Arkitektur ska väcka människans livslust! - Jugend i Riga

Att ströva runt i en stad är som att se bevis på att livet är värt att leva! Visst vet jag att en stor del av städernas yta är rätt deprimerande att närma sig, eller bo i. Det är just därför jag satt rubriken till detta inlägg. Men jag tror nog att det i alla städer finns något livsbejakande att hämta kraft från. Suset från en trädallé, en parkeringsplats med kvicka barnaben, ett gathörn där man kan bekanta sig med fåglar och andra flygfän. Ett café med människoröster, klirr och kaffedoft.

Hemma är bäst, sägs det ju. Inget resande. Ofta är det en ren njutning att bara
gå ut i vår lilla trädgård. Ibland stöter man på kära rara gäster, som ena da'n.

Somliga städer väcker livsandarna mer än andra. Jag har tur att bo i en sådan stad. Genom åren har jag vandrat i rätt många livsbejakande stadsmiljöer, främst i Europa, Afrika och Västasien. I framtiden hoppas min fru och jag att upptäcka mer av civilisationen i Östeuropa.

Senast var jag i Riga, nu i juni. Vi var där några dagar, tillsammans med fyra av mina syskon. Livet och solen log mot oss. Jag är mycket glad över att alltfler svenskar upptäcker denna vackra stad. Det är hjärtskärande att veta att landet förlorar befolkning, och att ekonomin är svår. De flesta av lokalbefolkningen kan knappast flanera runt och smaka kaka, såsom vi gästbesökare. Man kan bara hoppas på att den egna vistelsen på något sätt bidrar till att gynna de lokala livsbetingelserna.

Riga är känd för sina jugendhus.
På engelska och franska säger man oftare art nouveau

Det vimlar av hus i jugendstil i Riga. Under detta besök lade vi oss an om att verkligen leta upp dem - och njuta. Jag gillar jugend, och har ett uppdämt behov att få se, eftersom det finns så lite sådan arkitektur i Sverige. Helsingfors har tack och lov flera kvarter och gator, där jag glupskt begapat husväggar, fönsternischer och portaler.

Jag vräker på med bildstorleken, så man kan se bättre!
Riga har ungefär 850 hus som UNESCO satt upp som världsarv.
Pikant för Riga-arkitekterna är att man ofta har halvnakna kvinnor uppåt väggarna.
Här man man bl.a. se att man inspirerats av Egyptens sfinxer.

Jag är rädd att många förfasar sig över denna byggnadsstil. Den är släkt med barocken, och kan upplevas överdriven, överbelastad och konstlad. Det är mycket som också jag förfasar mig över, även i Riga.  Men det är fyra saker som får mig att attraheras: 1) vurmen för symbolik; 2) den frustande viljan att uttrycka livsglädje; 3) protest mot kapitalismens nit att standardisera och reducera allt - och alla - till rationell vinstkalkyl; 4) internationalismen och kosmopolitismen.

Jag har svårt för dessa byggen. Ett nybygge i Uppsala. TRÅKIGT!!!
Det hjälper inte att man flirtar med litteratur,Topelius och växtlighet.
Enda trösten är att det finns värre exempel på nutida och äldre byggstil.

Stilen jugend (ungdom, ungtid), eller art nouveau (den nya stilen/konsten) är en rejäl protest mot traditionell europeisk arkitektur. Man gjorde upp med vanan att kopiera de klassiska stilarna, och gjorde rent hus med all slentrianflirt med grekiska och romerska kolonner och kapitäl. Här svävar man ut i en våldsam hyllning till alla slags kulturer - inte minst Japan, Egypten och forna Mesopotamien. Slingrande växtlighet leker tafatt med alla slags djur längs väggarna. Inte undra på att

Ingen möda sparas! Drakar, lejon, ugglor, gripar, påfåglar...
Allt ska uttrycka lusten till livet, och att människan ingår i ett
sammanhang - icke som härskare över allt annat! 

stilen kallas floreale i Italien. Den växer fram på olika håll i Europa, med olika betoningar.  Jag gillar nog de stramare varianterna, som lätt går att hitta i Helsingfors. I Lettland och Fínland märks att stilen skapas under den tid då man kämpar för självständighet från Ryssland. Nationalromantiken vävs ihop, och man skapar en hyllning till det egna arvet. Bland annat blir björnen viktig, inte den ryska då!

