Man ska sätta fyr på sitt språk - och aldrig neka sig klurorden!

Idag är det högsommarvarmt. Syrenerna har blommat ut sedan länge, och jag har klippt bort blomställningarna. När vi hade barnen hos oss var det den yngste sonens uppgift att klippa. Men han är utflugen sedan flera år. Då faller klippandet på min lott. En junisyssla. Men jag har sparat syrenens topp, då jag behöver stege. Värmen gör att jag går in - till bloggen.

SvD gillar ordförrådstest.
Oftast klarar jag mig

Jag blir alltid så glad när jag ser något nytt ord i tidningar och böcker. Det händer sällan. Sedan barnsben har jag gillat att lära mig nya ord. Min pappa var lite likadan. 

I skolan var det alltid jag som kunde svara på lärarens frågor om ord. Det kunde ibland kännas pinsamt att sitta där med sin uppräckta hand. 

Även om barndomshemmet inte var så intellektuellt så uppmuntrades kultur och läsning. Kanske mer passivt än aktivt, men ändå. Vi yngsta syskon kunde lättare ta oss vidare eftersom de generella sociala reformerna hunnit ikapp oss. Studier behövde inte längre belasta föräldrarnas - eller släktens - ekonomi. 

De högre studierna gynnades givetvis av ett stort ordförråd. Även min lärargärning, liksom mitt föreläsande. Jag fick ofta kommentarer kring mitt modulerade och precisa språk. Detta glade mig mycket. Men de kommentarer jag uppskattade mest var när man tyckte jag förklarade svåra saker så man förstod: Tänk att du kan prata om så svåra saker och det verkar så enkelt! Då var klassresenären nöjd.

Hufvudstadsbladet värnar om svenskan i ett allt kargare klimat
Detta ord har jag själv aldrig använt, men ofta gjort slag i saken!

Nyligen stötte jag på ett nytt ord vid frukostens tidningsläsning - i pluralform. Ordet var båkar. Först undrade jag om det smugit sig in ett retligt tryckfel. Men raskt kom jag på att ordet var en just pluralform - av fyrbåk. Jag stötte på ordet i lokaltidningens tips för dagen, på sista sidan, i det tredje tipset. Kolla själva!

 

Aha, åhå; månadens nyhet blir ordet båkar.
Uppsala Nya Tidning, 16 juni 2020

 

Redan ordet fyrbåk är ovanligt. Men jag har faktiskt aldrig sett ordet fyrbåk i pluralform!  Eller så har jag glömt bort det, vilket alltså ändå gav mig en angenäm morgonöverraskning. Fyrbåkar. Underbart! 

Jag minns att jag i unga år trodde att ordet i singular skrevs fyrpåk! Det var ju tur att jag inte hann använda detta sällsamma ord i skrift. Då skulle jag ha fått en rättelse av redaktören - långt innan man skrev på dator och det fanns ett autokorrigerande rättstavningsprogram (som i mångspråkighetens era kan ta fel! Själv skriver jag på fem språk). 

Alltså, nu har jag avancerat i svenska språket. Men jag kommer nog inte att tala om fyrbåk i pluralform. Jag har tidigare använt ordet om personer som fungerat som hängiven upplysare, eller som en väckarklocka/ visselblåsare i kontroversiella frågor. Fast jag har mestadels pratat om dem en och en.  

Se så det lyser! Bild från internet, CanStock.
Många vackra ord. För mig handlar båken dock mest om moralisk integritet.
T.ex. stark budbärare kring humanism, människovärde och mänskliga rättigheter

I min värld har fyrbåk alltså mest funnits med i överförd betydelse, och inte som det fysiska redskapet som hjälper sjöfarare att navigera nära våra kuster. Jag har nu lärt mig att den historiskt korrekta beteckningen bör vara båk, och inte fyrbåk: Båken var ett fast sjömärke. Som sådan var den föregångare till fyren, som hör ihop med elektriciteten - tänk bara på AGA-fyren, Sveriges stolthet!). 

Titta en så'n vacker båk!
Runt Upplandskusten byggdes båkar mot ryssen!
Denna finns på Arholma

Före 1800-talet gjorde man en (trä-) konstruktion på en hög eller synlig plats. Vid en del båkar kunde man tända en eld, bl.a. då konstruktionen var tjärad. I min barndom talade man om vårdkase, då man tände signaleld på bergstoppar och näs. Men båken behövde ingen eld. Senare, när båkarna elektrifierades, förvandlades de till fyrbåk. Voilà!  

Jag är en fan av Gina Dirawi.
Från Sundsvall, även hon!
2016 ledde hon, på ett befriande sätt, Schlagerfestivalen.
Det fick hon skit för, som för så mycket annat.
Så kan det vara att vara en fyrbåk

Jag kanske skulle ta och besöka en riktig båk någon gång. Men fortsättningsvis lever ordet mestadels i överförd betydelse, som så ofta med dubbeltydiga ord. Därför är det ofta svårt att kommunicera över språkgränserna, då man inte hittar den exakta motsvarigheten till ens kära metaforer. Men det är en annan historia!

Här har fyrbåken blivit en förskoleavdelning!
Men mina finskakunskaper får ordet Ruuhi till stockbåt eller eka.
Fast vatten kan ju vara bra mot eld!
I mitt yrkesliv försökte jag förvandla pedagogerna till fyrbåkar,
men jag befarar att det mesta av mina ords glöd har falnat sedan länge