![]() |
| Sedan småskolan har jag gillat kartor. Är nog rätt bra på geografi - i alla fall bättre än min fru. Men hon är en jäkel på att hitta på nya platser. Fast jag är bra på att hitta hennes mobil etc :) |
Så när vi är ute och går får jag alltid fråga frun vad den eller den växten heter. Några gånger kommer jag till och med ihåg vad hon svarar. Annars får jag fråga en gång till - kanske en vecka eller en månad senare. Detta kallas för äktenskap!
En växt jag fortfarande kan namnet på är Ryssgubbe. Frun lärde mig det för några år sedan - och det sitter. Detta är en av de vanligaste växterna efter vägdikena - åtminstone i Mälardalen. Tillsammans med fibblor, tistlar och klöver. Inte ser den ut särskilt mycket för världen,
![]() |
| Så här ser tre trubbiga ryssar ut vid vår hållplats. Är denna trojka Putins lakejer? |
den lyser upp ens väg.
Hur ofta har jag inte spatserat förbi dessa gubbar, med värmen ångande runt benen? Men jag har aldrig tidigare funderat över varför den heter som den heter. Liljekonvalje, Maria Tre Nycklar, Vresros... Tja, varför?
Varför heter nu Ryssgubbe Ryssgubbe? Kan namnet ha att göra med att växten ser lite ruffig ut, som de mest vildvuxna ryktena om ur ryssar är? Nja. Blommans namn har kopplats till den traditionella negativa synen på ryssar.
Faktum är att man sagt att blommans doft får en att tänka på ryssar: Den doftar fränt, som en oborstad sälle från öst. Jag tänker på det finska ordstävet jag lärt mig av de äldre En ryss är en ryss, även om man steker dem i smör! Inte så angenäm, alltså. Fler än en gång har man i min närhet sagt det luktar ryss, när man t.ex. känner en vis sorts tobak eller parfym. Nåja, nåja.
Kan namnet kanske hellre ha att göra med att växten tillhör korsblommiga växter, så att kors blivit kryss, som omvandlats till ryss??? Kryss som i kyrkans tak, typ. Nej, faktiskt inte. Detta låter dock som en fyndig folketymologi.
Kan det då ha något med färgerna att göra? Inte alls, gult och grönt är ju rätt vanliga färger i vår kära natur. Inte särskilt ryskt.
Kan det kanske handla om att någon ryssgubbe förirrat sig från Ryssland och planterat blomman vid någon vägkant, och att den därifrån spritt sig - som en annan stråtrövare, långt före dagens drönare och spioner?
Inte helt fel. Denna blomma finns främst i Uppland, i Roslagen och längs kusten. Men utanför Sverige är den desto mer vanlig i centrala, östra och sydöstra Europa, och bort mot Sibirien och Iran.
P4-Uppland har gjort ett eget program om vår typiskt uppländska växt. Lyssna, vetja!
Vi är alltså namnet på spåret genom att direkt koppla blomman geografiskt till Ryssland. Idag betraktas Ryssgubbe som invasiv, alltså som en art som inte får spridas mer i Sverige. Arten är alltså osvensk (ojoj, spion-hypotesen kanske stämmer!?!), och började sitt erövringståg på 1700-talet.
![]() |
| Vart bär denna huvudled, månne? Kreml? Ojojoj, vem ska riva bort alla gubbar längs vägar och åkrar? UD? SÄPO? Men vackert är det. Bild från internet |
Flera källor på internet antar att Ryssgubbe kom till Sverige under 1760-talet med ryskt utsäde. Herr Linné skrev 1761 att växten fanns på dynghögar runt Uppsala. Redan 1753 gav han den namnet Bunias (=rova) orientalis, för att markera dess östliga ursprung. Men Wikipedia säger att frön redan kom 1719 med den ryska flottan, då Peter den Stores soldater härjade efter svenska kusten. Lustigt nog (?) dyker den upp runt Paris 1814, i samband med att en rysk här haft sitt läger i närheten!
Idag uppfattas Ryssgubbe som ogräs. Men gubben är faktiskt en kålväxt, vilket syns om man gör sig besväret att studera den djupa pålroten. Andra namn på blomman är just Rysskål och Ryssrova. Kål ingår ju i östeuropéers mathållning, mer än i dagens Sverige. Tidigare kunde den främst odlas både som prydnads- och foderväxt. Traditionellt åt man i Sverige mest de späda bladen och stjälkarna.
Idag är det ju populärt att noggrannare ta reda på det naturen bjuder, så jag har undrat när Ryssgubben ska tas till heder igen. Mycket riktigt så har jag hittat recept på ryssgubbe. Hemsidan Allt om mat liknar växtens smak med broccolin. Och broccoli blir ju god - och angenäm - att steka i smör...




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar