En spark i rätt riktning!

På Facebook finns en sida som ropar ut att Norrland är en särskild del (eller något liknande) av Sverige. Javisst, så klart! I veckan var jag i Sundsvall, den stad som ibland kallas för Sveriges vackraste stad. Det är något särskilt med Sundsvall, inte minst Stenstaden. Det är inte minst min egen barndomsstad. Men jäklar vad snö i år! Mer än vintern 1966-67, som jag så väl kommer ihåg. Vi barn gjorde grottor i vallarna runt husen. Kul - trots att vi var i början av tonåren.

Stora Torget i mars 2018. Pampigt värre!
Hirschska huset konkurreras nästan ut av snövallarna,
även om snösmältningen naggat i kanten.

I Nacksta har snöröjningen skapat ett nytt berg, eller snarast ett snöfjäll - över 50 meter högt. Jag fick syn på det från min systers fönster i Granlo. Och de känslor som bygger rädsla tornade upp sig inom mig. Jag såg en vit vägg ovan höghuskropparna i Nacksta. Berget liksom lutade sig över staden, beredd att sluka den i en tugga. Rent av läskigt.

Kolla! Ett helt nytt berg i Sundsvall.
Denna bild har redan blivit en viral succé!
Källa: Internet 

I samma stund som jag såg berget i den mörka kvällen så ockuperade Mårran mig, med all den isande rädsla hen kunde skapa. Eftersom jag är synhandikappad - eller, för att vara lite PK, begåvad med alternativ synkapacitet - så spelade avsaknaden av djupseende mig ett spratt: Berget syntes nära, hotande ära. Jag som alltid skyddat mina glasögon med en hastig handgest uppför ansiktet. Här dög inte detta skydd. Tyst tornade Mårran upp sig, stirrande med en oformligt gigantisk vitlila kropp.

Skräcken växte i mig när jag såg snöberget genom fönstret.
Tur jag hade mina systrars varma närvaro runtom.
Källa: Internet, oblockerad bild

.
Folk pratar ivrigt och livligt hur det ska gå med snösmältningen i år. Hur ska berget kunna smälta? Hur går det med alla gifter som samlats där? Hur ska stadens avlopp kunna svälja allt rinn? När kommer våren - i november?!??

Själv älskar jag, i vanliga fall, den vita vinterskruden. Därför blev jag riktigt glad över att vintern tog ett grepp över Uppsala i mars - och lade ett rejält snötäcke över de uppåtspirande påskliljorna. Efter alla rapporter var jag rejält nyfiken på hur Sundsvall skulle vara. Jorå, det var som att gå i tunnlar. Men halt var det. Tur jag hade med mig broddar. Härligt, tyckte jag - vilket alla ortsbor då rakt inte tyckte.

När jag tog mig ut till Matfors, för att besöka min faster, fick jag en annan överraskning - denna gång ytterst angenäm: Jag fick se en spark!

Så klart slog jag mig i slang med sparkåkaren!
Inte kunde jag sedan hejda mig, utan frågade vackert den unge mannen om jag
fick ta ett foto. Se så stiligt han ställde sig!
Men varför ska man behöva frysa om anklarna??? Sicket mode, säger gubben!

I min barndom älskade jag att åka spark. Familjen hade gamla sparkar från äldre generationer. Föret var rätt ofta perfekt och grusfritt. Min frihetskänsla kunde ta tag i mig - jag som om somrarna inte kunde cykla. Jag gillade mycket att göra mig ärenden till den lilla affären i grannbyn. Mamma hade en villig dräng i mig, även när det var dags att köpa ägg i en annan by.

En hel parkering! Enkla norrländska,
inte så utsmyckade som de kunde vara i Dalarna.
Oj så Sverige producerade spark förr i tiden!

Ja, det var andra tider förr. Jag kan inte avstå från att ta med hur man förr om vintrarna åkte skridskor.

Källa: Världens Historia 2018:6

Ljuvliga minnen. Jag hoppas kunna ta upp detta åkande någon gång - kanske lättare än att åka spark. Kanske det blir långfärdsskridskor. Kanske det blir till att köpa ishockeyrör och, som vår pigga sjuttioårsgranne, bege sig till Tämnaren i Nord-Uppland. Kanske...

Av en slump dök jag härförleden på nyheten att man i Finland (!) hittat världens äldsta skridskor, från förhistorisk tid. Det är nog även från en preskriberad tid hur jag i småskolan fick låna rosalila flickskridskor, eftersom jag inte ägde några egna. Skammens färg tävlade med skridskornas. Men fröken ville ju väl...

Tillbaka till nutid och Sverige. Sparken kan förnöja nya generationer. Jag såg på Youtube att unga kan ha Kul med spark. Titta efter, ifall ni blir nyfikna!

Se så elegant man kunde vara på 1930-talet!
Källa. Wikipedia

Det är söndag i mars. Våffelsöndagen. Snart beger vi oss åter till Finland, frun och jag. Mer att upptäcka. Mer att skriva om, i sinom tid. Men först gäller det att boka biljetter till den 27 mars; Riksteaterns föreställning En sång till välfärden. Två av barnen hänger på. Deras faster/ moster leder kören. Vi ser denna landsomfattande satsning i Tierp. Nyliberalismen har skenat iväg alldeles för långt, så det är läge att ge politiken en spark (!) i rätt riktning!

Muminfolket tinar upp Mårran. Vem ska tina Nackstaberget?
Källa: Internet, oblockerad bild

Mårran och vi längtar efter ljus och värme. Medmänsklig värme smälter hjärtan, och för människor närmare varandra. Senare tiders politik har splittrat folk, och sparkar åt fel håll. Mårran är tecknet på att samhällets medar spårat ur. Mårrans kyla är samhällets kyla. Det är alltså inte Mårran som är hotet. Det är de iskalla besluten ovan vårt huvud - långt högre från oss än Nackstabergets femtio meter. Mina systrar i Granlo skulle hålla med mig. Tyvärr har en del andra släktingar helt andra förklaringar till varför samhället skapar rädsla. För ett bättre och värdigare samhällsklimat måste vi gå ihop för att skydda oss, och sparka oss själva i bättre riktning. Välfärden får inte hamna i diket.