Helsingfors är mer än Stockmann - kom och upptäck! Del 1

Helsingfors är en sjöstad, och bör anträdas per båt. Visst är det smidigt att flyga. Det gör vi ungefär varannan gång vi reser till Finland. Lika praktiskt är det att ta taxi eller Finnairbussen in till centrum, men det gör aldrig vi. Bussen för en direkt till Centralstationen, och man får på färden en känsla av Helsingfors' växtvärk. Men vi gillar att ta tåg från flyget till centrum. Både billigare och "närmare" det pulserande livet. Sedan gäller den underbara spårvagnen, med sina gnisslande rutter runtom i staden. Glöm inte att åka spårvagn - t.ex. linje 1!

Nu är vi nära!
Presidentpalatset till vänster, Riksbanken i mitten och Uspenskijkatedralens
röda massa. Nuförtiden ligger det ett badhus med saunas vid de gamla
koleradammarna! Pariserhjulets ena gondol rymmer en sauna. Vatten över huvudet? 

Helsingfors har ett vackert inlopp. Först glider, eller blåser, man fram genom de svenska skären. Efter det öppna havet dyker så kyrktornet på Sveaborg upp som ett signalement. Det fanns en tid då tornet även fungerade som en viktig fyr, så att fartygen skulle hjälpas att ta sig igenom de smala farlederna. Svenske kungen visste alltså var han skulle förlägga sitt försvarsverk, nu när ryske tsaren anlagt Sankt Petersburg farligt nära Helsingfors. Detta enorma byggnadsverk påbörjades på 1740-talet, och är idag en rejäl turistmagnet. Snabbt blev dock försvarstekniken ålderstigen, så fästningen gjorde ingen nytta när Ryssland på 1800-talet dikterade villkoren runt Finska viken.

Uppförandet av Sveaborg gav schwung åt
den dittills lilla fiskestaden Helsingfors.
Mycket kultur, handel och teknik slussades
in till fastlandet. Finlands första syrén
planterades på Sveaborg. 

Kyrkan på Sveaborg var vackert rysk ortodox ända fram till 1930 talet, då den nationalistiska stämningen bestämde att skala av kyrkan dess ortodoxa kännemärken. Därför ser byggnaden rätt underlig ut idag. Särskilt om man vet hur det sett ut i sin tidigare prakt.

På vänster sida ser den observante Kungsporten, som byggdes inför Fredrik 1:s besök på ön.

Efter Sveaborg ser man snart den vita domkyrkan, tronande uppe i skyn. Till vänster ser man de två kyrktornen (Johanneskyrkan) och det spetsiga kyrktornet som ser ut som ett spjut (Agricolakyrkan). Fler tornliknande byggnader syns; Brandstationen i Rödbergen och Torni, Helsingfors första läckra skyskrapa från 1930-talet. Mer om detta senare.

Så småningom seglar seglarsällskapens ståtliga trävillor upp. Därinnanför ligger staden på udden, Östersjöns dotter. Viking Line anlägger i Skatudden, mest känd idag för sina jugendhus. Där finns stadens allra första hus i denna då populära sekelskiftesstil.

När man stigit av båten, och påbörjat sin lugna promenad rakt fram till Salutorget kan man riktigt känna stadens maritima karaktär. Båtarna, måsarna och blåsten. På vägen till Salutorget passerar man Skatuddens magasinbyggnader från ryska tiden, nu med nya funktioner.

Det berömda hörnet, innan Norra Esplanaden går
över i Mannerheimvägen.

Ibland får man intryck av att (de svenska) båtresenärerna fastnar vid Salutorget. Självklart ska man ta del av torghandeln, men den är tämligen turistisk. Visst hittar man bra presenter där. Men staden har så mycket mer att erbjuda än några orangea kaffetält. Visserligen gillar jag att ta en gris (en munk) där. Framför allt älskar jag sommarens gröna bönor att mumsa på. I Finland frodas torghandeln mer än i Sverige. Torgets strömmingsmarknad i början av oktober längtar jag oupphörligen efter.

Min elaka finska fru (!) brukar spetsa till det med att säga att svenskarna följer Norra Esplanaden upp till Stockmann. Där går de in och förundrar sig. Sedan traskar de tillbaka på Södra Esplanaden till den avgående båten. Är de djärva tar de parallellgatan på andra sidan Stockmann (Alexandersgatan) då de får en glimt av Senatstorget.

Nåja, det kan nog ligga något i detta. Eller mycket.

Alla vägvisare till Helsingfors räknar upp ett antal måsten: Salutorget och Gamla saluhallen, Senatstorget med Domkyrkan, Stockmann, Esplanadsystemet med parken däremellan, Tempelplatsens kyrka, Uspenskijkatedralen, Sibeliusmonumentet, Ateneum, Järnvägsstationen, Olympiastadion. Typ. Plus Ode sedan 2019, det fantastiska centrumbiblioteket - Helsingfors' stads gåva till medborgarna med anledning av republikens 100-årsjubileum. Så motiveras strategiska kulturbeslut! Stolt, sturskt, stort!

Så klart man ska uppleva allt detta. Därför är det FÖRBJUDET att bara göra en kryssning! Vad hinner man på fem, sex timmar?!? Viking Line har bra paket, där man lätt kan lägga till två tre nätter till själva båtresan. Hotell Torni i elegant funkisstil är högsta prioritet. Därefter Sokos Vaakuna mitt i smeten, i härlig funkisstil och med en trevlig toppbar, i omedelbar närhet till Järnvägsstationen. Själva brukar vi på egen hand ta in på Diana Hostel, även det mitt i smeten. Billigare och mer bohemiskt - men absolut charmigt, rent och mer globetrottiskt! Det gäller bara att tidigt boka in sig i deras tvårummare bredvid toaletterna. Detta boende är både hisslöst och frukostlöst, men det senare går att beställa i fin korg. Tyvärr kan man inte beställa inmonterad hiss...

Kiasma, Museet för nutida konst,
är ett måste. Eftersom alla inte vill
kosta på sig detta, så återstår två saker:
1) njut av museishopen 2) snegla uppför
gången i foajén - och tänk på chiasm,
skärningspunkt på grekiska, och
buddhismens budskap
om alltings sekundsnabba föränderlighet.
Då har ni två av stjärnarkitekten
Steven Holls inspirationskällor.
Köp Museikortet, det lönar sig snabbt!
Här lite info

Låt oss nu titta på måste-listan, och ge lite skärpa genom att lägga till sådant man sällan, för att inte säga aldrig, får höra. I detta inlägg hinner vi beta av en del, så jag återkommer med andra inlägg:

Salutorget och Gamla saluhallen
Helsingfors grundas av Gustav Vasa, den 12 juni 1550. Passa gärna på att besöka Helsingfors då, eftersom man varje år firar denna födelsedag. Inte minst dukas det upp långbord efter Esplanaden. Här kommer tips från Hufvudstadsbladet inför festen 2019.

Kung Gösta ville alltså ha en hamn som kunde konkurrera med Reval/ Tallinn. Men folk ville inte flytta dit. Knappt något hände i den lilla fiskebyn, särskilt inte efter det att Tallinn blev svenskt 1561. Helsingfors fick sitt uppsving först under den ryska tiden från 1809.

Visst skulle jag bli en trevlig kung?
Hundarnas finska historia gavs på Nationalteatern 2019.
Tur jag kunde historien sedan förr. Frun, som ville studera
en väninnas dräktdesign, fick vackert traggla finska med
mig genom att i förväg gå igenom barnboken.

Salutorget var tidige en riktig hamn för fiskbåtarnas leveranser till stadsborna, men är nu mestadels utfylld mark. När Helsingfors 1812 utsågs till huvudstad i det finska storfurstendömet, sedan Sverige förlorat Finland till Ryssland, så befallde tsar Alexander att en stadskärna skulle byggas, värdig både staden och tsaren. Carl Ludvig Engel fick uppdraget att skapa den enhetliga kärnan runt Senatstorget.

Han lät den nya stenstaden få två axlar; Alexandersgatan och Unionsgatan (se på kartan!). På en piedestal nere på Salutorget, vid Unionsgatans ände, står Kejsarinnans sten. Här tänkte sig Engel att staden skulle ha sitt centrum. De två torgen skulle hänga ihop. Kolla dubbelörnen! Den var borttagen under den mest känsliga tiden efter självständigheten. Men nu har fågeln åter intagit sin plats.

Tyvärr tar sig inte många svenskar till Hagnäs torg (kartan!).
Hagnäs är just nu en stor byggplats. Åldriga gatuledningar byts ut. Hus renoveras.
Nya paradhus växer upp. Till vänster i fonden skymtar ett av mina favorithus.
Till höger syns Runda Huset, bl.a. proppat med fackförbund.
Därbakom tronar den bästa saluhallen i Helsingfors. Och ett torg med härlig
lantmarknad månadens första söndag. Missa inte kvargkakan!

Den fantastiska saluhallen i Hagnäs/Hakaniemi - på den andra sidan av Långa Bron blir färdigrenoverad 2021, men är även nu värd en utflykt. Hela området Berghäll finns mycket att säga. Förr fattigkvarter, nu hipstermecka. Ända inpå sjuttiotalet hände det att folk på var sitt håll aldrig  korsade bron - så hårt polariserade inbördeskriget befolkningen. Än dag är försoningsprocessen inte helt klar, vilket klart märktes under märkesåret 2019. Berghäll är Europas mest tättbefolkade stadsdel, med sina otaliga smålägenheter. Dessa passar fattiga, studenter, konstnärsfolk, pensionärer, ensamstående - och drogberoende.

Men de flesta besökare blir kvar i det borgerliga Helsingfors. Kronjuvelen är Senatstorget.

Tänk så mycket gratis, eller billigt, det finns i en stad.  Det räcker med att man ska flanera utanför turiststråken. T.ex. Kronhagen är alldeles för ofta bortglömt av besökarna. Det finns en fin broschyr om fem promenadstråk, där vandringen runtom Kronohagen är en. Kolla vad som finns på Centralstationens Turistbyrå, där det finns bra stoff. Här kommer ett fint broschyrexempel som man kan ladda ned.

Kronohagen är faktiskt den äldsta stadsdelen.
Rester finns från 1600-talet.
Elisabethgatan och Sjötullsgatan är fantastiska.
Snellmansgatan är en favorit.
Vid Norra kajen passerade jag Jörn Donners bostad
på hans dödsdag. Frid över hans minne!

Följande måsten, med extra kryddning, återkommer jag till i kommande inlägg:

Stockmann, Esplanadsystemet med parken däremellan, Tempelplatsens kyrka, Sibeliusmonumentet, Ateneum, Järnvägsstationen, Olympiastadion, Ode/ Oodi, Konstmuseer.

Utöver detta har jag förstås flera egna favoriter, som jag inte kan låta bli att besjunga.