Nationaldag på Sveaborg

6 juni 2018
Helsingfors' stadshus flaggar för Sverige!
Idag blir det en utflykt från Salutorget

Det är åter nationaldag. Inte brukar jag väl fira Sveriges nationaldag. Inte heller innan dagen blev "röd", lös och ledig. Visserligen är jag vådligt historiskt intresserad, och gillar att framhålla vikten av att minnas det som gjort Sverige till vad det är. Men jag har nog aldrig gillat rojalismen, som knutits till dagen. Gustav Wasa är ingen favorit bland våra (?) kungar, inte heller Gustav IV, trots att båda har att göra med 6 juni. Min egen - republikanska - favorit är Karl XI. Jag kan lägga ut texten om detta någon annan gång ;)

När "svenskhet" började konstrueras för drygt hundra år sedan var fokus på
stolthet över krig och historiska bragder. På denna pillerburk ser vi dock hur
framtiden börjar dyrkas som särskilt gynnsam för Sverige.
Gryning för nya stordåd.
Kolla vad Moder Svea har i handen!

Nä, inte behövs de former av nationalism som kopplas till chauvinism, alltså stolthet på andras bekostnad. På dagens inne-språk kallas detta för exkluderande identitet. Man förminskar andra. Det är inget fel på nationalism, tvärtom - bara den inte slår över i högmod och intolerans mot annat. Jag fattar egentligen inte varför detta ska vara så svårt! Älska ditt land, och låt andra göra sammaledes! Hur många som helst lär sig att älska fler än ett land, även om ett kan vara det där modersmjölken som mest rann till. Min nationalism är inkluderande, punkt slut.

Idag befinner jag mig i Helsingfors, en stad jag alltmer vill ska bosätta sig i mitt hjärta. Jag har öppnat mig för staden. Skulle jag bo längre här, så skulle säkert staden öppna sig för mig. Detta börjar förresten ske sedan en tid. Bara detta att varje dag kunna bläddra i Hufvudstadsbladet - om än på paddan! Alldéles särdéles ljuvligt!

Underbar naturmiljö, mitt i Sveaborgs försvarsruiner.
Jag älskar att klättra på hällar, men hann inte riktigt med detta denna gång

Men nationaldagen får jag fira på egen hand. Jag bestämmer mig för att, äntligen, ta mig ut till Sveaborg/ Suomenlinna. Frun stannar hemma - och gör en himmeli. Salutorget sjuder av liv, men svenskar ser och hör jag inga - förutom den ringlande kö som rinner ut ur Viking Line. Men de har sikte på kommersen och Esplanadsystemet. Färjan till Sveaborgs unika försvarssystem - välförtjänt uppsatt på världsarvslistan, men underskattat i Sverige -  blir gratis, eftersom jag kan åka dit såsom en kostnad inom stadens trafiksystem. Jag har nämligen utrustat mig med ett förträffligt resekort som gäller i tre månader. Saken blir inte precis sämre av att jag får pensionärsrabatt. Sådant skall utnyttjas! Denna dag blev det en rabatterad guidetur. Dessutom har jag införskaffat det utmärkta museikortti, som ger mig gratis inträde till Finlands alla museer i ett helt år!

Mitt i språnget dyker en vacker segelbåt upp i blickfånget. Fångad!

Sveaborg är faktiskt en försvarsfästning från 1740-talet, mer än en krigsanläggning. Karl XII - den ungjäkeln; han försnillade faderns fredsinsatser!! - hade sett till att Sverige hade förlorat i kriget mot Ryssland. Landet var försvagat österut, samtidigt som Peter den Store byggt upp Ryssland till en offensiv stormakt. Man behövde en fästning mellan Stockholm och Helsingfors. Det kom att bli en hypermodern fästning, störst i Östersjöregionen. Under konstruktionen fanns det mer folk på byggplatsen än vad som fanns i själva Helsingfors!

Sveaborgs kyrka. Just nu med i Helsingfors' orgelfestival.
Vi var med vid invigningskonserten i Berghäll. Otroligt! Wagner översatt till orgel!!!
Mest intressant på bilden är de nedvända kanonerna. Svårt att se, så jag gör bilden extra stor.
Ryssen gjorde så med de svenska kanonerna, som tecken på seger 1809.

Den svenska Frihetstiden visste att Ryssland var expansivt, och att man behövde stärka försvaret. Tanken på en storhetstid var förbi, tack och lov. Riksdagen, som nu stärkt sig gentemot kungamakten, ville hellre satsa på en kulturell blomstring! Tyvärr kom Gustav III att bryta fredstanken och på 1780-talet åter deklarera ett offensivt krig, vilket blev till ett otrevligt bakslag. Tur att herr Gustav även var kulturellt intresserad.

Fästningen kom att spela roll i det - hittills - sista kriget mellan Sverige och Ryssland, då Sverige förlorade Finland 1809. Jag resonerade med guiden - en historiker, roligt nog - om Sveaborgs famösa kapitulation 1808, den definitiva orsaken till Sveriges förlust. Vi kom fram till att den kalla vintern spelade in, som förr i svensk krigshistoria (Tänk på Karl X och det osannolika tåget över Stora Bält!).

