Tänka sig. Jag är hemma i Uppsala igen, efter nästan fyra månader i Helsingfors. Omställningen är stor. Ingen ska komma och säga att svenskar/ Sverige och finnar/ Finland är så lika varandra. Det har jag aldrig trott, än mindre efter denna innehållsrika tid i Finland. Framöver kommer jag att återkomma till livet i Helsingfors, en stad som flyttat in i mitt hjärta.
 |
| Mitt alldeles underbara bibliotek i Berghäll/ Kallio! Bara ett stenkast hemifrån. Så mycket liv, så många aktiviteter! |
Bloggandet fastnade visst i Sveaborg! Inte att undra på. Efter nationaldagen hände det mycket för oss i juni. Dels tog vi vara på den tid vi hade kvar, dels fick vi flera besök. Inte minst hade vi massor att göra inför återvändandet. Både kära sysslor, och sån't man helst vill slippa. Men för att komma igång igen så går jag direkt till att berätta om hur jag valde att påskynda min omställning till livet hemma. Jag valde helt enkelt (!) att kasta mig över en bok om utgrävningarna i Gamla Uppsala. Brutalversion, alltså :)
 |
| Kristina Ekero Eriksson har sammanställt en fantastisk bok, bl.a. utifrån alla rapporter om de arkeologiska utgrävningarna. Norsteds Förlag 2018 |
Det var länge sedan jag med sådan entusiasm tog mig igenom en bok! Jag verkligen njöt rakt igenom. Dels gav boken en så fin helhetsbild av livet i det äldsta (Gamla) Uppsala. Dels resonerade författaren om alla nya fynd. Givetvis fick jag en extra dimension genom att jag nyss bott i Helsingfors, med allt vad det betydde av finsk kultur. Nu formligen svingade jag mig rätt ner i den svenska myllan. Tänk att kastas från alla hypermoderna kulturbyggen i Helsingfors till den värld som lade grunden för dagens Sverige; folkvandringstiden och Vendeltiden, alltså 4-600-talen. Den tid som bildar förstadiet till den så kallade Vikingatiden (c. 800-1050).
 |
| Ny räls till stambanan mot Norrland. Vanvetigt spännande att se på allt bygge. Hej, Sundsvall, jag kommer!! |
 |
| Tack Vägverket att dessa bommar är borta! Hittar inte mina bilder, så jag lånar från nätet: Källa jerryolsson.se |
I april 2016 bjöds allmänheten in för att titta på den nästan 600 meter långa tågtunneln. Efter denna helgvisning skulle tunnels för alltid stängas till, för att göras klar för kommande tågtrafik. Allt skulle bli klart om ett år. Jag fick med mig yngste sonen, och vi var båda härligt nyfikna. Det var kul att se alla maskiner. Här kommer lite mer info om Bommarna i Gamla Uppsala.
2018 kommer så den populärvetenskapliga sammanställningen av alla fynd. Här följer endast några plock ur den fantastiska boken.
För att fånga in den massiva förvandling av både landskap och sociala sammanhang som utgrävningarna visade på, så använder författaren symboliken om de sju underverken; I skiftet till 600-talet upprättar aristokratin i det vi kallar Gamla Uppsala en helt ny verklighet: Fyra saker var redan kända; kungshögarna och en jättestor kungsgård. Nu fick man mer kunskap även om den smedja som behövdes för att skapa all produktion. Man kunde även belägga att det funnits ett stuteri för hästavel - något som passar väl in i den fornnordiska religionen.
Däremot grävde man ut en hittills okänd hel by på höger sida av nuvarande Vattholmavägen. På så sätt fick man kunskap om det vanliga folket - det femte underverket, som komplement till härskarskiktet, med deras gravar, samlingssal och hästkult. Byn arbetade åt härskarfamiljerna väster om den uråldriga leden, som går från vattnet (dvs dagens Mälaren, men då var det en rejäl vik ända uppe vid nuvarande Stora Torget mitt i Uppsala) till centralplatsen i (Gamla) Uppsala med kungshall och gravfält, och därefter rakt norrut, ut ur svearnas inflytelsesfär (Norrland).
 |
| När vi vandrade i tunneln dök denna skylt upp. I Gamla Uppsala kryllar den nordiska mytologin i gatunamnen. Siv var Tors hustru. I min familj finns flera fornnordiska namn. Tänk så ofta jag trampat på Sivs väg i mina da'r - och spexat med syster Siv |
Men det som blev den stora skrällen - det sjätte underverket - var en upptäckt som spred sig över hela jorden: Oberoende av varandra hittade två arbetslag var sitt system av mystiska gropar. Lagen berättade häpet för varandra vad man hittat vid den gemensamma kaffepausen. Successivt grävde man fram två spikraka rader med stolpgropar, en i nord-sydlig riktning, och en rad i väst-östlig riktning. Ena linjen var 725 meter lång, med 126 stolphål. Den nord-sydliga raden bestod av 144 stolphål, fördelade utmed 862 meter.
 |
| Under utgrävningarna flyttade man tillfälligt på Vattholmavägen, för att kunna gräva. Stor häpnad när man hittade en spikrak stolprad. Vilket precisionsarbete, för 1400 år sedan! |
 |
| Dagens Uppsala ligger längre söderut, som resultat av landhöjningen. Så här ser det ut att segla uppför Fyrisån söderifrån. Bilden är vid Islandsfallet - där Forsränningens ekipage varje 30 april trasslar in sig i virvlarna. |
Ingen kan med säkerhet veta vad stolpraderna handlar om. När jag var där med grabben 2016 sken arkeologernas ansikten ikapp med vårsolen och de nylagda skenorna! När jag vid en rapportering vid Historiska Museet 2017 frågade de ansvariga om raderna, så fick jag bara hemlighetsfulla hummanden till svar. Nu har jag läst boken! Är jag klokare?
Det rimligaste är, som boken också gör, att tolka stolpraderna som inhägnader och statusmarkörer för den centralplats hövdingarna hade skapat åt sig. En liten kul sak är att man hänvisar till en forskare som tidigare varit en av mina studenter i Religionshistoria!
PS: Gamla Uppsalas sjunde underverk är den stenkyrka man uppförde på 1100-talet, mycket större än den byggnad som står kvar idag. Att bygga i sten hör till en ny tid - och en ny religion.
 |
| Att ladda om kan behövas när man byter land. Hemmets alla vrår, grannarna och trädgården återskapar trivseln. Min svenskhet har skördat läsfrukter av högsta rang. Allt är gott - även på denna sidan Bottenhavet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar