Ibland händer det; svenskan räcker inte till! Då får man helt sonika skarva med uttryck från andra språk. Alla kan t.ex. säga Scheisse, även om shit tagit över som starkord! Engelskan har sedan länge blivit allt nyttigare för den unga generationen att fylla ut språket med. Jag får erkänna att jag har problem med vanan att ta till engelska när det redan finns korrekta svenska ord. Men detta får nog gå på gubbkontot, så jag viker mig och håller tyst. Senast jag hörde detta fenomen var igår på TV, då en ungdom talade om access till gymmet - varför inte tillgång?. Grrrr. Inte gillar jag heller uttrycket när det kommer till... Helt onödigt - och oskönt - enligt mig. Men det är bara att svälja...
 |
| Varför ingen särskrivning?!? Engelskan kräver ju detta! Det känns lite löjligt att någon inte orkat översätta alla ord på kvittot. Nåja, inte gnälla!!! Men vad är det för fel på Bankkort?!?! Utan särskrivning. Bild: internet |
Det är en helt annan sak när det faktiskt inte finns något bra uttryck på svenska. I början av maj hände det: Vintern kom tillbaka. Men hur säger man när vintern kommer tillbaka efter en skön vårtid? Visst kan man prata om Aprilväder, men detta uttryck fångar inte alla känslor. Dessutom var det redan ny månad. Uttrycket täcker inte heller det rent klimatologiska, att vintern spökar sig tillbaka just när alla blommor börjat titta upp. Bakslag är det i alla fall. Men hur säger man?
När vi förra året bodde en längre tid i Finland lärde jag mig att det finns ett ypperligt uttryck på finska; takatalvi - Tillbakavinter / bakomvinter! Det är ju helt rätt att vintern slår tillbaka, och tar tillbaka reviret och härskarordningen. Perfekt. Men jag tror inte att ordet takatalvi kommer att invadera svenskan. Trots att det finns ett tomrum.
 |
| Väldigt få finska ord har kommit in i svenskan. Pjäxa är ett. |
Men finlandssvenskarna kan säga takatalvi. Däremot gör deras kulturella självkänsla att de gärna söker sig en översättning. Ett eget ord är viktigt. Rumpvinter har föreslagits. Inte illa. Uttrycker ger plats åt en massa - tvetydiga - känslor. Men jag tycker ändå inte att den översättningen duger. Hufvudstadsbladet föreslog andra översättningar, när det i början av maj i år kom både snö och kyla; bakvinter, eftervinter eller senvinter. Inte så bra, kanske. En läsare föreslog bakisvinter! Andra föreslog rumpvinter, bumerangvinter och svekvår. Fyndiga översättningar. Åter andra förslag kom till tidningsredaktionen; bakslagsvinter, returvinter, backvinter, mm. Själv hittade jag på att översätta takatalvi med rekylvinter och rikoschettvinter.
 |
| Visst ser det ut som en snödriva? I slutet av maj i år dök det upp otroligt mycket fluffigt ludd i naturen. Det består av frön, och kommer från vide, asp, sälg och pil. Jag har aldrig sett detta fenomen i så stor skala förr! Kul!! |
Ibland har jag nytta av franskan, särskilt när jag behöver något precist känslouttryck. Men det passar sig ju inte i svenskt språk- och kulturklimat att t.ex. brista ut i Ol la la. Särskilt inte för en man i sina bästa (?) år. Bäst att vika sig igen :)
 |
| Inte kan jag ropa Oh la la, i parti och minut! Trots att jag skaffat mitt livs första axelväska! No way! Tyvärr. Mitt franska sinne duger dock i köket, typ! Bild: Internet |
I stället för det franska uttrycket, som jag faktiskt tycker är väldigt användbart, har jag benägenheten att missbruka uttrycket Herregud, vilket ju är tokigt av andra skäl - särskilt när man umgås med aktivt religiösa människor. Min fru bannar mig för detta, med rätta. Jag är bättre idag än jag var förr. Till mitt enkla försvar kan jag säga att jag lärt mig uttrycket i barndomen. Min norrländska dialekt avslöjar mig. Jag får skarva med något annat, helt enkelt. Jag har några dialektala uttryck på lut, men de är ännu mindre rumsrena!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar