den västfinska (svenska) seden om häxor. Allt oftare är det småhäxor som går runt med ris och tillönskar - mot en gengåva - ett gott år. Jag är nyfiken på denna ihopslagning av två traditioner kring påskriset, och får förstås en massa associationer.
Lika spännande är den standardisering som pågår. Nationalstatens projekt att trumma in en svensk identitet gjorde mycket för att skapa entydiga firanden.Så gjorde även TV, t.ex. genom Hylands Hörna. Kraftfulla standardiserare är mataffärerna. Lucia- och Midsommarfirandet användes för att skapa en svensk identitet.
Två saker får avsluta detta påskinlägg:
1) Jag älskar Zeunerts' påskmust! Apotekarnas, släng dig i vägrenen! Nygårds kan kanske gå för sig.
2) Ni som ännu inte fått en present, särskilt om ni inte är barn får här en liten men välmenande present; öppna här påskapresent. Som så mycket annat har denna kulikulgrej virvlat på Facebook - dagens evangelium/ glädjespridare. Tack för det!
Glad Påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar