Humanismen är demokratins räddare!

Saken är klar, sedan länge. Det är så skönt att vara pensionär. 

Eftersom jag kastades in i det icke-aktiva (???) livet genom en lång sjukskrivning, så tog det ett tag innan jag omorienterade mig, så att jag helt kunde njuta av ledigheten. Konsekvensen av att jag på ett oönskat sätt kastades in i pensionärslivet gjorde att mina tidigare planer och fantasier om hur jag skulle leva mitt nya liv sprack.

Tänk att upptäcka en Medeltidsby mitt i stan!
Fördelen med att ha tid att ströva.
I Fransiscanerkvarteret har kommunen anlagt en mysig lekplats

Jag fick kämpa med att hitta ett nytt sätt att leva, utan allehanda uppdrag, ens på deltid. Nu tycker jag det är skönt. Nu kan jag lättsinnigt betrakta hur en ny generation aktiverar sig - med blandat resultat. Jag slipper!

För ett tag sedan ramlade jag över en bok i arbetsrummet. Den kom 1998, och har titeln Främlingar - ett historiskt perspektiv. Antologin gavs ut av Historiska institutionen vid Uppsala universitet.

Boken är klart läsvärd än idag. Den handlar om olika exempel på hur man genom tiderna sett på främlingen . Mitt bidrag var att skriva en epilog, där jag knöt samman de historiska exemplen till vår egen samtid. Det som slår mig är att budskapet gäller fortfarande: Fastna inte i fällan att jämföra vårt fina med deras jäkelskap.

En gång ville mina lärare på Historicum 
att jag skulle disputera hos dem. 
I stället satsade jag på att föra forskningen 
ut till verksamheterna.
Etiketten "Visningsex" behövdes för alla bokbord

Rätt ofta slås jag av att "debatten" egentligen står still, kring t.ex. mångfalds-, kultur och integrationsfrågorna. Tack och lov finns det goda och uppmuntrande exempel på att saker rört på sig. Men i det stora hela så undrar jag.

Ett huvudtema i mitt arbete var att ta bort den lockande logiken kring "vi" och "dom". Men än idag pratas det alldeles för mycket om att dom har för sig en massa dumheter, som vi inte kan acceptera. Just nu är det populärt att än en gång koppla invandring med kriminalitet, det är ju valår, bevars, i USA. Den debatten spiller över hela världen, särskilt med en sådan som Trump.

Lika mycket som för 20- 30- 40 år sedan står vi inför behovet att på ett nytt sätt formulera vilken värld vi vill skapa. Vi kan inte längre dela in världen i raser, etniciteter, religioner, civilisationer. Då fastnar vi i den nationalistiska språkfällan, där allt kretsar kring hur så mycket bättre vi är. Problemet är bara att ju fler det är idag som inte har något tydligt svar på frågan hur man skall vara, desto mer förvirrade blir diskussionerna om identitet, svensk eller annan. Alltså har frestelsen att se allt i enkla fotbollstermer ökat: Vi måste slå vakt om vårt. En ska bort.

Förr delade man in vi och dom mer lokalt. De fula fiskarna
skulle man hålla sig borta ifrån. Den värsta formen av nationa-
lism drar gränsen mellan bra och dåligt efter rikets gräns. 

Under den moderna eran, från 1800-talets nationalromantik till nutid, har logiken varit att hylla det homogena ädla folket. Globaliseringen handlar om att man på alltfler håll genomskådat det falska i detta stereotypa tänkande. Det är större skillnader inom de olika kategorierna - t.ex. etnicitet, religion, kön - än mellan. 

I stället för de entydiga begreppen behöver vi tömma dem på självklarhet och återfylla dem med mångtydighet och mångtolkbarhet. Den så ofta hyllade mångfalden finns redan i  begreppen! Säg mig hur du ser på svenskhet/islam/ medeltiden... och jag ska säga dig vem du är!  Man måste ta ansvar för vad man säger - om en själv, och särskilt om andra. Vill man arbeta för mångfald måste man börja där.

Fortfarande kan det hända att jag tillfrågas om något som handlar om kultur/ religion. T.ex. om de olika muslimska organisationerna i Folkbildarsverige. Min huvudreflex i resonemangen blir då att se folks kulturella och religiösa identitet och referensram som ett konstruktivt redskap framåt, även  - eller särskilt - när konflikter behöver redas ut. 

För mig handlar kriminalitet aldrig om kultur rakt av - t.ex. om klankultur eller hederskultur. Kriminalitet, våld, terrorism osv, är individers och gruppers taktiker och livsval. Det handlar inte om något statiskt kulturarv de har som bakgrund. Företeelserna ska förklaras med hjälp av klassiska sociala variabler - t.ex. klass, samhällsposition, kön, krishantering, grad av påverkanskraft... Den kulturella och religiösa ramen är alldeles för diffus.  Allt handlar om tolkning. Allt är så komplext, även sådant som man avskyr.

Finländarna - Världens lyckligaste folk?
Coronatiderna har visat hur viktigt  det
är att bli glad när det går bra för andra! 

Mer än någonsin behöver vi hitta definitioner av "oss". Ett populärt ord är inkludering. En annan väg är att utgå från vilken människosyn man har. I hela mitt arbetsliv har jag grundat mig på ett etiskt perspektiv; aktningen för människan. Varje människas icke-förhandlingsbara värde. Allt annat kommer ur detta. Vi bär varandras värdighet. Mitt i olikheterna och trassligheterna. Längtan efter värdighet tillhör alla.

Talet om mångfald  är för mig att tala om alltings grund. Jag inspireras av den antike filosofen Herakleitos (död 470 före vår tid) som sade att allting är i konstant rörelse. Den som tydligast upprepat detta i västerländsk filosofi är kanske David Hume (1711-1766). För mig har buddhismens grundlära varit lika inspirerande. Inget är beständigt, inget är entydigt, inget existerar av sig självt - i sig självt. Allt är beroende av allt annat. Etiskt betyder detta att vi skapar varandra.

Egentligen är sådana tankar rätt självklara. Men vi-och-dom-logiken är så bedövande lockande - och enkel - att den lätt krossar all djupare reflektion. Vips så vet man ju vem man är - och icke är. 

Tyvärr är det en politisk vilja att definiera grupper efter entydiga mallar. Inte bara  rasister, eller Sverigedemokraterna, vill detta. EU är kanske den största aktören, vid sidan om de populistiska mörkermännen, i detta spel om folks identitet. Likväl är det fel. Detta lär vi oss av historien - om vi vill.

Staty av Carl Milles, Halmstad. 
Europa rövas bort av Zeus som tjur.
Civilisationens vagga, har det sagts.
I dagarna skrivs det om de indonesiska grottmålningarna,
som är tusentals år äldre än de äldsta europeiska.
Dags att skriva om historien, och skrota eurocentrismen!

Historievetenskapen tog jag med mig i mitt yrkesliv utanför universitetet. Till min glädje kunde jag även föra mina erfarenheter som utbildare tillbaka till universitetet - som externhandledare till studenter och doktorander. Som utbildare och fortbildare. Som medarrangör av konferenser och seminarier. 

Ojoj, så mycket sådant det blev. Ibland blev det även texter i antologier. Tyvärr hoppade jag av ett antal skrivuppdrag på grund av överbelastning. Men ett och annat finns i alla fall i  någon dammig bok.

 

Idag skulle jag anstränga mig att ha ett enklare språk än det jag hade 1998. Det är inte så lätt att hitta slanka formuleringar, även om jag är bättre tränad idag. 

Hur beskriver man verkligheten?

Min vana trogen hamnade jag i mitt bokbidrag i etiken. Vi klarar av att bygga en gemensam framtid endast om vi återerövrar humanismens budskap. Teknik och rationalitet - vår tids avgudar - är redskap och medel, inte grund och mål. På samma sätt är det med ekonomi och politik. Min vision är att framtidens samhälle bättre ska ge plats åt vars och ens möjlighet att leva ett värdigt liv. Samhällsbygget slutar aldrig - särskilt inte när nationalstaten inte längre räcker som byggplats. EU duger inte till. Vi måste kavla upp ärmarna på den globala arenan.

Det bästa vi kan ge varandra är bekräftelsen av vårt människovärde. Ingen av oss lever upp till detta ideal, varken globalt, lokalt eller individuellt. Som tur är, så är etikens funktion inte att bli verklighet, Snarare vill den väcka vår lust och uthållighet i kampen för det som är bättre. Det etiska budskapet vill få oss att än en gång lita på vår förmåga att ge värde och värdighet. 

Detta har människan klarat av förr i historien.

Gång på gång har människor samlats kring etikens låga.
Det är värt det, att kämpa för det bättre.
Bilden visar Franciscus och djuren, den tidens Greta.
Budskapet är att restaurera världen till det den en gång varit.
Jag tog fotot vid lekplatsen i Uppsala på Klostergatan