Sakernas tillstånd ändras kontinuerligt. Så har det ju alltid varit, men idag är hastigheten högre än någonsin. Globalisering, teknisk utveckling och nya kommunikationsformer ökar takten. Det mesta av det som nyss var färskt förbyts snabbt till förlegat. Dagens sociala klyftor går ofta mellan dem som å ena sidan kvickt lär sig det nya och raskt anpassar sig, och dem som av skiftande orsak släpar efter, eller rent av tappar kontakt med, allt nytt. Jag som synhandikappad lider rätt mycket av alla tekniska förändringar, även om vissa är till min fördel.
 |
| Oj, så mycket man hyllar det snabba informationsflödet! Men finns mental, emotionell och intellektuell förmåga att ta emot och bearbeta? Människan är ju inte bara en hand allena! Fotot är, förstås, från internet! |
Det var, på gott och ont, länge sedan som nationalstaten kunde ha monopol på vad som är rätt och fel. Detta gäller även rättssystemet, inte minst i dessa globaliserade tider. Människor migrerar över alla gränser, länder och värdegrunder. Alltfler familjer är transnationella och transkontinentala. Även min egen ryms inte i ett land. Själv bygger jag min identitet, mina minnen och mina övertygelser på intryck från flera länder, kulturkretsar och religioner.
Detta ska inte bli ett långt inlägg. Jag blev bara så glad när min morgontidning, för närvarande Hufvudstadsbladet, hade följande bild som förstasida:
 |
| Ramadan och globaliserat domstolsväsende på förstasida! Ursäkta kvaliteten! |
Som yrkesaktiv försökte jag på olika sätt få familjerätt och domstolar att ta hänsyn till att samhällets rättsbevarande institutioner alltmer möter folk från skiftande rättslig bakgrund. Jag kommer särskilt ihåg hur jag och mina kollegor i Uppsala försökte underlätta skilsmässor mellan män från muslimska länder och nordiska kvinnor - utan framgång. Jag går inte in på detaljer här, utan vill bara blänka för den artikel som dök upp i Bladet: Hänsyn till flera rättssystem.
Artikeln gläder mig särskilt, eftersom den handlar om en internationell konferens just i Uppsala om dessa frågor. Ytterligare en orsak är att jag anlitade den doktor, Musa Sayed, som banat väg för tänkandet i artikeln på den konferens jag ordnade i mars i år. Läs mer här: konferens om religionens plats i framtidens Sverige. Mosa Sayed, som höll en mycket uppskattad workshop om religionsfrihet, har disputerat i internationell rätt över det ämne som artikeln vidrör; Islamisk arvsrätt i det mångkulturella Sverige.
s |
| Omslagsbild på Musas avhandling, 2010. Svenskhet - och svensk rätt - är inte längre vad den varit! |
I Tornedalen lärde jag mig talesättet: Den som kan ett språk kan inget språk! Det ligger mycket i det. Alla flerspråkiga vet hur berikande det är att kunna vandra mellan språken. Jag vill hävda att detsamma gäller kulturella system - och, t.ex., rättsliga.
Tyvärr är tendensen idag att man avskärmar sig från de andra. Detta är människovidrigt, lika mycket som ohistoriskt. I alla tider har utveckling och inspiration kläckts vid möte med något nytt.
Att öppna sig för "osvenska" rättstraditioner betyder inte undergivenhet. Snarare bör det innebära en skärpt respekt fört de egna traditionerna. Annars tappar man koncepten och proportionerna. Öppen inåt det egna, och öppen utåt skapar grund för kompletterande balanseringar i paragrafernas värld.
Själv bor jag just nu i det land där man särskilt har anledning att påminna svenskarna om att "svensk" rättstradition är beroende av finsk tanke- och skaparkraft. Jag tänker nu på att jag aldrig i min skolgång fick lära mig att vår (?) världsäldsta tryckfrihetslag formulerades i Finland, den östra rikshalvan, under Upplysningstiden.
Vi ska inte tro att vi kan isolera juridikens paragrafer från allt annat. Många verkar tro att juridik är en "objektiv" sanning- oberoende av kultur och religion. Men så är inte fallet. All rätt är till lika del etik, juridik och politik. Alltså beroende av vem som yttrar sig, och vem som tolkar och dömer. Detta behöver alla rättslärda ständigt påminnas om - såväl som i t.ex. Iran och i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar