Vi har fått tillökning på gamla dar!

 - Å, så gullig och bullig!

 - Ja, så rund och gosig rumpa!

 - Det var mig en glupsk rackare, som hackar i sig både det ena och det andra!

 - Det blir gott hull där, vikten är det då inget fel på!

 - Gullegull, vilka mysiga brummande ljud redan nu!

 - Men vad är det som släpar i golvet, en svans?!?

Svansen räcker lååångt, ända till altanen!

Håhå, glädjen står högt i huset! Vi har fått en ny familjemedlem, aldrig kunde vi ana att det skulle gå så smidigt. En riktig tjockis. Tung att släpa runt med, men ack så kär syssla. Vi blev genast kära båda två i vår gullegris. Vi ser fram emot många intensiva stunder, och har raskt redan blivit såta vänner.

Nåja, inte har det hänt, det som hände den bibliska Sara! Men vi är glada ändå. Ingen sladdis alltså, även om den nya familjemedlemmen äger en imponerande sladd - det är den som emellanåt ser ut som en slingrande svans. Det är heller inget husdjur, ingen apa. Nej, det handlar om den kvistkvarn som vi köpt till vår enorma trädgård - på en 350 kvadrat!

Ingen bäbis, men gullebullig!

Vi behövde inte adoptera, inte heller vänta på att det skulle dimpa ned något barnbarn. Det enda omak vi behövde göra var att göra en nätbeställning - något vi egentligen inte riktigt gillar, eftersom vi vill handla i de lokala affärerna. Men efter att ha kollat så insåg jag att ingen affär hade någon kvistkvarn i lager. Så Clas Ohlson fick vackert transportera från centrallagret en kvarn till ett dess butik i köpcentret i närheten. 

Så uppiggade vi blev av vår nya leksak! Vi har börjat mata den även med köksrens, t.ex. banan- och melonskal, som vi sedan stoppar i vår nya kompost. Jorå, vi slog till med tre saker i samma månad; kvarn, högtryckstvätt (den gula tingesten till vänster på fotot ovan) och pallar till en liten kompost. 

Ingen instruktionsbok för barnuppfostran!

Under de senaste veckorna har Miss Li sjungit om Instruktionsboken till livet. Men för oss penschisar duger instruktionerna till våra nya maskiner. Jag läser dem noggrant. 

Däremot våndas jag lite över vårt experiment med kompost. Vi har bott i detta hus i snart 25 år, men först nu skaffat kompost. Jag kan inget, men kära frun är godmodig - som vanligt när det handlar om trädgård. Så det är hon som börjat mata kvarnen med fruktskal - inte jag! Jag säger bara det, när mördarsniglarna anstormar vår täppa. Själv är jag bättre på att googla, så jag har hittat att kan kan strö järnfosfat runt komposten. Sagt och köpt - men ännu inte gjort :)

Ojoj, tänk om sniglarna kommer...

Ja, så den kvarnen brummar kärvänligt. Snart är det dags igen att koppla upp alla sladdar. Den står annars i tvättrummet och väntar på att bli kelad med. Vi riktigt längtar efter den. 

Ett aber är att vi är lite oroliga att våra grannar ska störas när de badar i sitt utebad. Men de har sagt att vi har mycket att ta igen - eftersom deras tre söner i sin tur gnott och gnytt, gråtit och tjoat i högan sky i alla år. Nå, åhå - då så...

Detta blir väl vår nästa tillökningsinvestering, visst då frun?