Vilket värde lägger vi i våra pärlband av dagar?

Det är Mors dag i Finland. I Sverige firas mor sista söndagen i maj. Helt uppenbart är denna dag viktigare i Finland än i Sverige. Till exempel delar presidenten ut medaljer till förtjänta mödrar. Detta år blev 30 mödrar hedrade - som utmärkt sig som fostrare på olika vis, och att de tjänat landet. Som så ofta är det finnarnas alla krigserfarenheter som spelar in. Kvinnorna - mödrar, systrar, döttrar - gjorde ju stor insats sida vid sida med männen. Vill du läsa mer om  detta så läs här; Mors dag i Finland. Rent allmänt brukar kvinnor, som visat mod och styrka, få en framträdande roll i ett lands historia. Tänker på kurder, palestinier..., som kämpat/ -r för sin frihet och värdighet.

Titta så fint!
Den medalj presidenten delar ut till MOR!

Det är även mitt emellan Kristi himmelsfärd - eller Folknykterhetens dag, om man är lagd åt det hållet - och Pingst. För de flesta är dagarna välkomna avbrott från arbetet, så att man helhjärtat kan njuta av den nya våren och försommaren. Detta år är inget undantag. Vi fick vänta länge på värmen, både vi människor och naturens alla former av liv. Få svenskar reflekterar över kopplingen mellan påsk och dessa två kristna högtider. Man vet egentligen inte så noga varför man har en massa högtider. Pingst blir en bröllopshelg, utan att man närmare funderat på högtidens djupare sammanhang. Ändå är det populärt i dessa dagar att prata kulturarv och kräva att andra folk ska bli "som vi". Hur ska man kunna kräva detta, när man själv inte så noga vet?

Pingst handlar om att den helige anden sänker sig över de första
kristna. Alla förstår varandra, trots att man talar olika språk.
Alla folken förenas i samma tro och gemensamma hänryckning.
Den babylonska språkförbistringen är nu slut!
Allt, och alla, är nyskapat!
Pingst är en föraning av paradisets totala delande med Gud
- och en idealbild för hur en kristen gemenskap ska se ut.

Förutom våra "egna" traditionella högtider är det dags för Ramadan, muslimernas fastemånad. Inte alla följer fastan, men för dem som gör det blir det kämpigt även detta år; varmt och långa ljusa dagar. Den muslimska kalendern är en så kallad månkalender, med totalt 355 dagar. Därför flyttar sig högtiderna en 10-11 dagar varje år, så att de infaller allt tidigare. Ifjol började fastan i slutet av maj, och i år den 15 maj (ungefär, eftersom man räknar efter när månen syns, vilket varierar runt klotet). Hursom, ska man fasta från gryning tills att man inte längre kan skilja en svart tråd från en vit! Denna regel är ju omöjlig att följa under vår ljusa tid.

Lösningen är att man följer dygnsrytmen i något annat land; t.ex. Turkiet eller Saudiarabien. Annars skulle man ju fasta dygnet runt under våra somrar. Helt uppenbart kände Koranen inte till våra sommarnätter -  Gud ville då rakt inte att folk skulle dö i fastan.

Målet med fastan är att förädla sinnet och väcka lust till generösa handlingar.
Man får redskap att bekämpa sitt ego och öva sig i uthållighet.
Egna umbäranden banar väg för solidaritet med andras. I Kista Folkhögskola arrangerade
jag bössinsamling - något nytt för alla, men ett "svenskt" sätt.
Bilden är från internet

Så här kan vi hålla på: Varje dag inträffar det något viktigt för någon grupp, någon religion, något folk. Den 15 maj har t.ex. Kärrtorpsskolan stiftat en egen dag; kolla mer Kär-dagen! För att hålla reda på alla viktiga dagar har människan skapat åt sig kalendern. Året får så sin rytm. De flesta kalendrar bygger på solårets 365 dagar. Året bryts ned i 12 månader, om 28-31 dagar.

Älskad bok av en älskad person

Andra kalendrar, som den muslimska, baseras på månens rytm. Då blir månaderna 29-30 dagar. Den judiska kalendern är en kompromiss, med månmånader och en extra månad, så att högtiderna inte flyttar sig så mycket från år till år. Även vår solkalender skjuter in en extradag vart fjärde år (skottår) för att stabilisera högtidernas rytm.

Människan älskar alltså att följa en särskild rytm. Dagarna ordnas som ett pärlband. Vardag och helgdag avlöser varandra. Många vetenskaper har sitt ursprung i detta behov att veta när helgdagar infaller. Babylonierna gjorde viktiga civilisationsbidrag här, t.ex. runt astronomi och matematik. Mycket matematik har gått åt för att skapa alla dessa kalendrar - och alla justeringar.

Skillnaden mellan vardag och högtid markeras på olika sätt. Ett är  den speciella maten och drycken. Högtider och mat hör verkligen ihop i alla traditioner. Liksom särskild smyckning, presenter, släktbesök, musik och extra fina kläder. Dofter och smaker, sinnen och minnen. Färger och känslor. Rytmer och gemenskap. Förberedelser och förväntan.

Här ser vi Finlands nationalsymbol Mannerheim.
Det intressanta är att han bär en estnisk halsduk - i samband med firandet
av Estlands 100-årsdag. I Sverige syntes denna festdag knappast alls i media.
Tänk så olika man kan visa uppskattning! Sverige är alldeles för provinsiellt,
och egenkärt. All fred verkar ha slagit ut förmågan till reflektion och distans.
Inte undra på att det blir rabalder kring "andras" högtider.

Inte bara året har sin rytm, i form av högtider och årstider. Livet självt följer en rytm, som skiftar i betydelse beroende på kultur och epok. Födelse - vuxenblivande - död är tre vanliga stadier som man runt jorden särskilt vill markera med speciella riter. Dygnets rytm känner vi, från det vi vaknar tills vi somnar. Även denna rytm påverkar människor helt olika beroende på vilket sammanhang man lever, tänker och bor. Ett exempel är de bönetider som finns i t.ex. kristendom och islam.

Hjärtats rytm är oss närmare än allt annat; pulsen, blodets susande och öronsuset. Själva kosmos har sin egen rytm - från Big bang, via nya galaxbildningar, till solens slocknande. Mellan puls och galax finns Historiens rytm, med helt skiftande innebörd och uttolkning runt vårt klot. Varifrån kommer allt? Var befinner vi oss? Vart tar allt vägen? Tre livsfrågor som sysselsatt mänskligheten sedan urminnes tider. I ett annat inlägg kommer jag tillbaka till hur man kan se på historien.

Så här kan man spöka ut sig när man firar!
Sevilla, en nyårsafton.
Ärligt sagt, glasögonen var inte min ploj!!!

Detta inlägg introducerar mitt tolfte ämne - och blir början på en serie om hur människor alltid fogat in sina liv i olika rytmer och högtidsdagar. Det finns inget som förenar människor, över alla slags gränser, än just detta beroende av att rytmisera sina liv. Visserligen på olika sätt, men ändå. Vi har redan anat betydelsen av att hylla familjernas, släktenas och nationernas mödrar.

Kanske är självklart med vår kalender - för oss själva. Men detta självklara är inte alltid medvetet, än mindre präntade i ord. Därför är vi inte alltid så flinka i att berätta om "vårt" när vi behöver. Min grundsyn är att vi behöver hitta en balans mellan olikhet och likhet människor emellan. På tok för ofta överdriver man idag olikheterna mellan folk, religioner och kulturer - så till den milda grad att "dom" verkar obegripliga. Men, å ena sidan är "vår" självklarhet oftast besläktad med "deras" obegripligheter och konstigheter. Det tar sig bara olika form och uttryck. Å andra sidan är "våra seder" inte sällan totalt obegripliga. Kom ihåg Johan Glans om påsken - kolla på youtube!!

Det finns hur mycket som helst att säga om kalendrar.
Alla religioner har sin egen.
Bilden är från Mångkulturellt centrum, Botkyrka

Både Sensus och Mångkulturellt centrum i Botkyrka (MKC) har skapat en hjälp åt oss: en så kallad mångreligiös almanacka; här är MKC:s  mångkulturell almanacka och här har vi information från Sensus. Det är nyttigt för t.ex. sjukhus, socialtjänst och skola att ha reda på vilka högtidsdagar som gäller för folk i lokalsamhället. Alldeles för ofta tappar såväl arbetsgivare som media bort den mångfald av kalendrar, högtider och nyår som faktiskt finns i vårt land. Under min tid på Kista Follkhögskola försökte jag introducera ett system där alla anställdas kalenderbehov kunde tillgodoses vid de årliga planeringarna av fortbildning, ledighet och högtidsfiranden. Jag tog givetvis även kontakt med facken.

Äntligen har Sverige börjat öppna sig för
de nationella minoriteternas högtider.
Här en bild från Domkyrkoplan i Uppsala,
där den samiska flaggan nuförtiden hissas
på samernas nationaldag den 6 februari.
Romernas dag är 8 april. Tornedalingarna har
identifierat 15 juli som sin särskilda dag.
Sverigefinnarnas dag är 24 februari.
Judarna (och romer m.fl.) uppmärksammas
på Förintelsedagenden 27/1.
Denna process är inte slut; t.ex. vill även
kväner, resande, älvdalingar
markera sig i kalendern.

I dagens alltmer splittrade värld behöver vi leta efter vad som förenar på djupet, "under" alla olikheter. Ett sätt är att utgå från att alla delar in sina liv i tider och stunder, högtider och vardagar. Jag är totalt övertygad om att ju ledigare vi kan berätta om det egna, desto lättare går det att ta till sig "de andras" varianter på samma tema. Då blir det lättare att ta konsekvenserna av hur allas våra liv påverkas av de rytmer som ens kultur vaggar in oss i, från vaggan till graven. Jag tror t.ex. att det är en tidsfråga innan man i Sverige mer själv kan påverka när man ska ha ledigt, så att de egna viktiga dagarna får styra ledigheten.

Högtiderna flimrar förbi, men människans behov av ordning, rytm och igenkännande består. De stora sammanhangen översatt till liv och leverne, lust och fägring stor. Rannsakan och idealitet. Framtid och hågkomst.