Över huvud erkänner jugend folkkonsten och dess mönster och motiv. Man inspireras av den, och är inte högdraget överlägsen, så att den konsten avskiljs från "riktig"/ hög konst. Sympatiskt. Romantiken spelar in, och dess vurm för det folkligt ursprungliga.

Heller inte undra på att jugends vurm för växtslingor passar så bra när man vill dekorera hus, trappor, fönster, interiörer och affischer. Den som sett metrostationerna i Paris vet vad jag syftar på. Googla på Beardsley, så får du se. Kolla på Tiffany i USA, Gallé i Frankrike, eller Liberty i England! Slingrigt, djuriskt, djungelväxtligt!

Man vill bort från allt rätlinjigt, statiskt. Alla ska myllra, pulsera och vibrera - av liv och leverne, energi och kraft. Aldrig upprepning, alltid överraskningens och infallets nyhet.

All slingrighet är ett sätt att å ena sidan hylla naturen som en skapande och livgivande kraft i samhällsbygget. Å andra sidan vill man experimentera i hur man kan använda epokens favoritmaterial; stål och betong. Redan Eiffeltornet triumferar, just före jugendstilens genombrott, med industrialismens nya kelgris, stålet. Städer och länder befinner sig  i en extrem byggboom när stilen dyker upp som ett försök att tolka tidens explosiva optimism; 1890 - 1920.

Kakel i jugendstil. Häftigt, tycker jag.

Man kan gott säga att jugend blir det högurbana borgerskapets egna stil - individualistiskt, flashigt och oblygt påkostat. Just Riga byggs ut, utanför de trånga stadsmurarna. Helt nya kvarter och parker bildar en entusiastisk arena för de nya lyckliga människorna (= den nyrika bourgeoisien) - under den hyperoptimistiska tid som kallas fin de siècle. Typiskt är att staden pryds inte bara med officiella byggnader, som kyrka, slott, domstol, skola. Jugend får nu pynta bankpalats, tidningsredaktioner, försäkringsbolag, hotell, affärshus, nöjespalats, restauranger, caféer, biografer - alla mer privatägda institutioner. Staden får nya arenor och funktioner. Även de offentliga parkernas grindar, soffor och fontäner designas i den nya stilen - stilen för den moderna staden.

Jugendstilen används för att dekorera de privata rummen.
Många av oss har någon inredningsdetalj eller
något klädplagg från tidigare generationer i släkten.
I mitt fall handlar det främst om min mormors systers hem.
Jag har t.ex. älskat ihjäl en prydnadskudde i jugend.
Dominerande färger är rosa och grönt.

Självklart är jugends baksida de exploderande städernas proletära villkor; accelererad exploatering, slum, ohälsa, släckta drömmar, kvinnoslaveri... Det blir, ett antal decennier senare,   funktionalismen som blir byggstil för det demokratiska välfärdsarbetet. Men även jugend inspireras av ett organiskt, naturnära filosoferande, med avsikt att befria och rensa bort all gammal eländighet. Jag tänker på detta, när jag går runt och njuter. Konst som frän samhällskritik, besvärjande livsbejakelse formel för FRIHET.

Under 1800-talet skapades de moderna ideologierna.
Det tog flera generationer innan samhället åter blev anständigt.
Konstnärer, författare, forskare etc tog parti.
Det är ingen slump att intresset för Marx idag fått pånyttfödelse.
Själv är jag mer bestört över att svenskt välfärdsbygge raserats på sistone.

Men det är först i och med demokratins genombrott som arkitektur och design kopplas till majoritetens behov. Funkis är en fortsättning på Jugend, om än även ett drastiskt avståndstagande från dess prålighet. Fokus är på skönhet och renhet. Rum och kvarter skall vara ljusa. Eftersom det är staten som bygger för flertalet så drivs mekaniseringen och standardiseringen långt. Det finns annars inte pengar för att bygga bort misären och Lort-Sverige. Miljonprogrammet tar form, såsom en extrem förenkling av funktionalismen.

