En vanlig dag i blåsten mellan kulturerna - Nikolaus, flaggans ära - och brysselkål!

  - Fadern i Sverige: Nikolausdagen är den 6:e december, hur firar ni den?

  - Sonen i Nederländerna: Sinterklaas är den 5:e december!

  - Fadern; Åhå, hur firar ni då Nikolaus på hans dag?

  - Sonen: Jag har ingen aning om vad som händer den 6:e december!

 Ja, det är inte lätt att begripa hur alla högtidsdagar hör ihop över landsgränserna. Jag har alltid trott att folk i Nederländerna firat jul på Nikolausdagen den 6:e december. Men när nu yngste sonen bor där får jag vackert lära om. Sinterklaas - bakom vilket står Sankt Klas, alltså Niklas - firas den 5.e, punkt slut.

Med all önskvärd tydlighet:
Paketet skall öppnas den femte december!
Jag känner igen flickvännens handstil

Det står nu klart för mig att man i de flesta katolska länder firar S:t Nikolaus den sjätte december, alltså på hans egen helgondag _ som sig bör. Men i Nederländerna uppmärksammas han dagen före, dvs det vi kunde kalla helgaftonen.  

På detta sätt blir den fatala förvirringen mellan far och förklarlig. Vi hade båda på sätt och vis rätt i våra datumangivelser. 

Och jag får ett alldeles nytt argument kring att  försöka förklara att svenskarna inte är så tokkonstiga när de firar Jesu födelse den 24:e i stället för på hans födelsedag den 25:e december. I Sverige firas julen på aftonen till den riktiga födelsedagen, vilket gör att dagen kallas just för julafton. Nederlänningarna gör samma sak med Nikolaus - ersättaren till Jesus - kan man väl säga.

Nåja, allt är nu frid och fröjd kring datumen. I god tid kom det en låda till oss, med anvisning om att den inte får öppnas före Sinterkklaas. Vi höll oss förstås, men hade tänkt att spara öppnandet till julafton. Sonen förbjöd oss, och hänvisade till texten på paketet. Ok, ok, ok

Den hemliga lådan öppnades den femte, och visade sig innehålla härlig godis. Det mesta tänker vi behålla till juldagarna, hehe.

När jag talade med sonen under hans julafton, så sade jag att vårt eget julpaket kommer att anlända i tid till den svenska julaftonen. Om nu Postnord gör sin sak, vill säga.

Här ser man att den som i USA kallas Santa är en biskop.
Den mörka figuren, Zwarte Piet/ Svarte Petter hjälper Nikolaus
att dela ut presenterna till djur och människor.
Piet är oerhört omdiskuterad i Nederländerna där många uppfattar
att han representerar den koloniala rasismen.
Jag har intrycket att sonens svärföräldrar tar allt med ro.
Bild från internet, men jag hoppas snart få egna

I samtalet sade jag att vårt paket från Sverige till dem i Nederländerna kommer med Julbocken. Det är ju först i sen tid som tomten dykt upp som present-/ klapputdelare. Traditionellt var det främst bocken som gladde unga och vuxna. Högtider fungerar som magneter, dit allt möjligt samlas och geggas ihop till ett "logisk" firande. Helgonet Nikolaus och gårdstomten bakades ihop i Europa- Sedan fick Santa i USA det Disney-utseende som vi överöses med idag.

Tack och lov finns våra egna nissar kvar, inte minst i Jenny Nyströms skepnad. Jag kan inte försjunka mig i dessa tomterier. Men amerikaniseringen av julen gjorde att den tidigare så framträdande bocken reducerades till en bifigur.

Kolla vilken magnifik Julbock!
John Bauer har byggt ett berg av klappar.
Och Nisse sitter glad uppå!
Vad är väl plastigt tomteskägg mot sådan päls?!?
Pappas rock var då mer lik.
Bild från nätet

I vår familj sammanföll detta år Andra Advent, Nikolausdagen och Finlands självständighetsdag. Detta corona-år har omöjliggjort något firande i staden, så vi bestämde oss att ty oss till den finskas TV-kanalen YLE Areena. Vi visste redan att den stora presidentmottagningen på slottet i Helsingfors skulle utebli, och ersättas av ett virtuellt festprogram. Detta har vi kvar att se. 

Sedan flera år har vi skaffat ljus
från Royal Copenhagen eller Jensen.
I år kunde vi inte lita till Illum i
Stockholm eller till affärerna i
Köpenhamn.
Jag fick helt enkelt beställa på nätet.

.

Dagen lång blandade vi adventsmys med ett mer stramt självständighetsfirande. Blodsoffer, fanans helgd och fosterlandets ära står högt i skyn - långt ifrån de svenska försöken den 6:e juni. Alltså började vår dag med att vi  på TV följde flagghissningen. För ovanlighetens skull förlades denna känslofyllda ceremoni till Tavastehus slott, i stället för Helsingfors. Björneborgarnas marsch smattrade ikapp med fanan, alltmedan vi knaprade på adventsfröjder till frukost.

Dagen fortsätter med kransnedläggning på Sanduddens
gravplats i Helsingfors.
2017 var vi där, med presidenten och alla andra.

Finnarnas högtidlighållande kretsar kring stolthet och nationen. Krigsuppoffringarna och det gemensamma, sammanbindande, ödet står i centrum. De flesta svenskar är ovana med detta fokus. I stället faller ljuset på den glada familjesamvaron mitt i naturens skönhet. Därför pågår en evig diskussion i familjen om vad som är viktigt att samlas kring. Historisk erfarenhet är inget att samlas kring i Sverige, tyvärr. De svenska prioriteringarna framstår lätt som bleka - inget att ty sig till när det gäller. Coronan har just visat på stora samhällsbrister som nog får tillskrivas den häpnadsväckande svenska historielösheten.

Extra stor bild på vårt hus utifrån, mellan 17 och 20 på kvällen den 6:e december.
Advent ramar in köksfönstren. Vänners pepparkakor hänger i röda band.
Amaryllisen trumpetar ut julens glada budskap.
Tvillingljusen i båda fönster bildar länk i en kedja av gemenskap över Östersjön.
Snart tänds marschallerna i syrénbuskagets granatäpplen.

Dagen fortgår i Finlands och sverigefinnarnas tecken. Som norrlänning trivs jag. Finlands sak är även min. Jag är tacksam att min fru fört mig närmare det finska. Genom sonen och hans nederländska familj kommer jag alltmer att växa in i de komplicerade holländska  erfarenheterna. Min egen identitet blir alltmer komplex. Härligt!

När vi byter kanal på TV:n  från den finska Areena till SvT, för att sjunka tillbaka i alla julförberedelserna, så hamnar vi i ett svenskt familjeprogram. Där pratar man om och hyllar brysselkål! Vi skrattar hejdlöst. Men huga då - först den helige Nikolaus, därefter nationell samling kring kampviljan för det gemensamma. Sedan kommer lite brysselkål. Antiklimax!

Ojdå, Hufvudstadsbladet tillönskar läsarna glad och
trygg självständighetsdag!
På finlandssvenska sägs nog traditionellt "god".
Kanske det skett en försvenskning ???
Sverige brukar ju hylla trygghet före stolthet och offervilja.
Nåja, alla gillar ju att vara glada!