Ögonblick av bråddjup.

Överallt finns det gömda budskap om livets ofantlighet, dess skönhet och oskattbara skörhet. Dess tillfällighet och undflyende NU.

I denna blogg hittar du mängder av flagor, om du stannar till och letar.
Flagor av liv - och ur ett liv. Kanske även ett och annat mirakel. Välkommen!

18 okt. 2020

Ska det vara så svårt att ta på sig ansiktsmask?!?

Länge har jag haft funderingar kring detta med ansiktsmask. Eftersom de auktoriteter jag lutat mig mot inte entydigt förespråkar mask så har även jag vacklat. Min inställning har varit att invänta rekommendationer från Folkhälsomyndigheten. Först då skulle jag börja. Rätt tidigt under pandemin kom dessutom en finsk rapport som avskrev att ansiktsmasken skulle ha någon bärande betydelse för att stoppa spridningen. Jag blev nöjd. 

En finsk auktoritet uttalar sig om ansiktsmasker.
Finnarna är mycket mer rättframma, inte minst kring
restriktionerna under pandemin.. Välgörande!
Allt ska inte behöva skrivas i lagboken.

Dessutom har jag uppfattat att påbuden om obligatorisk mask mestadels handlat om politikernas vilja att visa sig handlingskraftiga. I stil med detta oupphörliga sprejande i vissa länder.

Under sommaren ändrade jag mig. Alltfler länder påbjuder mask. Så jag tog ett praktiskt steg för att förbereda mig inför en rekommendation från de svenska myndigheterna. Jag ville köpa ett paket, för att ha i beredskap den dag budet skulle komma.  Det tog ett tag innan jag fick tag på ett paket om 10 masker. Jag fick vackert göra flera apoteksbesök innan jag fick napp. Fler tänkte väl som jag. Snart köpte jag ett paket om 50 masker. Det blev lite billigare så. Dessutom skulle jag vara på den säkra sidan när folk skulle vakna och börja hamstra. 

Rubrik om ett gympapass?!?
Vad talar Hufvudstadsbladet om, månne?
Jo, hur man överlever med munskydd,
trots att det påverkar andningen, och annat

Men inget bud kom. Däremot kom en ny finsk rapport om att mask var en viktig del i bekämpandet av viruset.

Så kom hösten. Viruset började sprida sig i ökad takt. Denna gång var det särskilt unga som drabbades, med lindrigare symptom. Jag började bli arg över ungdomarnas slarv och tro på sin odödlighet. Jag är inte rädd! Men vad fanken, du kan ju sprida viruset vidare till både äldre och till riskgrupper!

I oktober blev tillståndet värre, med extra stor spridning just i Uppsala. Då bestämde jag mig: Jag ska ta på mig en ansiktsmask för att statuera exempel. Hörni unga, gör som jag så skyddar vi varandra! Så tänkte jag mig det tysta budskapet.

Sagt och gjort. När vi nästa gång skulle ta bussen till stan så öppnade jag det lilla paketet. Jag var nyfiken på hur det skulle kännas. Man hade ju hört så mycket om hur knepigt det var. Kort och gott, det var inte alls knepigt. Enda problemet var att det skapades imma på glasögonen, men det var en bagatell i det stora hela, tyckte jag. Andedräkten var heller inget problem - att den skulle vara obehaglig. Nähädå, den var som värmande balsam, hehe.

Nybörjare.
Jag struntade snabbt att korsa banden.

Nå, hur gick det då? Tja, jag kan inte veta om ens någon tog notis om min utstyrsel. Däremot förvånades jag över hur få det var som bar mask ute i stadsvimlet. Jag hade nog förväntat mig att stöta på ett tjugotal. Inte då, vi såg högst ett tiotal fränder. De flesta runt Resecentrum. Flera hade asiatiskt ursprung, där man är mer van med mask. Några var äldre, t.ex. med rullator.

När vi kom hem stötte vi på grannen. Han undslapp ett skratt när han såg mig. Vi resonerade en stund, och kom överens om att mask är bra där folk samlas tätt. Jag har sedan mars haft bekymmer med bussåkandet. De få gånger jag åkt buss har det mestadels gått bra. Men en del gånger har det varit för många runtom. Då har jag flera gånger väntat på en annan buss.

Nå, jag var nöjd med experimentet. Nästa gång ska jag mer ge akt på att det inte ska bildas för stora fickor på sidorna. Jag får helt sonika träna. Att korsa resåren var i alla fall ingen större hjälp.

Nu hoppas jag på att myndigheterna, statliga som regionala, kräver munskydd i stadsvimlet. 

Mona Lisa med munskydd - nej det är niqab. 
Tänk så snabbt det gått att anpassa sig att inte se mun och näsa.
Hädanefter blir det svårt att hävda att i Sverige så skakar man hand.
Att skaka hand är en väldigt sen vana, och kan lätt försvinna igen.
Kanske även kindpussandet kommer ur bruk som hälsning

Yngste sonen bor i Nederländerna, där minst 1/3 bär mask på gatorna. Inne i kontoren och arbetsplatserna är det alltmer obligatoriskt, säger han. Överhuvudtaget, är Nederländernas ordergivning mycket mer rigorös än den svenska. 

Både jag och min fru följer dagligen utvecklingen i Finland, som ju haft en strängare reglering sedan början. Där används ansiktsmask av de flesta i det offentliga rummet. Det är vida spritt att själv sy sina masker. Folk anpassar färg efter familjemedlemmarnas önskemål. Dessutom finns en uppsjö av modeller, mer eller mindre effektiva.

Min fru, som aktivt följer det rent praktiska hantverket, säger att en väninna i Finland provat flera modeller och att den franska versionen är bäst. Väninnan har sytt ett hundratal masker åt familj och vänner. Min fru står i startgroparna att själv börja sy. Jag har inte bestämt vilken färg jag ska välja :)

President Macron.
Bild från internet

Problemet är att det inte finns material någonstans. Vi har frågat runt i Uppsala, och inte funnit  varken korrekt tyg eller lämpliga resårband. Det ska vara tyg av micropolyester, och banden ska vara långt lösare än dem man har på t.ex. barnakläder. 

Tala om beredskap! Ett villkor för bra krishantering är just god beredskap och stabil handlingsberedskap. Sverige är inte bra på sådant - det har eländet runt äldrevården påvisat med all otäck tydlighet. Dels har vi de eländiga nedrustningarna under 90-talet, då bl.a. beredskapslagren försvann. Dels är "svensken" inte van att varken ge order eller ta order uppifrån. Handfallenhet blir effekten. Mycket kunde sägas om detta...

Självklart är det viktigast att hålla distansen, sköta sin handhygien och hela tiden bevaka sitt sociala beteende. Men om de flesta skulle använda ansiktsmask så skulle detta väsentligt bidra till att begränsa spridningen. Detta har jag nu lärt mig, och tänker respektera detta budskap. 

Så jag inväntar alltså tydliga order uppifrån. Tills dess tänker jag lyda min röst inifrån!

Det tog ett tag innan affärerna satt upp plexiglas vid rullbanden.
Senast jag var på en föreläsning var bänkraderna prydligt
markerade, enligt FHM:s rekommendationer.
Bild från internet




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar