När Sverige förlorade sin stormäktighet - rysshärjningarna runt östkusten

Under ens livsresa får man skiftande tillfällen att bekanta sig lite mer med sin historia. I detta inlägg tänker jag dröja vid vad som drabbade Sverige för 300 år sedan - de så kallade rysshärjningarna. I min barndom hörde jag om att ryska soldatfångar på 1700-talet dikat ut träskmarker i vår närmaste tätort Matfors. Jag tyckte detta var väldigt fascinerande. Vad handlade det om? Man berättade i vaga termer att ryssen bränt ute vid kusten. Inte särskilt mycket mer. Självklart sattes min fantasi igång.

Djävulsk karta över alla bränder i Roslagen 1719. Läskigt.
Tänker på den utmattade befolkningen
- i händerna på inhemska och utländska styrande.
Hittade kartan på hemsidan för projektet Rysshärjningarna

Mina universitetsstudier i Historia på sjuttiotalet gav sammanhanget till härjningarna, även om just dessa aldrig nämndes. Här gör jag en resumé, utifrån vad jag vet idag. En rafflande historia:

Under sommaren 1719 stävade ett stort antal ryska skepp mot svenska kusten. Kanske det handlade om 200 fartyg och 20000 soldater, som delade upp sig för att angöra i Norra respektive Södra skärgården. Under 41 dagar sattes bränder igång i flera städer, från Gävle till Norrköping. 10 000 blev hemlösa, och cirka tusen gårdar och torp brändes ned. Det är svårt att tala om exakta siffror. Vissa talar t.ex. om att 20 000 blev hemlösa, eller att 30 000 ryska soldater fanns på fartygen.

Jag kände inte till detta museum.
Man lär sig alltid!
Ett syfte är att ge fakta gentemot alla storvulna,
nationalistiska myter

Ryssland ville knäcka Sveriges makt över Östersjön. Strider om vattnet var - och är - viktiga källor till krig. Tänk bara på Israel-Palestina-konflikten! Ända in i Andra världskriget och dagens Krimockupation präglas den ryska utrikespolitiken av behov av sjökontakt. Nordens historia har verkligen handlat om detta, särskilt som Danmark breder ut sig runt den smala gången mellan Östersjön och Nordsjön. I öster har ryssar och svenskar stridit sedan Medeltiden.

Här ser vi Hansans viktigaste handelsrutter
- innan Sverige börjar sin stormaktssträvan.
Karta från Wikipedia

Här snuddar vi vid mycket långa och stora historiska processer: Medeltidens två stora politisk-militära-ekonomiska organisationer runt Östersjön höll på att kollapsa; Hansan och Tyska Ordern. I detta vakuum kunde kungarna i Danmark-Norge och Sverige-Finland brösta upp sig. Gustav Wasa fortsatte denna medeltida expansion/ ambition, där Reval/ Tallinn (1561) var det stora trofén.

Ryssarna förlorade envigen med Sverige. Freden i Stolbova 1617 ordnade till det, till Sveriges fördel. Därefter förverkligades den svenska - snarare adelns och kungamaktens - stormaktsdrömmen. I väst hade Sverige som effekt av 30-åriga kriget och Freden i Roskilde 1658 knipit Skånelandskapen från Danmark. Sverige kunde bereda sig för fred.

Sverige som störst - under två år!! Mödan värd?!?
Sedan försvann Trondheims län och Bornholm.
Till 1721 var Sverige runt. Flera språk, religioner. Långt före
nationalismens gap om ett folk, och dagens tal om ett kultutrarv.

Då kommer Det stora Nordiska kriget. Karl XI dog i förtid i magcancer 1697. Han var den som knäckte adelns väldiga makt över landet. Han riktade in landet mot fred, och genomförde viktiga reformer av administrationen och försvarsväsendet (det s.k. indelningsverket). Bl.a. av dessa skäl är Karl XI min favoritkung, om jag skulle tvingas välja en. Men så dog han, och slottet (mitt kära Tre Kronor) brann. 

Landet fick en 14-årig kung, och fienderna vädrade morgonluft. År 1700 började Danmark, Ryssland och Polen krig mot Sverige. Danmark ville hämnas för alla tidigare förluster. Polen hade ju sedan Wasasönernas dagar (Sigismund, son till Johan) gjort anspråk på den svenska tronen. Ryssland hade fått Peter Den Store! Alla ville ha kontrollen över sjöfarten, handeln och tullarna.

Så här såg en rysk galär ut på tidigt 1700-tal.
De var många som snurrade efter svenska kusten.
Inte minst drabbades Upplands brukssamhällen
- och min hemtrakt i Medelpad.

Men Sverige gav sig inte - Poltava (1709) och kungens tidiga död (1718) till trots. Landet och folket var utarmat. Dessutom hade Sverige genom landförlusterna (t.ex. Tallinn 1710) förlorat avsevärda inkomstkällor. Under resans gång hade Sverige hamnat i krig med flera tyska småstater och med England. Sverige hade i praktiken förlorat 1718 och Peter ville komma åt så mycket som möjligt av de svenska Östersjömarkerna.