Den sociala och arkitektoniska reformivern bakom funktionalismen når denna gång många, bland annat mina föräldrar. Min mamma, som var mer känslig för det moderna än pappa, ville som nygift bygga sitt eget hus i funkis. Men det blev byns/ männens traditionella kunnande som avgjorde. Mamma betalade, och såg till att hennes släkt styckade av en jordbit. Det blev slänten Ängebo. Där växte jag upp, med mina många syskon.

Jugends växtrankor kommer till sin rätt i fönstrets mosaik.
Iris var en favoritblomma; djupblå färg, med betydelse "regnbåge" -
ögats mikro- eller himlens makrokosmos. Sån't som symboliker älskar.

Idag är ju jugendmiljöer inte endast privata borgar för överheten, även om de fortfarande bor där.  Förutom att staden idag är öppnare - men våldsamt polariserad på grund av den globaliserande nyliberalismen, så finns i Riga ett pedagogiskt och fint museum över jugend/art nouveau. Museet visar hur hemmen i jugendstil kunde se ut.

Även här extra stor bild!
Trapphall i museet, Alberta 12
Man ser att Stockholms konserthus och Stadshus på -20-talet inspirerades av ornamentiken

Jag förbluffas över hur denna stil så kapitalt bryter med tidigare historiskt inspirerade stilar. All arkitektur utspelar sig i spannet mellan tradition - förnyelse. Jugend vill uppbrott, även om man ser arv från tidigare epoker. Lika nyttigt är det att se kontinuiteten framåt, mellan jugend och funkis, även om ett helt samhällssystem kollapsat däremellan. Det kan vara lätt att avfärda jugend som gammal bråte, utan att se beröringspunkterna. Det är även inspirerande att märka hur jugend kunde kombinera hjärtlig kosmopolitism med vurm för det nationellt lokala - något för dagens samhälle att komma ihåg!

Svenskheten mitt i världen. Lite jugend finns allt!
Alldeles nyss förlorade Sverige omröstningen att
arrangera OS 2026. Jag är glad.

Bakom jugends slingor och barockerier finns alltså ett helt perspektiv av kraftig uppgörelse med industrialiseringens barbariska maskinalisering. Man tycker att de tekniska framstegen och den mekaniserade effektiviteten förfulat och avhumaniserat staden, och skapat livsfientliga produktionsformer och miljöer. Man vill hellre skapa en symbios/förening mellan konst och teknologi. Å ena sidan fascineras man av tidens rörelse, energi och industrialiseringens alla mänskliga framsteg. Men man vill försköna den moderna teknologin, göra den mindre hård. Man vill försvara traditionella hantverk och tekniker (tänk på Morris-utställningen i Stockholm för kort tid sedan). Det nödvändigt nyttiga måste göras vackert, dekoreras - från elektriska lampor till höghusens hissar. Teknologin får inte invadera tillverknings- och byggnadskonsten. Jugend är ett första brett försök att skapa en kombination. Den moderna teknologins första konstform.

Döm om vår förvåning när vi såg mellansonen på museet!!!
Nåja, en kosmopolitisk dandy är det i båda fallen

I Sverige känner vi igen denna strävan efter balans mellan konstruktion och utsmyckning i tesen Vackrare vardagsvara och stilen Swedish grace. Men då har alltså demokratin väsentligt breddat målgruppen för njutning mitt i producerandet. Idag finns grejerna även på retro- och loppismarknaden. Och i nyproduktion, förstås. Dagens budgetar - statens och städernas - har inte samma respekt för estetikens betydelse för hälsa och välfärd.

På ett "högsta" plan handlar jugend om den eviga dragkampen mellan rationalitet och känsloliv. Jugend avskyr modernitetens avskalade rationalism, en förvrängning av upplysningsandan. Förnuft, planering, saklighet, återhållsamhet. I stället hyllas känslorna, intuitionen, euforin, vanvettets överdåd. Allt som tillbedjan till obändig frihet, ohämmad optimism och den eviga soluppgångens framtid.

Ingen kunde ana att européer skulle starta krig mot varandra.

Kan man bli annat än GLAD?!?
Så här ser jugendmuseet ut utifrån.