Under en viktig period av mitt liv bodde jag i den omtyckta stadsdelen Eriksberg, med Stadsskogen på sin östra sidan och Hågadalen på den västra. Söderut breder Norby ut sig, med angränsande Valsätra och Gottsunda. I norr tar Uppsalas centrum vid, med Sommarro och Kåbo som skiljedelare.
 |
| Uppsala har en grön lunga, Stadsskogen. Populärt rekreationsområde. Där har jag vandrat måååånga mil, sammanlagt. På 2010-talet bodde yngste sonen på Rosendalsvägen, i ett häftigt nybyggt område (som den gamla kartan inte har med). |
I min nätta trea på Täljstensvägen trivdes jag otroligt bra. Älskade utsikten över stenhällarna, solnedgången över trädtopparna och årstidernas växlingar i det stora trädet utanför arbetsrummets fönster. Det var vanligt att jag promenerade hem från arbetet i staden; på universitetet eller i kommunen. Efter mina frilansuppdrag tog jag däremot i regel buss, eftersom jag då var trött efter alla resor runt i Skandinavien. På fritiden tog jag mig rätt ofta rundor i Stadsskogen.
Till Hågadalen tog jag mig regelbundet. Inte nu längre dock, sedan jag flyttat - en period norrut och därefter österut. Där finns i alla fall den så kallade Hågahögen, eller Kung Björns hög. Ett fint minne från -80-talet är att jag stod på toppen med en vän, och att vi firade att han fått en till son. Vi var glada och rökte cigarr.
 |
| Som pensionär har jag stor glädje av morgontidningens sida om vad som händer under dagen! Denna dag blev det föreläsningen om Hågahögen som fångade mitt intresse! |
En omtyckt Uppsala-skröna är att kung Björn begravdes i denna hög på 800-talet. I svensk historia har man då och då ansträngt sig att knyta samman kungalängden så att den började med denne (mytiske?) kung, men man vet inte om han faktiskt existerat. Budskapet har i alla fall varit att han införde kristendomen år 818 - alltså i år för 1200 år sedan, och att han på Adelsö tog emot den missionerande Ansgar.
 |
| Denna jättehög är från 1000 före vår tideräkning. I graven har man hittat Skandinaviens rikaste guldfynd från Bronsåldern. Foto: Internet |
En avgörande förklaring till Hågahögens karaktär och funktion är att vattennivån var totalt annorlunda än idag, med all landhöjning. Det som idag är dalgång var tidigare vattendrag. Graven låg vid en viktig vattenled, med sin början i Södertäljeleden. Man tog sig uppåt landet inomskärs, dvs man behövde aldrig ge sig ut på det vida havet österut. I närheten av Hågahögen finns rester av äldre fornborgar, bl.a. det som idag kallas för Kung Björns kyrka. Kombinationen gravhög + borg visar att Håga var en strategisk centralplats, så att man noggrant kunde bevaka inloppet mot inkräktare.
 |
| Så här såg Uppland ut under äldre bronsålder! Man ser Håga (orangefärgat) som en lång utskjutande udde! Källa: Lantmäteriet. Läckert, va'? |
Högen kom alltså till långt före Uppsala och högarna i dagens Gamla Uppsala. Långt senare kunde man fortfarande åka båt ända till det som idag är Stora Torget. Det är bl.a. landhöjningen som gör att namnet Uppsala överförs från den plats som idag kallas Gamla Uppsala till den sydligare och tillgängligare platsen Aros. Men detta skedde först på 1200-talet - efter vår tideräknings början.
Vad säger denna urtida centralplats om dåtidens maktförhållanden? Hur kommer det sig att denna plats var en av de allra rikaste i Norden, kanske Skandinaviens viktigaste bronsåldersplats? Vilken relation finns till det som händer under folkvandringstiden, med t.ex. gravkomplexen vid Gamla Uppsala, Valsgärde, Vendel? Vilka besökte kultplatsen och dess ceremonier? Hur såg ceremonierna ut, vad handlade de om? Vad kommer framtida utgrävningar att visa? Hur revideras historien då?
 |
| I början av 1900-talet gjordes en stor utgrävning. Bilden är av usel kvalitet, men man kan se (?)t.v. hur arkeologistudenterna bar mössa (=de vita prickarna). Övre bilden visar ett helt annorlunda landskap jämfört med dagens. Höger bild visar ett snitt genom gravhögen. |
Jag tyckte det var spännande att höra att man faktiskt inte vet könet på den som är begravd i den stora högen. Föreläsarna sade att det kanske kunde vara lämningar efter båda könen, inte minst eftersom ett fynd är en praktbrosch.
Föreläsarna berättade att man funnit rikliga spår efter människooffer och kannibalism! I Håga??! Ja! Man har nog haft för sig det ena och det andra, även om forskare genom historien känt sig obekväm med urfädernas beteenden. Under min egen studietid var det inte särskilt vanligt att koppla liknande offer
 |
| Hur kunde människooffren ske? Detta är en idealisering från sen tid. |
 |
| En scen från en gotländsk bildsten. Vad sker? Jo ett människooffer! Båda dessa offerbilder är från föreläsarnas dokumentation. Fast jag känner igen motiven. |
till det "civiliserade" västerlandet. Jag minns att jag som student hade problem med vissa koloniala tolkningar. Men det fanns liten jordmån att ta upp sådana ämnen till diskussion. Bättre att hålla tyst.
Men de här två föreläsarna höll inte för munnen, utan redogjorde detaljerat för hur offren gick till, vilka delar man koncentrerade sig på. De berättade även att man funnit bevis på människooffer t.ex.vid Islandsfallet inne i dagens Uppsala. Tänk så man får lära sig - när man som pensionär har tid! Undrar om man hittar något mer, nu när det grävs överallt i Uppsala...
En sista grej: De isländska sagorna berättar om Björn. Tolkien inspireras av dessa berättelser, t.ex. om kvinnan Hervor, där ett svärd spelar huvudrollen. Men vad gjorde Tolkien av Hervor då? Undrar hur de gamla föreställningarna om svärdet hänger ihop med alla praktsvärd i alla gravar runt knutarna... Lite fler svar finns i den bok som de två forskarna sammanställt om Håga: Var så goda!
Tänka sig; Tolkien + Håga = Sant.
Eller??? Snarare flera svärdshugg från den strikta sanningen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar