Elden har alltid fascinerat och skrämt människan. Det är lätt att föreställa sig den skräck den kan vålla i vilt tillstånd, när man ännu varken vet hur den kan antändas eller tämjas. Hur skapas eld, hur behåller man den - t.ex. efter ett blixtnedslag? Hur får man elden att vara nyttig, ge värme och skydd? Människans civilisationsarbete har i alla tider handlat om detta sisyfosarbete. Elden är alltid hungrig.
 |
| Denna sommar har vi sett prov på elden som rovdjur. Bildkälla internet |
Detta inlägg handlar om en eldtradition runt Östersjön; att med eldar och diverse ljusfenomen ta avsked av sommaren. Den sista lördagen i augusti tänder man längs kusterna och stränderna - från finska Österbotten, via Baltikum till svenska Östersjölandskapen - eldar för att tacka sommaren och markera höstsäsongens ankomst.
 |
| Musikevenemangen pyntar stadens parker. Lampan får väl sägas vara en domesticerad variant av elden - lätt att knäppa på/av |
Kurort har blivit spa-ort. Idag lockar alla spaanläggningar vanligt folk till staden, alltmer även från Sverige. Själv älskar jag klassiska lerinpackningar - OBS de som är ogiftiga! Under högsäsong växer befolkningen till 250 000! Den kilometerlånga stranden sväljer alla badhungriga. Pärnu lämpar sig även för ett stilla flanerande, fikande och parlerande i café och restaurang.
Man kommer till Pärnu via Tallinn. Antingen via båt eller med flyg. Bussen Tallinn-Pärnu går ofta, och man kan välja mellan snabb och lite billigare rutt. Den snabba tar under två timmar. Sommartid är det att rekommendera att boka i förväg, så man säkert får plats. Vägen ut ur Tallinn kantas av otaliga härliga hus, antingen i funkisstil eller i traditionell trähusstil. Inget hus får missas!
Pärnu grundades 1251. En biskop ville förlägga sin kyrka där, så den lilla fiskebyn uppgraderades hux flux till stad. Dess nuvarande barocka prägel skapades under svensktiden på 1600-talet. Ryssarna anlade en ljuvligt vacker kyrka, tillägnad Katarina den stora. 1800-talets bourgeoisie utvecklade behov att flanera och spatsera under sin fria tid. Parker anlades och/ eller gjordes offentliga. Delar av vallgraven torrlades. Allsköns förlustelser instiftades såsom behagligt utbud för dem med tid att vara fria. Vår tids demokrati kan sägas handla om att överhetens vanor stöps om till allmängods - i billigare format. Vips, så är även vi där, med kusiner och öltörst. Detta blev vår tredje visit.
 |
| Nya festligheter, som så småningom blir tradition - genom att anspela på gamla traditioner. Kultur, seder och tradition skapas hela tiden! |
Detta år avslutades sommarsäsongen den 25 augusti kl. 21.15 genom att eldar och allsköns ljusfenomen antändes längs den vidsträckta stranden. Sedan länge har det varit sed längs kusterna att tända eldar denna tid. Man har ofta kallat eldarna för venetianska, i tro att de ljuslyktor man tände härstammade från renässansens Venedig. En tradition säger att man där firade att pesten tagit slut. En annan tradition säger att sjömän tog med sig Venedigs karneval upp till Finland.Venetianska fester anordnades allmänt under 1800-talet i de finska kuststäderna, främst i borgerskapets vackra villaparker. Även i Helsingfors och St Petersburg. Dessa så kallade venetianska aftnar - eller Villaavslutningar - försvann dock mot slutet av seklet, kanske på grund av de allt populärare midsommareldarna.
 |
| Pärnu pryds av otaliga ståtliga trävillor, varav somliga förvandlats till en boendeform mellan pensionat och hotell. Nära den magiska stranden. |
I Österbotten, särskilt i Karleby/ Kokkola och Jakobstad, kom dock dessa vanor att utvecklas till eldsfester för allmänheten. Idag behöver man inte ha egen sommarstuga för att vara med i de österbottniska venetianska aftnarna. Största firandet sker i Karleby just - Veneziaden, med program för hela familjen under flera dagar. Vill du läsa lite mer om Karlebyfirandet, så klicka här
Sedan 1990-talet har en ny eldfest utvecklats; den som kallas Forneldarnas natt. Den verkar ha börjat i Åbolands skärgård för att därifrån ha spridit sig - även ned till Pärnukusten. Denna nya och växande sed har likheter med de österbottniska eldsfesterna. Eldar, facklor, raketer, fyrverkeri, ljuslyktor - eller vad man nu hittar på - finns med. Som jag förstått det, började denna sed i och med att Finland firade 75 år 1992. Det fanns folk som ville lyfta fram någon gammal sed, och man stannade vid de gamla kasarna. Men detta firande är alltså en nymodighet, som delar datum med villafesterna och Veneziaden.
 |
| Det roterande eldhjulet tändes 21.15, men då var vi på väg till stranden, så vi hann inte njuta av dess fulla prakt. Ljusfläckarna är eldfenomen runt Pärnubukten. |
När vi var i Pärnu i början av 2000-talet fanns en annan form av säsongsavslutning. Det verkar som att det nya Forneldarnas Afton tagit över. Jag måste ta reda på detta... Klart är att idén om att fira sommarslutet med en eldsfest vuxit sig stark i Finland, Estland och ned till Litauen. Det har skapats en egen hemsida, där man koordinerar sina egna idéer med andra. Det gemensamma är tid och klockslag. Vill du läsa mer om detta fenomen, så klicka här!
 |
| Uppland har enligt kartan inte hunnit med i denna eldfängda nyskapelse. Däremot finns eldiga entusiaster i Nederländerna! Och i Uppland - se text nedan!! |
Ja, nog är det vemodigt att ta farväl av sommaren, om än med denna eldståt! Tankarna bubblar över hur det kan ha varit och känts efter kustlinjen för tidigare generationer. Året har sin rytm, liksom havet och naturen. Höstens intåg väcker mycket känslor. Under min tid i Pärnu hörde jag t.o.m. några som kopplade ihop eldfesten med att förjaga ondskan, förkroppsligad av det annalkande mörkret. Själv älskar jag den sprakande hösten, även om jag har allt svårare med mörkret. Ondskan ser jag inte. Annars är det vanligt att koppla samman eldceremonier och förjagandet av ondska. Valborg och Newruz räcker som exempel; firandet av ljusets återkomst.
När jag lade ut en bild från Pärnueldarna på Facebook kom det många kommentarer, inte minst från vänner med österbottnisk bakgrund. En Uppsalaväninna skrev att man vid den norduppländska kusten brukade fira lyskväll sista lördagen i augusti. Jag tror detta handlar om den nya traditionen med så kallade forneldar. Hoppas någon sommartugeägare i Norduppland anmäler sig på forneldarnas hemsida, så att bilden blir fullständigare.
 |
| Eld i domesticerad form; elljusstake från ett buddhistiskt altare. Detta tarvar ett eget inlägg. Inte minst eftersom den ser ut som en vanlig (!) adventsstake! |
 |
| Vattenguden Ahti i estnisk tappning. Eld och vatten hör ju ihop. Här ståtar han på en vägg i Pärnu |
 |
| Utsikt över havet, en stilla dag i augusti 2018. Pärnu i högform |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar