Vi borde alla adoptera gamla ord och uttryck

Tänk så många ord och uttryck det finns som håller på att glömmas bort, eller redan glömts bort. I ett Facebook-inlägg härförleden skojade jag om att använda konjunktiv, vilket ju nästan försvunnit ur vardagssvenskan. Därför är det så härligt att prata franska och spanska, där konjunktiv hela tiden kommer till användning.

En av de roligaste artikelserier jag på senare tid läst publicerades i Svenska Dagbladet. Mikael Parkvall är lingvist vid Stockholms universitet, och har petat hål på ett antal myter om språk. Klicka på länken på raden ovan, och ha en förnöjsam läsning! Som exempel reder han ut att svenska språket visserligen är litet, som så ofta sägs, men att det ändå är ett av de hundra största språken.

Varför ska man säga det i toner
när det finns så många
användbara ordspråk?

Som liten försökte jag lära mig gammelfolkets - gammfolkas - ord. Redan i dialekten - bondskan som vi unga sade - fanns obetalbara ljuvligheter och kraftuttryck. Min pappa var road av kluriga ord, vilket jag ärvde. Min mamma var rätt stark i att komponera nya kraftuttryck. Somliga tillägnades mig :). När jag lämnade Medelpad och flyttade till Uppsala, märkte jag snabbt att genuin uppländska äger många likheter med det vi kallade för norrländska.

Inläggets vadå-ord är skingersopa. Hittills har jag inte träffat på någon som vet vad detta betyder. Tänk, jag är stolt ägare av ett unikt ord! En liten flaga av mirakel! Inte ens google känns vid uttrycket. Jag har närmast ärvt det efter mamma. Hon använde det då och då. I mitt tycke borde man kunna lista ut vad ordet betyder, men ingen har lyckats göra det när jag bjudit in till gissning. Vad tror du ordet betyder?

---/Tankepaus

                                                                                                                                                           
Det måste ha kommit i skingersopa!, sade mamma när något försvunnit. Av egen kraft kom jag på betydelsen, den kom ju av sammanhanget: Något är förkommet, på samma sätt som när man sopar golvet, samlar ihop på sopskyffeln och sprider skräpet ut över tunet. Då är det lätt att något hamnar med i soporna, och skyffelns innehåll slungas ut på tunet, tillsammans med allt annat som skingras.

Lätt som en plätt! Fast idag äger inte alla sopskyffel. Endast få lever så de kan sprida sopskräp över ett tun. Det förstås!

Fast jag tänker ändå fortsätta använda ordet - kanske en gång per år. Men ändå.
Kulturgärning :)
En flaga från annan tid.