Det är inte varje dag man får lära sig ett nytt ord. Men idag hände det: När jag, i välbehag, satt i min fåtölj och läste dagstidningen fick jag syn på det; brolliologi.
Brolliologi, åhå, aha, vadå?!?
Å, så jag skrattade, bara av att träna mig till rätt uttal. Det är lika festligt att försöka gissa sig till betydelsen;
- Kan ordet ha att göra med Brolle, den populäre?
Brolle, ingen plats i brolliologin, men i folks hjärtan. Han kanske är hemlig brolliolog? |
- Är detta den ekologiska KRAV-varianten av broilers?
- Har tangentbordet fått fnatt när någon rätt och slätt skulle skriva Biologi?
Joho då! Det finns en professur för allt - och alla, verkar det som.
Men detta specialistämne är inte så stolligt som jag låter påskina (!).
Svenska Dagbladets understreckare från igår, 17/2 2018, handlade just om detta ämne - som kan väcka våta drömmar hos var och en! Det är en brittiska - alltså en från den regniga ön! - som skrivit en bok under titeln Brolliology. A history of the umbrella in life and literature. Efter att ha läst denna njutbara artikel kan jag bara kapitulera, och konstatera att jag nu har en julklapp på önskelistan!
Detta skulle min fru nog vilja ha |
Vårt svenska ord, paraply, kommer från franskan, där regn heter plui. Ordets första del kan betyda för, dvs mot - regnet. Vi känner igen det från ordet parera. Engelskans umbrella bygger på latinets umbra, som betyder skugga. Brolliologins slutstavelse kommer från grekiskans logos. Regn kommer väl närmast från tyskan, varifrån så många låneord regnat ned på oss svedalingar.
Se så många språk och kulturvägar som vi måste beträda för att få fatt på betydelsen av månadens tokord! Jag ÄLSKAR kulturernas molnlätta förflyttningar! Och att gå i regn, förstås
Ingen skugga må dock falla över brolliologin. Särskilt inte som paraplyer är besläktade med parasoller, dem man gärna använder för att skydda sig mot solen. Parasollen ger skugga, vilket särskilt behövs i varma länder, där den dök upp först för tusentals år sedan. Den är även symbol för avskildhet - från härskarens upphöjdhet till kärleksparets lekfullhet.
Men jag kan bara inte låta bli att veckla fram ur gömmorna den älskliga arian ur Händels opera Xerxes; Umbra mai fu. Där lovsjunger Xerses, persernas store konung (död 465 före vår tid), hur ljuvlig han finner skuggan under platanträdet - som fungerade som ett älskat parasoll - någonstans mellan persisk mark och den grekiska världen. Så här säger han, med Händels ord:
Platanen som livsträd - och parasoll |
- Ombra mai fù
- di vegetabile,
- cara ed amabile,
- soave più.
- Aldrig har det funnits någon skugga
- av en växt
- mer kär och älskvärd,
- eller vänlig.
Och så här innerligt sjunger han, i den svalkande skuggan - i två tolkningar; Andreas Scholl respektive Philippe Jaroussky (jag har bl.a. ratat Caruso från 1920!!!);
skugga Andreas Scholl
i skuggans hägn Phipille Jaroussky
Tänk, så det kan bli. En av mina favoritarior singlar ned i brolliologin! Oförväntat, men välkommet. Oavsett, men hjärtinnerligt livsbejakande.
PS
Skandal! Eller brolliologisk mutation? |
Regndropparna må fortsätta falla, även vintertid. Med eller utan paraply. Snö faller alltmer sällan, ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar