Vad är pingst egentligen?

Vad är pingst egentligen?

Frågan överraskar mig. Jag har sonen på tråden, där han bor i Nederländerna. Vi utbyter nyheter och lägesrapporter. Vi puttrar på om familj, hälsa, händelser och planer. Pandemin gör ju att planerna mestadels skjuts på en diffus framtid. Vi har t.ex. ännu inte besökt honom, med sitt nya hus.

Pojken, alldeles nyss fyllda 30, har genom åren inte visat något särskilt intresse för religion. Han är naturvetare ut i fingerspetsarna. Rationell. Men han har ett lager av kulturintresse, som han nog har fått av livet med mig. Rätt nyfiken på historia och arkitektur. I vårt hem blev han tack och lov aldrig överexponerad för religion, så religionshistoriker jag är. Hur det var med mammans prästliv låter jag vara osagt, men jag kommer ihåg att han i späd ålder sade till mig Jag är trött på gud!

Se så duktiga de är att montera, och samarbeta!
Sonen och bonuskusinen skruvar ihop en grill.
Inte undra på att han blev ingenjör

I det sekulariserade Sverige kopplas väl pingsten snarast till försommaraning och bröllop. Inget fel i detta. All blomning är helt enkelt underbar. Man kan bli hänförd för mindre. 

Vi själva firar inte denna högtid, men vi håller gärna de mer existentiella frågorna vid liv när någon högtid inträffar, kristen eller icke. I år kom både judiska och muslimska högtider att tvinnas ihop med pingsten. Härligt - och stoff till eftertanke. Saken blev än mer komplicerad av kriget i Israel.

Som pensionärer är man inte lika hänförd över den ledighet som högtiderna bringar. I år skrämdes vi mest av den kyla som svepte över landet. Dessutom hade vi ett elände med att återställa växthuset efter råttornas attacker under vinter och förvår. Så vi visste vad vi skulle göra. Plus att ställa iordning trädgårdsmöblerna. Och hissa flaggan, inte minst.

Äppelblom och den första rosen.
Återställt växthus, med nymålade möbler.
Bara att vänta in värmen!

Sonens fråga om pingst gladde mig. Det är inte varje dag man får grunna på sådana saker. Så jag tog sats, och delade upp mitt svar i två delar. Dels, mer historiskt, handlade det om att den kristna församlingen föddes i det ögonblicket. Femtio dagar efter döden på korset skapades av de första Jesustroende en kristen gemenskap i Jerusalem. Dels, mer teologiskt, så sänkte sig anden ned över de församlade så att de kunde förstå alla språk. När lärjungarna "fick anden" kunde de plötsligt förstå alla främmande språk, så att de kunde börja missionera om sin övertygelse. Pingsten öppnade för tillväxt.

. 

Se så gullig bild på lärjungarna jag hittade på nätet!
Inte undra på att pingstvän kommer härifrån - de döpta i anden,
och som anser sig rikligt fått andens gåvor. Bild från internet

När jag skulle berätta för min fru om sonens fråga så kom det som en klar blixt; De tre senaste kristna högtiderna handlar om treenigheten, detta svåraste i kristendomen: Påsk handlar om gud som människa, hur gud är med om alla mänskliga erfarenheter och upplevelser, ända in i den smärtsamma döden. Kristi himmelsfärd visar på hur människan Jesus är gud, att han genom himlaresan manifesterar sig som gud, vid sin faders sida. Pingsten handlar om att guds ande kommer över den lilla skaran av Jesusfolk. Jesus som gud är alltså med sin grupp, från himlen. Från evighet till evighet.

Så klart har jag pratat på alla de sätt om det kristna budskapet, men det blev plötsligt så "rent" i språket vad allt handlar om. Inga konstigheter.

Babels torn, om än i ruiner.
Symbol för mänsklighetens splittring

Nåja. Treenighetsläran är snudd på obegriplig. Redan i antiken uppfattades det kristna budskapet som absurt: En gud kan inte vara en människa mitt bland oss!, sade de lärda runt Medelhavet. En människa kan inte vara gud innan slutet har kommit!, sade de kringspridda judarna. 

Innerst i kristendomen är treenigheten ett mysterium, bortom teologi och filosofi. Allt handlar om förvandling, som i alla mysteriereligioner som var i svang den tiden. Liv, glädje och ljus, i stället för död, pina och mörker. Det gäller att öppna sig, att invigas.

Rätt tidigt kom de kristna att använda sig av solen som symbol för det komplicerade budskapet: Gud/ Fadern är solkällan; Jesus/ sonen är solstrålen från evigheten ned till jordetillvaron; Anden är den värme människan känner i solens närhet, trots det hisnande avståndet mellan oskapat och skapat, odödligt och dödligt.

Kanske tog de till sig solsymboliken, som så mycket annat, från stoicismens solspekulationer. Hursomhelst blev Stoas etik viktig för de första kristna filosoferna - långt efter Jesu vandring här på jorden. I försöket att mejsla fram något begripligt och sofistikerat om/ ur händelserna i Jerusalem.

Pingst handlar om häpnad, förundran, hänryckning.
Och att komma över all språkförbistring.
Ur ett kåseri från Hufvudstadsbladet
över det häpnadsväckande 
att barn - och vuxna - kan lära sig språk!

Ja, det är inte lätt att skapa förståelse för de heliga tingen. De kanske helt enkelt (?) ligger bortom den mer rationella dimensionen av förståelse. Bara att förundras - såsom vi så gärna tillåter oss i pingsttidens naturljuvlighet. Vi får hejda oss med vår iver att helt förstå. Bara konstatera att vi är med om något som är oss givet. Livet, livskrafterna, livslusten.

Hur förstå himmelsfärden från människa till gud?!?
Här ett konkret försök från svensk medeltid.
Titta noga! Fötter mellan jordiskhet och himmelskhet