Visst kan man bli kär på gamla dar!!

Jag har blivit kär. Igen, får jag säga. Detta underbara och vådliga tillstånd. Blixtar och dunder, magiska under. Allt leker, alla är vackra. Jag kan ALLT! Min partner betyder ALLT!

Guldbröllop?
Gunnar och Marie-Louise Didrichsen.
www.didrichsenmuseum.fi 

Den bara kom. Kärleken. Som en tjuv om natten. Jag var slocknande och oförberedd. Kastades handlöst in i det nya. Överraskad och blixtrande förtjust. Överrumplad och moget förförd. Drabbad och fallen. Som en fura.

Tänk att få denna gåva. Allt skimrar. Själva livets mysterium känns blottat. Kosmos är gott. Allt - och alla - får guldkant. Alla skuggor skingras.

Vi delar allt! Det är så härligt. Allt mitt är ditt!  Då och då får jag en dask i rumpan - och det var inte igår! Kärligt och kärvänligt. Förhoppningsfullt och förväntansfullt. Det händer rätt ofta att min hand smyger sig innanför de yttre tyglagren. Oh la la! Min nya partnerns hemligheter ger höjden av lycka.

Jodå, vi delar ekonomi också redan. Här går det undan. Och så delar vi axel! Inte det lättaste eftersom mina sluttar - såsom på en flaska. Vi går på stan, axel mot axel. Gör vi.

Vad säger min fru då om allt detta?!?  Hon gillar sakernas tillstånd. Uppmuntrar mig, driver lätt med mig. Som vanligt alltså. Hon är tålmodig - även om hon knappast kan kallas bibliskt saktmodig. Van med Vinterkriget.

Jag vet inte hur vanligt detta är. Men jag är tacksam. Detta kan väl verkligen kallas för en flaga av mirakel?!? Särskilt som allt händer i den mörkaste av tider i Helsingforsvintern. Julens fröjder är över. Långt före ljuset återvänder. Regnet stjäl vinterkänslan från den uteblivna snön. Isvindarna pinar ens väsen. Kroppen hukar - som inför ytterligare ett piskrapp.

Litteraturen vet att trösta!

Nåja! Allt handlar om en julklapp! Jag fick en axelväska av min svägerska. Och jag föll handlöst. Eller försvarslöst, eftersom den är gjord av armétyg. Finska försvaret. Den är i gråblått. Rymlig och generös! Detta är den andra väskan i vuxenlivet som jag äger - alldeles själv. Den första köpte jag så sent som senaste mars. En liten skinnhård sak. Bra att ha när man behöver ta med sig bara lite saker.

Snygg - eller snyggt - va'?
Frun tog kortet vid en fikapaus nära havet.
En räv som reflex.
Senare kom fler pigga finskas reflexer.

Det är väl ingen glamourväska. Mer som något som en enkel soldat kan bära. Min bror kallade den för hipsterväska, så fort han såg den vid nyåret. Berghäll, där vi bor, är Helsingfors' värsta hipsterstadsdel, så jag får väl acceptera brorsans beskrivning. Väskan påminner mig om -70-talets radikala våg - vilket värmer extra över rygg och rumpa.

Se det finska lejonet!
Klöser fint i vinterkylan.
Väskan kallas Sisu - det fattar väl alla!

Jag är inte van att ha väska. Men arméväskan vänjer mig snabbt. Lite paradoxalt, eftersom jag såg till att få frisedel :) Skinnväskan är liten, men DENNA rymmer en hel värld. Min världsbild expanderar. Jag kan till och med fuffla ned några liter yoghurt, när så behövs. Ja, häromdagen fick jag prova på att bära en riktig damväska, för att underlätta för ägarinnan.  Hon fick instruera mig hur man knixade till med axelbandet, så at väskan skulle falla fint!

Nu kan jag ta ut svängarna!
En lillkasse för elektronik! En lillkasse för hälsokitet!

Ja, huga då. När djävulen blir gammal... Undrar hur länge förtjustheten sitter i. Det ryms till och med en frihetskänsla i att bära väskan. Ja, hur ska detta sluta?!? Så mycket kan jag säga, att jag inte kommer att bära väska hela tiden. Varken på gatan eller i sömnen. Kvinnor verkar aldrig kunna skiljas från sin väska - och inte kan det väl alltid handla om att slå vakt m egendomen. Nä, det kan nog ha med frihetskänslan att göra. Bra att veta, vettigt att fatta!

Boken i väskan...

...och de vintriga vantarna.
Behändigt

Jag drar mig till minnes att dottern som liten var kär i lampa. Den hade eget namn, och de skulle gifta sig. Tror till och med att storebror, eller någon annan, fick viga dem samman. Tänk att krama en gänglig golvlampa. Fantasin leker verkligen med människan. Brorsan fick senare genomföra en skilsmässa. Vuxenpoäng redan då?

Eller den yngste sonen, som var kär i sin TV, när han var liten nog för alla barnprogram. Hans betygelser hördes över hela huset.

Fler har tydligen blivit kär i sin TV.
Fler än jag har utmanat sin relation med extra kärlek!
Jag gör bilden extra stor, så texten syns, mea culpa!

Tur det finns tusende varianter av kärlek. Levandets mångformighet ryms däri. Svartsjukan får mindre utrymme. Människans underbarhet och underlighet kan breda ut sig. För fred.

Igår gav mig frun ett täcke till min kaffemugg.
Hon vet att jag vill dricka hett kaffe och te.
Denna värmande livshöjare stoppar jag härmed ned i min väska för våra cafébesök!
Omtanke! Inte kan en vinterfling konkurrera ut henne?!?
Eller så vill hon slippa dessa sladdriga servetter som jag hittills envisats med.
Estet som hon är...