Ögonblick av bråddjup.

Överallt finns det gömda budskap om livets ofantlighet, dess skönhet och oskattbara skörhet. Dess tillfällighet och undflyende NU.

I denna blogg hittar du mängder av flagor, om du stannar till och letar.
Flagor av liv - och ur ett liv. Kanske även ett och annat mirakel. Välkommen!

27 aug. 2021

Vem struntar väl i säkerhetsbältet?!?

 - Face mask down!

Så kommenderade polisen mig innan jag i juli fick lämna Viking Line-färjan för att stiga iland i Helsingfors. Detta vid den tredje kontrollen innan avstigningen. 

Inget krus, inga skämt. Granitansikten hela vägen. Tänker på ansiktena på Helsingfors' Järnvägsstation.

Stenansiktena på Helsingfors station. 
De hade ansiktsmask i juli när vi var där.
Finska funktionärer är inget att skämta med.
Även om jag försökte...lönlöst!
Bild från internet

Nu har vi fått känna på den finska corona-politiken! Tydlig, allvarlig, omsorgsfull! Nitisk.

När vi dagen före steg på färjan i Stockholm, för att anträda vår första utlandsresa efter pandemin, gjordes inga särskilda kontroller. Vi hade duktigt laddat ned våra vaccinationspass, beredda att visa upp dem. Kivra-appen i högsta hugg, med E-hälsomyndighetens besked utan wifi-läge. Inte heller i avgångshallen gjordes någon kontroll, till vår förvåning. Visserligen hade rätt många ansiktsmask, men de flesta av dessa var finnar eller turister. Av de svenska resenärerna var det, som vanligt, väldigt få som hade ansiktsmask. Vi hade de specialskyddande israeliska kopparmaskerna, som skyddade mot både utgående (eventuell egen smitta) och inkommande andras eventuella smitta) virus.

Under båtresan var det glest med resenärer, så svenskarnas slapphet att bära mask störde oss knappt. 

Mest av nyfikenhet hade jag laddat ned den finska
 coronablinkern, den app som varnar ifall man
exponerats för virus. 
Miljontals finnar har denna app, nu även lilla jag.

Det var underbart att resa igen. Vi var verkligen glada, på väg som vi var till en vigsel i självaste Domkyrkan, med efterföljande fest i Officerskasinot på Skatudden. När vi i vårvintras fick inbjudan var det totalt osäkert om vi alls skulle kunna resa, eller om vi skulle kunna komma in i kyrkan. Men allteftersom lättade regleringarna. Finland har ju haft Europas strängaste praxis kring coronan, så det var stundom gastkramande att följa händelseutvecklingen. 

När vi äntligen fick beskedet om tiden för den första sprutan så kastade jag mig på paddan för att boka plats på Viking Line. Vi ville riktigt känna och uppleva hur det var att resa igen, så vi struntade i flyget. Därefter gjorde vi allt för att förbereda oss på bästa sätt. Jag hade sett till att vi skulle få vår andra spruta så pass tidigt att det skulle vara tillräcklig tid till avresan - och eventuella vaccinationsföljder.

Baren levererar!
Ljuuuvlig Gin & Tonic, med rosmarin, österbottniskt gin
och TRANBÄR.

När vi så skulle kliva av färjan var vi spända på hur myndigheterna skulle ta emot oss. Vi visste redan att man skulle vara strängare än i Sverige. Med alla våra förberedelser så tyckte vi tyckte det såg ljust ut.

Redan på båten förstod vi att kontrollerna var omständliga. Via högtalaren uppmanades vi att stanna kvar på båten, trots att den redan lagt till i Helsingfors. Det är stopp i röret!, ropade man. Orsaken var  alltså att det uppstått stopp i den kulvertgång man måste passera för att nå mark. Så vi stannade snällt och lydigt kvar i hytten. I Finland ska man lyda order, det visste vi allt. Inget resonerande, inga försök att slingra sig fram. Inga jamen, alltså, men jag... Pang bara, följ det som gäller! Gör som man säger! 

Ta order!

Gränsdragning! Mobilisering och uppslutning.
Tänker på Mannerheims dagorder under krigstiden,
de som spikades upp i alla kyrkor och offentliga platser

Efter 45 minuters väntan tog vi vårt digra bagage ut ur hytten. Vi hade ju dubbla kläduppsättningar, eftersom vi skulle på en riktigt fin bröllopsfest. Och alla presenter. När vi tagit oss igenom kulvertgången stötte vi på en välbemannad kontroll; myndigheterna ville se våra resehandlingar och våra pass. Puh, det gick ju bra. Myndigheterna såg behov att skilja åt dem som kom direkt från Mariehamn från oss som kom från Stockholm. Vi vinkades vidare.

Efter en hundra meter vad det dags för en andra kontrollstation; nu skulle vaccinationsbevisen fram, tillsammans med identitetshandlingarna. Vi passerade nålsögat, så allt slit att få ordning på sprutorna lönade sig. Vi var lättade. Massor av "underkända" resenärer hamnade i andra/ nya köer.

Här var det inte slut på prövningarna. Efter ytterligare hundra meter kom en tredje kontroll, med poliser och allt. Nu ville man åter se våra identitetshandlingar. Dessutom jämförde man passfotografiet ytterst noggrant med den verkliga versionen. Det var alltså därför man raskt kommenderade - för en gångs skull - Face mask down!  

Vem där?!?
Inte undra på att man vill se om passet gäller samma person!

Det var nu jag gjorde den svenska fadäsen; skojade med personalen: Jag hävdade, så där lite humoristiskt, att verkligheten såg bättre ut än versionen på fotografiet! För det var verkligen så - på mitt pass. Ingen reaktion hos gränspolisen. Stenansikte! Tur jag inte blev skuffad till någon undanskymd kö.

Puh. Väl ute på Helsingfors gator bar folk mask. I alla fall 9 av 10. Överallt skyltades det om detta. Ingen kom in i affärer, apotek, museer utan mask. Ingen pardon. Ganska snabbt blev det till en automatik att trä på masken när man skulle ut på stan. Det kändes även väldigt tryggt. Alla vet vad som gäller. Alla för alla! Skönt, en lättnad jämfört med den frustration vi känt i Sverige.

Det officiella Helsingfors är minst trespråkigt.
Även ryskan förekommer, t.ex. kring tågen.
Härligt!
När vi besökte Ateneum, för att titta på en fantastisk utställning över den ryska konstnärens Ilja Repins konst, så skulle, vid ett tillfälle, min fru läsa åt mig på en informationsskylt. Därför drog hon lite med sin ansiktsmask, för att kunna kommunicera bättre med låg röst. Omedelbart, reptilsnabbt, dök en tjänsteman upp och bad frun att åter ta på sig masken på korrekt sätt.

Det var bara att lyda!
Visst kan man tycka att man är lite väl sträng i Finland. Men sammantaget blev effekten tydlighet och avslappning. Alla vet ju vad som gäller, så att man inte behöver hemfalla åt individuellt grubbel. Vem vill väl ha corona. Vem vill väl självförvållat sprida deltaviruset?!?

Ja, det är just frågan. Vid hemkomsten till Sverige syntes ingen tull eller gränspolis, inga kontroller alls! I Sverige verkar det som att pandemin stoppats med två sprutor i den egna armen. Man tycks ha tappat den kollektiva medvetenheten om att bekämpningen av corona är en gemensam handling. Detta har man inte i Finland, vilket jag uppskattar.

Vi var kort över till Åbo i början av augusti. Då hade det börjat vända med alla restriktioner. I takt med nivån på vaccinationsgraden så faller restriktionerna. Helt begripligt.

När vi åkte hem med färjan från Åbo sade personalen till att alla skulle bära mask. Turister, finnar och vi bar redan mask, men inte de svenska sällskapen.. De rörde inte en fena. Strax därefter bad man även alla ungdomar, över 12, år att ta på sig en mansk. Heller ingen reaktion, trots att det var enkelt att köpa på båten. Pinsamt.

Nu, senare i augusti, bär färre mask, men ändå majoriteten. Just nu handlar mycket i Finland om hur man ska krångla sig ur de sista regleringarna. Såsom i Sverige är det kultursektorn som lider mest.

När det gäller vårt vackra bröllop i mitten av juli, så slapp brudpar och gäster precis undan de nya restriktioner som kom i slutet av juli. Alla kunde vara med i både domkyrkan och festlokalen. Ingen bar mask under middagen. Ingen blev smittad. Inga blipp på corona-appen! Det blev ett perfekt bröllop! 

Vi hann med en fin retrospektiv fotoutställning över
 Tony Vaccaro över temat Livet är ljuvt.
Han har bl.a. fotat underbara motiv med Marimekko-mönstren
 i fokus. Stockholms Kulturhus har i september en
jubileumsutställning (70 år) på privatinitiativ.
Mer info @Maria Jernkvist på Instagram. Gå dit!

Nå, var kommer säkerhetsbältet in, nu då? Jo, Finlands motsvarighet till Anders Tegnell sade i en intervju i juli att han inte kunde förstå varför man i Sverige inte kunde föreskriva munskydd: Det är som att inte ta på sig säkerhetsbältet och i stället köra lite långsammare. Jag tror inte på den försiktighetsåtgärden!!

Han har all min sympati. När hösten nu kommer, så tänker jag fortsätta med mitt munskydd, särskilt när det blir trångt.

Att resa lär om livet! Resa kan vara tärande på hälsan! Resande kan vara närande!

Sommartid i Helsingfors:
Sockerärtor från salutorgen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar