Jag sitter och läser en av Kjell Westös böcker, hans senaste; Den svavelgula himlen, från 2017. Boken är bra. Den har fått priser både i Finland och Sverige. Jag hittade en recensent som tyckte boken var den bästa svenskspråkiga bok som publicerats under 2017. Tyvärr kan jag inte bedöma detta, men handlingen fångade mig från första till sista sidan. Hur skulle det sluta? Är mina aningar på rätt spår?
 |
| Under det senaste året har jag läst flera böcker av Westö. Det har varit roligt att behärska Helsingfors geografi, och Finlands historia så att jag bättre kunnat följa med handlingen |
Plötsligt står där en för mig ovan formulering. Sammanhanget är att en kvinna drabbas av äckel inför minnen hon trängt undan; De goda tankarna hjälpte inte. Djuren hann upp henne där i andraklasskupén. De vällde över henne,...Det dånade i örongångarna, och samtidigt prasslade det tyst från de osynliga små insekterna som lade sina ägg i henne och släppte sitt träck på henne, de fans överallt, från hjässan till fotabjället,...
Från hjässan till fotabjället. Jag hade aldrig hört uttrycket, men förstod innebörden; från topp till tå. I vanlig ordning letade jag i mina språkminnen vad det kunde heta på engelska, franska, tyska, spanska. På dagens svenska kan man säga från huvud till fot, men det gör inte jag. I första bästa läspaus började jag googla. På så sätt fick jag reda på att fotabjället är ett gammalt ord för den bredaste delen av fotsulan. Ordet har inte minst bevarats inom skomakarskrået.
 |
| Se så gulliga fotabjäll jag hittade på nätet! |
Så här skrev nestorn Sture Allén i GT för tio år sedan;
I dag lever ordet bara kvar i uttrycket ”fotabjäll”. Det har ju en ganska apart karaktär, bara genom det extra a-et. Att peta in en extra vokal var ett sätt att bilda sammansättningar förr. Kyrkogård är ett sådant ord som lever kvar även om riksspråket är rätt restriktivt med mellanvokaler. Dialekterna har däremot har kvar mer av mellanvokalerna. I vissa dialekter säger de till exempel ”pannekaga” när de menar pannkaka!
Kul, tycker jag. Vi kan väl säga att Westös språkbruk illustrerar att finlandssvenskan har bevarat mycket från de äldre formerna av svenska språket. Detta är spännande. Jag gläds varje gång jag hör arkaiska varianter, särskilt som dagens svenska i Sverige så ofta standardiseras och förflackas. Jag blir lätt grinig över att svenskar så pass sällan läger sig vinn om att vårda - och vörda - sitt modersmål, sitt förstaspråk.
Då blir jag desto mer uppåt när jag stöter på gamla uttryck i ny tappning. När jag googlade runt hittade jag några företag som använder ordet fotabjäll, antingen i sin reklam eller i texten kring sitt varumärke. Då blev Ritzén glad!
 |
| Eniro skvallrade för mig att en firma använder ordet fotabjäll! |
(Tekniken strular, som ni kan se. Det blev något fel med bakgrunden i halva texten. Men jag ser mellan fingrarna - så synhandikappad jag är. Gör det du också, kära läsare!)
Tänk om var och en av oss adopterar ett gammalt uttryck, och ser till att det lever vidare. I så fall kommer från hjässan till fotabjället att finnas i mitt framtida språk. Då skulle inget komma i skingersopa - för detta uttryck kolla mitt inlägg om ordet. Här nedan kommer en sida jag hittade när jag började leta kring det uttryck jag hittade hos Kjell Westö. Kolla den trevliga och käcka lilla versen från 1845!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar