En svensks kamp med finska uttal

Tänk dig att du vänder huvudet uppåt.
Därefter ställer du dig på tårna.
Efter det drar du hastigt in hakan.
Du avslutar med att spotta ut tungan så spetsen träffar närmaste möbel.

Så känns det - ungefär - att uttala pöytä - det finska ordet för bord! Fyra ljudstötar! En rörelse för varje ljud. Håhå.

Egentligen vägrar jag ge mig på detta ord, och dess likar, med denna ljudkombination. Min fru får lirka med mig. Det räcker med alla andra utmaningar kring vokaler och konsonanter. Min lilla pensionärshjärna spelat mig minnesspratt hela dagarna, så jag har rätt svårt att memorera nya ord. De faller lätt bort, så att säga.

Så jag får allt ta sats för att få ur mig pöytä. Känner mig som en häst inför sitt hinder. Jag kan inte påstå att jag är klent språkbegåvad, men finskan ger mig frossa. Jag älskar språkets skönhet, men det är inte lätt att pricka rätt i uttalet. Svårt med doseringen. Det är stor skillnad  hur konsonanterna

Varför har ingen informerat finnarna om whiplash i munnen?!??

uttalas, p och t. Finskans konsonant är i regel kort konsonant medan svenskan är lång och rejält tilltagen. Man trycker mer på de svenske. Så jag kan helt enkelt inte trycka på med mina påtagliga svenska konsonanter. Ska det vara lång konsonant så skrivs med dubbel konsonant. För mig är det inte helt lätt att undvika aspiration, inte. Känner mig som bocken i glasaffären!

Saken blir inte lättare av att vokalerna uttalas på annat sätt än i svenskan. Ett ö är öppet, medan svenskans är mer utdraget, långdraget. Ä är kort, man får göra en tvärnit i ordets slut, så man inte åker långkana. Ska det vara lång vokal får det allt stå två stycken på rad.

Är finnarna européer?!?

Så jag slirar mellan konsonanter och vokaler. Fortfarande. Har ju lärt mig att u uttalas som o, och o mer som å. Inte illa det! Tingens ordning förändras förstås om vokalerna dubbleras. Nuförtiden kan även jag förfasas när t.ex. sportjournalisterna misshandlar finskan i sina uttal. Tämligen ofta har man ingen aning vad atleterna heter! Man hjälps heller inte alltid av namnskyltarna, där man ofta träffar på fel. Så det gäller att gissa. För inte heter någon Piss i efternamn, för att ge ett exempel! Allt hänger på ett u, som skall dubbleras för att efternamnet ska bli Gran.

Jag glömmer aldrig när jag skulle föreläsa för finska församlingsarbetande på kyrkodagarna. Jag hade förberett mig väl. Genom min fru hade jag t.o.m. övat in en sång att sjunga - på finska. I denna mycket omtyckta sång fanns ordet siivillä. När jag övade missade jag ofta att uttala den strategiska konsonanten i mitt: Det blev hälften av gångerna siivilä, vilket ändrade ordabetydelsen rejält. I stället för att innerligt sjunga om vingar kom jag plötsligt att besjunga durkslag! Som tur var blev föreläsningen mycket uppskattad, och de finska åhörarna förlät mig. De sjung med, i rörelse. Kiitos, för det!

                                                                                                                                       

Tja, varför ska man härmas?!?