Dörren ska gå upp - annars kan det kvetta!

- Å, så trögt!

- Krånglar det nu igen?

- Ja, jag blir tokig. Igår gick det ju bättre!

- Kan det ha att göra med att det har regnat?

- Jag tycker det bara blir värre och värre...

...

Ja, så där kunde det låta i försomras, när vi skulle öppna dörren ut till vår trädgård. Låset krånglade. Man fick trycka, pressa och slita för att låsa upp - och låsa igen. Till slut ville vi inte chansa längre. Dörren skulle ju inte vara till glädje om vi bara fick upp den men sedan inte skulle kunna låsa den för kvällen. Vi ville ju inte ha den bångstyrigt vidöppen.

Dörren kan vara vacker, men ska främst ha ett fungerande lås.
Vallhovs säteri i Uppland, med anor från 1600-talet.
En härligt byggnad, med Linnés Kammare som utflyktsmål.
Mycket bra presentställe

Till slut bestämde vi oss för att kontakta en låssmed - och det var lättare sagt än gjort. Jag ringde alla vettiga firmor i Uppsala, utan napp. Jag rådgjorde även med en bekant i branschen, men inte heller detta förde saken framåt. Antingen tog firmorna bara emot företagskunder, eller så var väntetiden en månad - pga coronavarsel och 'semestertider. Vi fann ingen lösning alltså.

Inte ens Buddha kunde hjälpa!
Gnissel och elände,
alltings lidande

Men jag lade ihop ett och ett i de samtal jag ändå lyckades rycka loss ur de upptagna. Först smorde jag själva låset, men inget hände. Därefter gav jag mig på låshaken i höjd med låset. Då gick det lite lättare - ett tag. Till slut fick jag till det: Jag smorde alla dörrens kolvar - och vips, så gick det att låsa och öppna lekande lätt. Lätt som en plätt!

Hakar både upptill och nedtill,
om man tittar lite noggrannare!

Ojojoj, vilken lättnad. Vi behövde alltså ingen låssmed. Jag slapp ställa mig i den månadslånga kön. Jouren ville jag inte blanda in, eftersom det skulle bli så dyrt; dels ett nytt lås, dels själva jourkostnaden. Förresten hade gubbarna även sagt till mig att jag nog skulle vara tvungen att byta ut hela dörren. 

Jaha, hur beställer man en altandörr mitt i corona- och semestertider? 

Nå, hur kunde jag så billigt klara upp denna knipa? 

Allt hängde på ett enda (!) ord; spanjolett! 

Jodå, jag hade hört ordet - under min tid i Frankrike på 1970-talet! Då syftade ordet på låsfunktionen i fönstret i mitt studentrum i Strasbourg. En i mitt tycke urgammal konstruktion, med hakar, stänger och vred. Tack och lov att jag lyckades hantera gammalmodigheterna. Huset var från 1700-talet.

Men nu fick jag allt lära mig att spanjolett även kunde syfta på de låskolvar som byggts in i en dörr. Väldigt logiskt egentligen.

Kära frun hade dock inte hört detta pikanta ord, när jag försökte förklara vad jag gjort. Men vi var båda  glada åt att dörren inte längre skilde oss från vår lilla trädgård.

Visst låter ordet vackert; spanjolett. Tur att man är van vid de latinska språken. Det låter riktigt intimt, och beror väl på att det handlar om en form av diminutiv. Epålett, etikett, sonett, kvintett.

Så här kan ett fönsterlås se ut 1905.
Ett utanpåliggande spanjolett - klart som korvspad!
Bilden är från Fastighetsverkets instagram

Jag tycker spanjolett hör ihop med kastanjett. Som en accessoar till en spansk  adelsdam, kanske.

Mitt i allt bryderi så uppstod en massa ordlekar i mitt sinne. Att den i dörren inbyggda låsfunktionen hette samma sak som fönstrets låsning i Strasbourg fick mig att piggna till. Jag rimmade och tramsade. Så kom jag att tänka på uttrycket kvick och lätt. Så kallade man i min barndom de sommarlätta skor som man trädde på fötterna, och som idag kallas för slippers! Mina syskon hade kvickoletter. Inte jag. Min lott var träskor.

Kvickolett - så stavas det. Ingent diminutiv, 
men väl ett par för barn på denna bild från  nätet.
Producent är Docksta skor, sedan 1923.
Som barn hörde jag aldrig talas om fabriken i Docksta!
Men upptäckte den i sommar, när jag letade stoff om
Höga kusten, dit min bror ville ha mig.

Tänk så fiffigt ord, i stället för det slippriga - och utrikiska - slippers. Samma idé ligger visserligen bakom ordvalet, men jag gillar den svenska versionen: Kvickt och lätt glider man in i skorna. Ingen använder väl uttrycket idag. Allt ska ju vara på engelska nuförtiden.Vet inte ens om man gör det i Mellannorrland. Får ta reda på detta någon gång.

Nåja, nu kan vi låsa trädgårdsdörren, kvickt och lätt - utan bajonett eller andra verktyg som hjälpmedel. Och så fick man tillfälle att med de underliga ordens hjälp tvinna ihop några livstrådar. Nätt och slätt. Titt och tätt. Hipp som happ.

En öppnad dörr leder till nya tillstånd.
Efteråt vår dörraffär kunde det nog behövas en 
tid på pensionat.
Bilden från SvD