Vad gör Corona med min altruism?

Haha, 

    jag har räddat planeten! 

    Jag har sparat pengar!! 

    Jag har räddat 15,95 kilo mat!!!

Inte vet jag hur många det är som laddat ned appen Karma, men jag har gjort det. I början använde jag rätt flitigt denna suveräna tjänst, att kunna handla mat, bröd och fikabullar till halva priset. Jag tyckte det var jättekul att kolla på de dagsaktuella nyheterna, för att sedan beställa. Därefter blev det en fin anledning att ta bussen in till stan, gärna i kombination med andra sysslor. Men det var roligast att bara åka och hämta fikabröd till förmiddagskaffet. Och frun blev glad. Det gjorde inget att lilla magen kanske skulle blivit slankare om jag odlat andra vanor.

Det har blivit mest bröd och bullar för mig.
Huvudorsak är att vi sällan äter kött, som ofta är 
den färska matvara som blir över. Snygg räddning, va?

Jag är alltså med i Karma-kretsen. Mobilappen lever sitt eget liv, med sina påminnelser och lockelser. Jag har valt mina favoritaffärer och bagerier i Uppsalas centrum, så att jag blir varse vad de har för varor. Vill jag kan jag skifta kartbild, så jag får in andra områden i staden. När jag besöker andra städer kan jag kolla om där finns något att satsa på (men detta gör jag ytterligt sällan).

Alltså, bara för att jag gått med i karma-kretsen så blev jag inte hindu. Visserligen lärde jag känna begreppet karma när jag i unga år läste om Hinduismen i skolan. Böckerna talade om gärningarnas lag, översatt till populär dagssvenska som du sår får du skörda. Ett mycket  uppfordrande budskap. Det du gör idag får du igen imorgon. Alla ens handlingar bär på sin egen konsekvens.

Så här kan karma presenteras på nätet

Egentligen är det fel att kalla denna karmalära för lag. Det handlar snarare om ett starkt budskap om etiskt ansvarstagande, och att man inte kommer undan värdet av det man väljer att göra mot och tänka om andra. Det går alltså inte att skylla ifrån sig, eller hänvisa till att man inte bryr sig, skojar bara, inte visste eller inte förstod. Man är den som påverkar hur ens eget liv genom hur man är mot andra. Individualistisk egoism är ingen väg mot social fred eller inre frid. Lite karmatänkande skulle sitta bra t.ex. i allt prat om yttrandefrihet.

Det jag gillar är att etiska budskap är sig rätt lika jorden runt. Både religiösa och icke-religiösa. Hur man klarar av att efterfölja de etiska budskapen varierar förstås. Religionernas fördelar är att de har både riter, högtider och gemenskapsformer som hjälp/ påminnelser. I det sekulära samhället brukar både rit, symboler och högtider tappa sitt djupare innehåll. Kvar blir mat, presenter och sociala samkväm.  

Jag konsumerar, alltså finns jag!
Allt går att sälja med mördande reklam - även civilisationskritik!
Hittade plattan på nätet, men inte visans konserverade gröt :)

Ett etiskt perspektiv uppförstorar ens liv och leverne. När man lägger sitt liv och leverne under de etiska idealens lupp, så kommer man alltid till korta. I alla fall jag. Som tur är så bygger de flesta livsåskådningar in budskap om förlåtelse, särskilt om man visat prov på att ha försökt. Idén är att etik ska inspirera, inte frustrera - skapa motivation i stället för dåligt samvete.

Mitt tidiga liv byggde upp rätt höga doser av dåligt samvete i mig. Tack och lov har mina studier i etik och livsåskådning lyft bort mycket av denna barlast. Jag är generösare mot mig själv idag. Därför ogillar jag när t.ex. etiken kring karma reduceras till mekaniska resonemang om lagiskhet och logisk konsekvens.

Jag använder inte bön i min etiska strävan.
Däremot försöker jag väckas av att jag har
ansvar för andras värdighet. Läskigt svårt
- men ibland lyckas man faktiskt.
Rubriken är från Dagen, 19 november -20

Corona har satt väldigt mycket på undantag. Under hela pandemin  har jag knappt tittat på karma-appen. Jag har ju undvikit bussåkandet. Några gånger har jag köpt lite kaffebröd. Dessförinnan var vi i Helsingfors i tre månader. Så jag har inte skapat någon god karma på länge. Detta innebär att mina bedrifter inte lagrats på hög. Inga sparade pengar, ingen räddad mat. Ingen räddad planet...

Nåja, pandemin har gjort att vi sparat pengar på annat. Inga resor, inga nya kläder, inga restaurangbesök att tala om. Inte ens särskilt många fikastunder på stan. Sonens nya hus i Nederländerna har vi bara sett på mobilskärmen. Alla härliga utställningar i Helsingfors har gått oss förbi. Allt kulturellt och socialt i Stockholm har torkat inne.

Upptäckte nyss denna appfunktion.
Man kan se sina samlade insatser.
Inget stort har dock hänt på länge.

Den minskande konsumtionen har öppnat nya möjligheter. Jag har fler solidaritetsabonnemang än någonsin i mitt liv: Tidningar, ideella organisationer, och jag vet inte vad. Jag har t.o.m. gått med i Livrustkammarens vänner! Djur och människor kan glädja sig över min generositet.

 

Nåja. Etikens höga mål gör att man gärna mejslar fram symbolhandlingar, som liksom ska vittna om ens goda vilja - även om man är medveten om att man inte klarar av att helt följa den. För mig handlar det t.ex. om att ge en slant åt dem som sitter runt stan och önskar pengar. Jag avskyr det samhälle som skapat detta fenomen, och jag blir illa berörd av dessa "tiggares" öden. Jag är helt på det klara över att vårt eget överflöd beror på andras nöd runtom på jordklotet. Detta äcklar mig - den globala ekonomismens ondsinta effekter. Lika väl vet jag att inte ensam kan göra särskilt mycket åt all orättvisa. Därför behövs symbolhandlingar. Så att man står ut.

Eftersom jag inte rör mig på stan så stöter jag inte på dessa samhällets utstötta. Även det kontantlösa samhället spelar mig ett spratt, i det att jag numera sällan har kontanter på mig. Ibland köper jag i stället varm eller kall dryck, mat eller smörgås. Idag gäller det att verkligen planera, så att man har kontanter på sig. Annars går denna symbolhandling om intet. Hur går det då med lilla etiken? Tur vi ofta är två som rör oss på stan, så det blir lättare att leta i fickorna.

Det gäller att välja sina strider!
Kolla klistermärket! 

Då kommer räddaren i nöden: SJ. Jag formligen älskar att åka tåg. Men jag har inte suttit på något tåg på evigheter. Då samlar man inga SJ-poäng. Snarare går insamlade poäng om intet. Det var just detta som SJ meddelade mig i veckan, att ett stort antal poäng löper ut inom en kort tid. Resolut bestämde jag mig då - på plats och ställe - att donera alla mina poäng till välgörenhet. Puh, min karma blev god.

Väl i farten så kollade jag med Scandic om mina snart intorkade bonuspoäng kunde omvandlas till välgörenhet. Vi kommer ju inte att bo på något hotell på flera månader. Men det visade sig att Scandic inte erbjuder denna möjlighet. Den koncernen vill tydligen att man ska fortsätta att konsumera för sitt höga nöjes skull. Receptionisten tyckte min idé var bra, så jag bad henne att föra idén uppåt i organisationen. 

Här är beviset på min oerhööörda generositet.
För första gången får jag ett TACK från SJ.