Vilken är din dröm - inte att vara influenser, väl?

 -  Jag vill vara influenser, sitta i en soffa, äta chips och reagera på nånting! 

Årets första Åhå tillägnar jag det ambivalenta fenomenet influencer/ influenser. Jag kommer att gnälla. 

Inledningscitatet kommer från en häftig TV-serie om barn, där en 12-åring uttrycker sin rastlösa dröm. Scenen kompletterades med att något äldre syskon skeptiskt talade om att hon då snarast skulle komma att göra reklam för, typ,(!) dåliga ögonfransar. 

När jag var ung fanns inga influensers. Det var otänkbart att anse sig ha sådant socialt och kulturellt kapital att andra utanför kamratkretsen och familjen skulle lyssna på det man tyckte. Barn skulle främst lyda och vara tysta i vuxnas närhet. Jag myntade t.o.m. uttrycket i tonåren Säga vad man vill, men det gör man ju inte! Ren överlevnadsstrategi i en karg värld. 

 Den tekniska utvecklingen har ökat ens möjligheter att påverka.
På gott och ont. Bild från internet, varifrån annars?

Idag är jag snarast stolt över denna självcensur kring yttrandefriheten - som jag nog uppfattar många fler skulle må bra av. Vi lever i en tid där många är tygellösa i sina yttranden. Inte för att jag alltid klarar av att mobilisera den självkontroll som situationen kräver, men impulsen att säga min mening ackompanjeras ändå ofta av en moralisk hänsyn som filtrerar väldigt mycket. Tur det.

Min dröm som liten hade ingenting att göra med det pedagogiska uppdrag som präglade mitt vuxenliv. Min hemlighet var att jag ville bli sångare. Rätt likt dagens paraddröm; att stå på scen. Visst kom jag att stå på scenen, men jag uppfattade det uppdraget som mycket svårare och riskablare än sjungandet. Ändå kvävde jag sångardrömmen. Jag flydde hellre till universitetet, som jag såg som tryggare. Resten blev min historia. Att påverka på mitt sätt.

En fågelunge!
Lokaltidningens bild på mig som gossopran.
Jag hade svårt med texterna, hela sånglivet.

Mitt jobb var släkt med prästens och skådespelarens - nog så påtagliga påverkansrolle.

Under 2020 har jag fått stöta och blöta mig med influencers som påverkanskategori. Jag kan inte säga att jag är särskilt tolerant i mina känslor kring detta allt starkare samhällsfenomen.  Det värsta för mig är att jag är orolig över denna allians mellan produktion och påverkare, med syfte att skaffa sig inflytande över andras beslut över köp, livsstil och värderingar. Någon säljer sig för att vinna andras köplust. Knappt uthärdligt.

Twitterflöde i coronatid.
Vad ska man säga?
Tacka vet jag då Benjamin!

I min ungdom, före den tekniska explosionen, påverkades man främst av vänner och de fysiska sociala nätverk man ingick i. Nyheter, tips och frestelser spreds från mun till mun. Jag aldrig haft mitt fokus på konsumtion, utan på samhällets mående, vilket påverkade vilka som kunde influera på mig i frågan. Även sport gick fett bort. Allt var begränsat, men dock under kontroll. Jag tyckte/ trodde mig bestämma vem som skulle inspirera mig. Präst och lärare fick den påverkansdos jag tyckte de förtjänade.

 Vem fick mig att läsa franska?
Alla var emot valet! 
Än idag njuter jag av språket,
även när finnarna mixtrar med stavningen.
Bilden visar en restaurang i Helsingfors, som fått namn
efter "s’il vous plaît", men finnarna
rensar gärna bort allt onödigt!

I min barn- och ungdom hade de kommersiella krafterna inte lika starkt inflytande över de breda lagnen - skulle jag säga. Folkrörelserna betydde mer, även utan att man behövde vara engagerad i dem. Jag glömmer aldrig skandalen kring Mr Aktuellt, Olle Björklund: Han avstängdes 1961 från att läsa nyheterna sedan han turnerat i folkparkerna. Han hade flirtat med marknaden, och förlorade sin trovärdighet som nyhetsankare. 

Jag minns mina föräldrars sorg över att ha förlorat ett kärt ansikte i TV. Vi kanske inte upprördes över vad han gjort. Snart skulle ju två av oss barn hamna i sångarbranschen, om än i smått.

Min generation har nog överlag svårt för att en påverkansapparat ska bestämma hur folk ska bete sig, handla. känna och drömma. Själv ogillar jag kommersialiseringen av människovärdet. Allt ska malas ned i köpkvarnen; livsval, kroppsuppfattning och identitetsutveckling. De kommersiella krafterna har invaderat kroppar och känsloliv. Folks längtan och otillfredsställelse är ju outtömliga källor för konsumtion. Självförverkligandet går genom köpbeslut. 

Jag ogillar amerikaniseringen av livsdrömmarna.
Drömmar är för mig mer tillstånd än köplistor.
Bild från internet

På senare tid har det varit mycket artiklar etc om kopplingen mellan influencers och varuproducenter. Visserligen har det alltid funnits det man kan kalla för relationsmarknadsföring. Människors status, trovärdighet och expertis inspirerar oss andra. Inget fel med det. Vi har alla tusen exempel på hur våra vardagar förbättrats av att vi påverkats av klokare bekantskaper. Men denna industri, med den tekniska utvecklingens hjälp, verkar mest gynna producenten. 

Nej, mina ideal är närmare kooperativen etc, där konsumentens ska gynnas så att producenten inte ska ha ensammakt. Därför avskyr jag lobbyfenomenet, där olika intressen går förbi de demokratiska vägarna i syfte att skapa fördelar för just deras egen produkt/ världsbild. I Bryssel finns tusentals av dessa gräshoppor som snärjer beslutsfattarna och utesluter folkförankrade processer. EU är alla redan alldeles för toppstyrt och slutet. 

Krokodiltårar i SvD 18/1 2021!
Jag påverkas då inte
Vem har drabbat hennes anletsdrag?

Genom att alliera sig med influensers kan producenterna minska annonsering och marknadsföring. Man når kunden direkt ändå. Denna allians kommer att bli föremål för framtida forskning, det är jag övertygad om. 

Nej, jag måste lämna detta otrevliga ämne, så jag inte helt tappar stämningen i inledningsraderna. Jag skrattade så gott när denna replik dök upp i min TV. Synd bara att själva fenomenet ger mig så oeleganta associationer.

Enligt min samhällsanalys finns det en kraftig spänning mellan demokrati och kapital. Folkförankrade processer måste alltid ha ett vakande öga på hur beslut fattas. Influensers tillhör marknaden. Den frihet som odlas där handlar mest om köpkraft och privata intressen. Köpkraften är ojämn och privatintressena varierar.  I vår tid vill krafter få oss att nöja oss med privatsfärens konsumtionsfrihet, och strunta i de politiska och samhälleliga sammanhangen.

Mardröm!
Svårast är alltnog att påverka sig själv

Influerare uppfattas ofta som ett tecken på frihet och företagaranda. Må så vara. Men den sociala och politiska demokratin - den representativa demokratin - förutsätter en helt annan mogenhet i hanteringen av människans farligaste vapen - sin egen kärlek till frihet. Den heliga frihet som demokratin baserar sig på är ingenting privat eller individualistiskt.

Se på Capitolium! En förvriden  - och manipulerad - version av "folkets" frihet.

Säkert läsvärd!
Men mina läppar skulle brännas sönder
av fradga. Hellre ytterligare en kokbok