Är det snyggare att vara nedsättande på franska?

Är det snyggare att vara nedsättande på franska?

Ibland kan det vara rätt behändigt att uttrycka sina omdömen med hjälp av andra språk. Vem har väl inte prövat sina svordomsvingar via andra språks starkord? Idag är det snart sagt i allas mun vanligt att plocka ur engelska uttryck, som t.ex. shit, bitch, fuck. Inte helt elegant dock i svensk översättning.

Jag tycker inte om vanan att använda ordet shit titt som tätt.
Foto från nätet

Ett ännu grövre exempel på missbruk av främmande språk är när svenskar använder sig av finskans Jumalauta, som vore uttrycket likvärdigt med helvete, jävlar, herrejävlar. De flesta finnar ryser nog inför ordets valör, och tvekar att använda det. Även om det skulle kunna översättas med herregud, så har ordet en mycket allvarligare, och nästan tabubelagd, valör på finska. Men inte sällan tillåter svenskar sig att latcha med ordet. Jag kan aldrig använda detta uttryck. Det vore som att uttala hebreiskans heligaste namn för gud - som visserligen rätt många icke-judar tillåter sig att göra.

Men jag har inget emot att t.ex. använda franskans fadäs eller blamage för att beskriva något som kan ses som mindre lyckat. Just i min värld är ju dessa ord välintegrerade svenska ord, men helt oanvändbara i andras. Så jag får nog vackert stå ut med lite engelsk språkskit. Men jag säger då inte Par bleu eller Merde alors! Det vore alldeles omöjligt. Den skiten skakar jag av mig.

Par bleu (Jäklar) finns som märkesnamn
på många saker, t.ex. skor. Ska kanske köpa något...

Nåja. Månadens åhå är ett ord jag för första gången stötte på i morse, när jag läste morgontidningen; fäsör. Jag gillar att upptäcka nya ord, även om det sker förvånande sällan. Men dagens understreckare i Svenskan fyllde på mitt ordförråd. Det var Per Wästberg som kallade den idag nästan helt bortglömde August Blanche (1811-1868) för en fäsör. Jag begrep genast att franskan låg bakom. Glad i hågen började jag leta ordets nutida svenska betydelse.

Detta kom jag fram till: Fäsör är den - t.ex. författare eller målare - som i och för sig kan själva det tekniska hantverket men som saknar originalitet. Man kan säga att någon är habil, eller t.o.m. briljant, dussinkonstnär. Synonym är att en författare är en rutinförfattare. Det finns ett liknande ord från engelskan; scribler. Skräpförfattare kan man säga. En som producerar kvantitet i stället för kvalitet. Eller som kan bedömas som ytlig och utan högre konstnärliga ambitioner. Som skriver mest på rutin, efter en enklare mall. Skitlitteratur, typ.

Ibland vill man skölja sin mun med
ett piller när man sagt något olämpligt

Men vem bestämmer vad som är kvalitet? Jag kan nämna flera författare jag själv skulle kalla för dussinförfattare, men som andra slukar allt av. När jag googlat runt är det inte bara stackars August Blanche, som en gång var omåttligt populär, som kallats fäsör. Jag kan nog förstå varför Wästberg uppfattar honom så, men jag tycker ändå att det är lite läskigt att offentligt avfärda en så viktig kulturpersonlighet. Bättre att hålla tyst.

Men det är ju i och för sig fiffigt att uttrycka sina åsikter med ett franskt låneord.
Mer skitförnämt, alltså ;)