Allt är nytt

Fyrverkerierna, behövs de verkligen? Är de borta 2020?
Foto från hemsidan i den stad där min son nu bor; Noordwijkerhout. Puh 

Så börjar ett nytt år. Den här gången tog det lång tid innan jag skaffade mig en ny kalender, in på det nya året. Men nu är den förberedd. Spiral, som vanligt, men med en hel vecka per uppslag. Förut har jag velat ha en sida per dag. Denna vana hängde kvar från den hektiska arbetstiden, då kalendern var överfull. Men nu gäller det nya villkor att anpassa sig till. Märker redan att jag nästa gång behöver köpa en annan variant, där dagarna har heldragna linjer, i stället för sådana som täcker bara halva sidan.

Allas början kan vara svår.
För mig blev slutet på förra året svårt, bl.a. pga ohälsa.
Detta år ska jag ta upp motionen, yeah!
Bild från Hufvudstadsbladet, min följeslagare från förra året

Hå hå ja ja, så man ska anpassa sig. Min fru har i flera dagar nu frågat om jag lärt mig något nytt innevarande dag. Jösses då, ska det verkligen vara nödvändigt?!? Tanken är väl att hjärnan ska hålla igång. Vissa dagar tror jag att hon lär sig mer än jag, eftersom jag verkar gubba till mig. Hon har sina broderiläxor, som utsätter henne för utmaningar, problemlösning och kreativa processer. Min glädje är att jag ibland kan vara del i dessa processer. Själv känner jag igen det hon "utsätts" för i mina tidigare förberedelser inför alla uppdrag, föreläsningar och handledningar jag då hade. Frun har hittat ett nytt område att ha roligt på/ i. Hennes kreativitet och intelligens får utlopp i broderandet - där hon formligen exploderat under senare år. Kanske bloggandet är min uppiggande ersättning för alla tidigare jobbutmaningar...

Nytt år, ny dust med vattenmätaren.
Underbart gammal teknik, men bra för
hälsan: Jag får klättra och kliva i garaget
för att nå fram till mätaren. Saken blir
inte sämre av att jag isolerat halva
huset, så att rören i garaget aldrig mer
ska frysa till is.

Det vi båda ställs inför är dessa oupphörliga tekniska omställningar - och kodbyten. Min fru är långt mer alert att ta till sig ny teknik. Jag hämmas bl.a. av mitt synhandikapp, men jag är heller inte lika road - eller jävlaranammig - som frun. Fast ibland är det jag som kommer på de tekniska lösningarna, så jag är inte helt lost i moderniteten. Jag använder aldrig gåspenna!

Sedan har vi ju dessa söner, om än på distans. När vi t.ex. vet när det äldste sonen kommer hem nästa gång upprättar vi helt sonika en liten (?) lista på våra tekniska tillkortakommanden, missöden och åkommor. Vips sveper han runt i huset - som en Ajax-vind.

Igår blev jag av egen kraft klar med en långdragen historia; att koordinera mina bilder, så att de samtidigt finns på mobilen, paddan och datorn. Jag tar främst bilder med mobilen, och det har på så sätt varit lätt att skicka vidare, t.ex. via messenger, Facebook och sms. Men det har varit väldigt bökigt att få bilderna till datorn, vilket blivit ett stort aber sedan jag börjat blogga. Steg för steg har jag under 2018 dock skaffat kunskap och teknik för att spara alla bilder på ett gemensamt moln. Så jag är inte helt en gås i det tekniska!

Det som håller över åren är att jag älskar att läsa, inte minst svåra texter i specialiserade ämnen om historia och Finland. Detta kommer jag att pyssla med under det nya året. Jag har flera ljuvliga böcker som väntar, inte minst födelsedagspresenter och julklappar. Tack familjen!

Både min fru och jag gillar nya kulturupplevelser. Där sparar vi inga medel för att uppleva och lära oss nytt. Under 2019 planeras ett antal resor och evenemang. Vårt älskade Pärnu, och vårt andra hem Helsingfors, blir mål för kära planeringar. Vi kommer att jaga nya feel-good-filmer. Året slutade med några fina fynd, på bio och på dvd. Vi får allt skynda oss för att nyttja gratisinträdena till de statliga museerna. Det nyöppnade Nationalmuseum blev en högtidsstund, så dit återvänder vi under första kvartalet.

Ja, vad ska det bli av 2019? Vi har redan fått nya grannar på gården, och ett nytt hus befolkas senare i vår. Vi förlorar två jättefina familjer, men hoppas på turen. Brödet och saltet är redan överräckt till dem som redan kommit med flyttlasset. Där finns barn, hurra!

I julas köpte vi en liten gran på kruka.
Den skjuter nya skott - ett gott tecken!
Inget sopande ända till påska!
Min fru brukar pynta övervackert,
men detta år blev det totalminimalt 

Vilka affärer kommer jag att förälska mig i - och hitta presenter till frun i? Var kommer vi stå och sälja retrosaker? Vilka nya restauranger och caféer kommer jag att upptäcka? 2018 bjöd på många glada intryck och upplevelser. Vad ska hända i Berghäll/ Kallio när man river runtom favvostället Silvoplee?

Spinnrockar på café!?! Ja, allt kan ske 2019!
Vi har redan upptäckt det nyöppnade stället med det ljuvliga namnet
Jorden är som en blå apelsin!
När denna del av Industristaden blir klar tror vi att detta café blir ett vallfartsmål
-  i alla fall för friluftsfolk och kulturflanörer. 

Ja, vad månne 2019 väl bjuda på?
- Vilka nya maträtter lär jag mig under 2019, vilka nya kaffesorter kommer jag köpa?
- När ska jag lyssna på Kalevala-recitationen jag fick till julklapp av svägerskan?
- Vilken del av Uppland kommer jag att (åter-)upptäcka? 2018 gav t.ex. Sikhjälma, Fiby och Fågelsundet - underbart!
- Vilka nya stadsdelar kommer jag att häpna över? Varifrån kom t.ex. Lindbacken?!?
- Kommer jag äntligen att gå på gitarrfestivalen igen?
- Blir det bröllop under året? 2018 gifte sig vår japanska bonusdotter  - som jag kommer att skriva om senare
- När ska jag ta reda mer om adventsljusen på Kungsängens gårds fyra silos?

Bloggandet, ja. 2018 blev startskottet, med hög ambition. 12 ämnen/ etiketter. Kors. Finlandstiden kom att rejält röra om i mina planer. Många uppslag ligger alltså och väntar, inte minst om religion. Tänk så många nya uppslag som kommer att rinna till!

Men ambitionsnivån får allt sänkas något. Inte ett inlägg per vecka! Det tekniska tar mer tid än jag trodde, men oj så mycket jag lärt mig om bloggteknik! På den punkten kommer min ambition att fortsätta vara högre än jag först trodde/ visste/ begrep. Veckorna räcker inte riktigt till. Undra vad som blir nästa teknikutmaning. Utan söner , men med norrländsk uthållighet. Se'n har jag ju min egen bloggexpert i faggorna...

Nya ställen kommer att väcka nya inlägg och idétrådar.
Om högt och lågt.
Detta underrede finns på caféet  Jorden är som en blå apelsin.
Där finns så många roliga detaljer
- och dom kommer att arrangera roliga kulturevenemang.
Vi missade Chaplin-kvällen...