Tragedin 1719 blir teater 2019.
Historien hålls levande 

Sverige hade knappt någon armé efter kriget, heller ingen flotta att tala om. Men i stället för att förhandla fram fred med Ryssland, krånglade Sverige fram ett samarbete med England - för att stoppa total rysk dominans över Östersjön. England tänktes hjälpa till att skydda Stockholm.

Då härsknade tsar Peter till. För att pressa fram fredsförhandlingar skickade tsaren under sommaren 1719 fartyg och soldater för att bränna och förstöra. Ryska soldater tog allt som var värdefullt och utförde alla kända krigshandlingar, inklusive deportationer och våldtäkter.

Den 13 augusti stoppas äntligen ryssarna vid Stäket, det trånga sundet in till Stockholm ute i Saltsjöbaden, där ett mytomspunnet slag står. I folkmun räddades Stockholm genom detta slag. Men rent historiskt kan man inte säga så, eftersom tsaren inte avsåg gå mot Stockholm. Lyssna på Vetenskapsradions program om detta. Men härjningarna längs kusten fortsatte.

I mina historieböcker stod alltså inget om rysshärjningarna. Men så dyker de upp under våren och sommaren 2019. Längs Roslagskusten uppmärksammar man nämligen att det gått 300 år sedan attackerna - det som ibland kallats för ryska terrorhandlingar (ex. Wikipedia). Under 2019 har ett projekt koordinerat alla aktiviteter kring rysshärjningarna runt Roslagen. Här kan du  botanisera i deras hemsida. Här finns stoff att hämta, plus tips på alldeles nya böcker i ämnet.

Stockholm hotades aldrig. Tsarens skepp var för få!
Men läskigt var det! Drottning Ulrika Eleonora uppmanades fly staden,
men stannade med sitt folk. Kvinnokraft!
Kartkälla: internet, Hans Högman

1720 planerar tsar Peter att inta Stockholm. Men vid det laget hade Sverige lyckats tråckla fram en allians med den tidigare fienden England. Huvudstaden kunde säkras. För att pressa fram en fred stävade nu ryssen i stället upp mot Norrlandskusten. Man hann ända upp till Piteå och Umeå.
Det sista stora slaget i Det Stora Nordiska Kriget står vid Selånger, nära Sundsvall, den 25 maj 1721. Ryssarna segrade, med ett förkrossande övertag i manskap. Sundsvall och områdets byar och bruksorter brändes ned.

Minnesmärke över Slaget vid Selånger 25 maj 1721.
En rysk kanonkula är inmurad i monumentet.
Idag finns Mittuniversitetet  på platsen.

Var det 1721 som det kom ryska krigsfångar till Matfors, för att dika ut och dränera? Hittills har jag dock inte hittat något om detta. Kanske min barndoms berättelser är exempel på de skrönor och lokala berättelser som växte fram efter härjningarna. De satte ju djupa spår. Fortfarande hotade man med ryssen när jag var barn.

Eller så får jag ta upp tråden 2021, när norrlandsorterna uppmärksammar detta eländiga stycke i svensk historia...

I stil med alla folkskrönor!
Hittade detta alldeles nu på nätet, i samband med minnen från Gotland.
I min barndom minns jag att luffarna ibland drog ned byxorna och visade baken,
för att hämnas på snålt folk!

Hursomhelst: Först efter härjningarna i Norrland accepterade Sverige att sluta fred. 1721 var det alltså klart med alla flerhundraåriga rivaliteter i Norden, i och med freden i Nystad den 30 augusti. Danmark var nu ett litet land, men hotades inte mer av ett stormäktigt Sverige.  Ryssland stod på dörren till ett moderniserat storvälde. I stället för att kriga mot bångstyriga grannar kunde nu tsar Peter koncentrera sig på inrikes reformer - i stil med vår egen Karl XI.

Karolinerna väcker nationalistisk fantasi.
Jag föredrar drabanterna, föregångare till
dagens Livvakter vid Stockholms slott.
Karl XI:s drabanter (!) var fram till 1974
ett pampigt inslag i Riksdagens
högtidliga öppnande.
Bild: internet

Sverige hade nu tappat alla erövringar i modern tid, och kunde orientera sig inåt. Man tog vid där Karl XI slutade. Karl XII hade ju, hotad som han var, dragit nytta av faderns reformer och omvandlat dem till ett monstruöst krismaskineri. Men nu kunde fred äntligen breda ut sig. Frihetstiden började. Vetenskap och kultur kunde blomstra. Det nedbrunna slottet kunde byggas färdigt - bara en så'n sak:)

Sveaborgs fästning, vid mynningen till Helsingfors, anlades nu, så att ryska skepp inte skulle kunna ta sig in igen. Sverige hade lärt sig en läxa - bara en så'n sak till. Idag hänvisar man åter till rysshotet för att äska mer pengar till Försvaret.

Sveaborg. Ett kostsamt bygge. Försvar måste få kosta, historien lär oss detta!
Här ser man Kungsporten, som iordningställdes till minne av Adolf Fredriks
visitation 1748.
Jag tog fotot på Nationaldagen 2018!