Måste man vara ingenjör för all vardagsteknik?!?

Jag säger då det. Aldrig blir man klar med de tekniska finesserna. Hela tiden måste man vara på tå, och vackert lära sig nya saker, nya villkor, och nya uppkopplingar. Apparna blir bara fler och fler. Lösenorden löper risk att blandas ihop, försnillas, eller helt enkelt glömmas bort.

Ungarna är utflugna - tur för dem.
Vi vimsar runt. Nu börjar vi attackera grannarna i stället :)

Pandemin har påtvingat oss flera förändringar, inte minst eftersom man är så begränsad i att besöka staden, och att alla vanliga evenemang och lockelser inte längre finns. Även de tekniska utvecklingar som pandemin orsakat sipprar in i ens liv. Dessutom har vi använt våra besparingar (inga resor...) på att upprusta köket och köpa nya trädgårdsprylar. Ny teknik alltså, puh.

Alldeles nyss blev jag tvungen att rådfråga två manualer för att klara av sysslorna i köket: Dels behövde jag återskapa en försvunnen klocka på mikrovågsugnen. Tjoho, inte helt enkelt. Därefter behövde jag låsa upp en induktionshäll som plötsligt fått för sig att vara barnsäker! Det tog ett tag innan jag fick rätta snitsen att låsa upp. Hoppas man håller hjärnan lite yngre än annars. Eller så går jag tillbaka till kastrull och vedspis.

Oj så många zoom-möten det blivit!

En av de roligaste nyheterna i pandemitider har varit möjligheten att följa evenemang på zoom. I stället för att gå på museerna kan man ändå kika in och se vad som finns. Jag har t.ex. njutit av flera inslag som svenska kyrkan skapat. 

Av olika skäl har jag följt ett stort antal av Livrustkammarens program om svenska kungligheter och slott. Senast handlade det om mordet på Gustav III. En fantastisk sak är att jag som synhandikappad kan komma alldeles inpå det som ställts ut i montrarna. Det skulle inte gå i verkligheten. Se där, en vinst som heter duga. Kung Eriks kröningsregalier, Drottning Kristinas kröningsdräkt, osv. 

Nyss hade matlaget ett zoommöte, med frodiga samtal och snabba skämt. Vi har inte setts sedan sommaren 2020, då vi satt utomhus på corona-säkert sätt. Nu skålade och skrålade vi med skärm mellan oss, men humöret och intensiteten var som vanligt. Vi satt, i vårt gemyt, i 105 minuter, vi fem i Sverige och Sydtyskland. Som om vi satt i samma rum. Nästan två glas rosé gick åt.

Samtalet kom in på att pandemin ökat de virtuella
begravningarna. Två gubbar skulle i veckan vara med på en sådan 

Eftersom jag vill gynna de lokala butikerna undviker jag näthandel. Men coronan har fått mig att mer än tidigare pröva på detta smidiga sätt. Idag beställde jag en kompostkvarn, eftersom den jag ville ha inte fanns i Uppsala. Mestadels inväntar jag vaccineringen, så jag åter kan röra mig fritt inne i sta'n. Efter att i några månader beställt mat via nätet handlar vi numer direkt i butik. Jag minns hur lycklig jag var när jag, efter två månaders fjärrhandel,  äntligen kunde se på morötterna igen - och själv välja påse. 

Inte har det blivit särskilt mycket näthandel. Oftast har infallen berott på att jag sett något fiffigt i instagramflödet. Tidigt föll jag för gulliga kattsockor, som jag tyckte skulle bli bra julklappar till ungarna. Men jag förskräcktes över kvaliteten når jag väl öppnade paketet. Alla gillade dem oerhört dock. Tur var väl det, de kom ända från Kina.

Ja, vad ska man tro? Äkta eller lurendrejeri? Nu är jag mer luttrad,
och vet att staten belagt importen med extra avgifter- Helt ok!

Mest på skoj beställde jag rengöringsmedel. Jag erkänner att detta var tokigt, men jag blev nyfiken av reklamen. Verkligheten var annan än det som utlovades. Så man lär sig.

Vad jag inte förstår är alla människor som helt sonika skickar tillbaka varor de ratat, kanske främst kläder. Det kallar jag för oansvarigt. Hellre då att se vad som finns i de fysiska butikerna hemmavid. Hur bevarar vi annars en levande stad?!?

Det ska bli intressant att se hur de lokala butikerna agerar för att konkurrera med näthandeln. Själv är jag - nästan - inne på att betala för en privat inköpsguide när det väl blir dags för nya kläder. Vi får väl se. 

Vi längtar efter vaccineringen. Då får man fräscha upp tekniken att beställa resa och boende över nätet. Först gäller resor till ett bröllop i Finland, och till yngste sonen i Nederländerna. Vi har ännu inte kunnat se hans och sambons nyköpta lilla hus. Undrar vilken teknik de använder i Nederländerna när man ska betala för bussar osv...

Usch då! Kroniskt dålig på att motionera.
Inga teknik ökar motivationen! Promenader räcker fint.

Instagram har nästan ersatt Facebook för mig. Jag följer, förutom en del vänner, diverse flöden om t.ex. arkitektur, kultur och design. I dessa flöden smyger sig reklam in, något som kan löna sig. Det blev till ett äventyr att ta ställning till en israelisk reklam om säkra munskydd. Detta kopparskydd skulle döda virus både utifrån och (eventuellt) från mig. Kändes bättre än de vanliga. 

Den text jag stötte på var på engelska, men de dokument jag senare fick i samband med leveransen var endast  på hebreiska. Då räcker inte mina knappa bibelkunskaper om den rättfärdige Noak. 

Se sådana gullosar!
Skydden kan användas mänga gånger. De behöver bara vila efter
3 timmars bruk. Vi gillar dem! Lite varma bara.

Inför påsken skulle jag beställa Lakritsrotens välmatade påskägg till ungarna. Detta slutade med att jag fick fler ägg än nödvändigt. Orsaken var att jag fick meddelandet att ett tekniskt fel uppstått vid beställningen. Därför beställde jag en andra gång, med samma resultat. I slutändan landade två paket med ägg till mig, sammanlagt sex. Tala om försäljningstrick (nejdå). Löftet att jag skulle få gratis hemleverans (bra för en handikappad) gick upp i intet. Nåja, äggen gick åt, och det var roligt att kunna ge bort. 

När det gäller att beställa mat över nätet så är jag hittills mest glad över Feskarns fredagsleverans av en flerrätters middag. Detta tänker jag fortsätta med att beställa - direkt hem - efter coronan. Underbar lyxkänsla. Utan ingenjörskonst :).

Soeren??? Ibland undrar man!!!
För att inte tala om alla euron
som flyter in på kontot från alla mystiska håll!
Åtminstone enligt all skräppost.