Ryska officerare lät uppföra vackra hus.
Stilen finns varken i Sverige eller Finland.
Berikande arkitektur, tycker jag 

Idag är det inte många svenskar som minns Cronstedt, den siste svenske kommendanten på Sveaborg. Det var han som fattade beslutet att kapitulera den 3 maj 1808. Vår guide berättade att tsaren skickade officersfruar med det falska budet att Sverige redan kapitulerat. Stackars Cronstedt kunde ju inte starta krig med en massa fina fruntimmer på ön! Tala om fake news! Vad blev väl belöningen för detta galanteri; jo stämpeln som landsförrädare, trots att han triumferat vid Svensksund 1790. Den finske nationalskalden Runeberg är skoningslös mot Cronstedt i sina Fänrik Ståls sägner:
          Förtig hans ätt, nämn ej hans stam, 
          Välv ej på den hans brott; 
          Må ingen rodna för hans skam, 
          Den drabbe honom blott. 
          Den, som förrått sitt land, han har 
          Ej ätt, ej stam, ej son, ej far. Här följer Runebergs hela dikt

Sveaborg blir rysk marinbas till 1917. Sverige går in i ett traumatiskt glömsketillstånd, och kompenserar med att knycka åt sig Norge. Strax efter Finlands självständighet år 1917 så ändras namnet till Suomenlinna; Finlands borg. Den rysk-ortodoxa kyrkan ändras till luthersk stil. Sjökrigshögskolan finns kvar där än idag.

Det finns mycket att säga om Sveriges långa rivalitet med det ryska riket
sedan medeltiden. Jag delar inte dagens rysskräck. Snarare närmar jag
mig den klassiska finska inställningen, styrd av rak pragmatism.
Rent historiskt kan man säga att finnarna fortsätter äldre svensk politik!
Bild från internet

Jag får nog erkänna att själva krigshistorien inte riktigt tar tag i mig. Jag är mer öppen för de kulturella strömningar som bygget av Sveaborg illustrerar. Många nyheter kom nämligen till Finland via bygget, ungefär som när t.ex. Uppsala slott uppfördes. Byggteknik måste ju vara av senaste snitt. Mode och senaste nytt får fäste hos både soldater och betjäning - allt från klädsnitt och vapenslag till blomsterarrangemang. Idag finns ungefär 500 bofasta i Sveaborg, men tidigare fanns alltså tusentals.

Se här Finlands första syren!
 Sveaborg fick det senaste modet!
Från Sverige

Under Krimkriget blev Sveaborg krigsskådeplats mellan Ryssland och England-Frankrike. Den engelsk-franska flottan bombade fästningen illa 1855.

Mitt i all historia flyger ett familjeminne upp: När en av sönerna gick i förskolan sjöng han frejdigt på en glad segersång när engelsmännen bombade på Åland/ Bomarsund under samma krig. Sången handlade om hur ståtligt det var att se hur Finlands gossar sköt en dundersalva för sitt land (Ryssland!), hurra, hurra, hurra. Han sjöng på finska, så personalen fattade inget. De tyckte bara (!) att det lät så gulligt. Så gulligt att sonen fick sjunga trallvisan på vårfesten! Han sjöng för full hals, och alla var glada. Föga anade "fröknarna" vad de tillät, hehe - trots att pojkens mor försökte förklara att trudelutten handlade om ett krig.

Mellan två skurar - tack och lov var det regn denna gång, och inga kulor - kliver jag runt på glatta kullerstenar och sliriga stigar. Innan jag tar mig vidare måste jag ju hinna med både fika (Café Piper), något museum och den ståtliga Kungsporten, byggd för majestätets besök 1750 (Fredrik 1). Jag slår mig i slang med en tysk och en finlandssvensk, snattrar lite med såväl ungdomar här och var som med fikasugna i kö. Jag och två byggjobbare (anläggningen behöver renoveras) hastar smidigt förbi en hopplöst lång kaffekö.

Se så ståtlig kyrkan var, innan den kläddes av sina lökkupoler
 och blev luthersk. Inte undra på att dess form är så otymplig.
Till tröst är kyrkan unik genom att vara fyr för både sjöfart och flyg.
Klen tröst för mig, som gråter när jag sätter kniven i löken

Sveaborgs kusligaste tid var nog under finska inbördeskriget 1918. Landet slets sönder, i skenet av första världskriget och ryska revolutionen. De röda drabbades av gruvlig vit hämnd, och tusentals sattes i fångläger, bl.a. på Sveaborg. Fler dog efteråt än under krigshandlingarna, bl.a. av svält, sjukdomar och rena avrättningar.

I detta hus klämdes 1500 fångar in, byggd för 500 ryska soldater.
Idag huserar här något fredligt kulturellt.
Observera den ryska blå färgen - samma som på Helsingfors' stadshus ovan!

Min nationaldag blir i kulturmångfaldens tecken - som jag vill ha det. Lager på lager. Varje steg denna dag innebär en glänta mot något nytt, något berikande. "Svenskhet" som färgad av annat. Unik och blandad. Avgränsat och öppnande. Skönt. Som en ö i havet - omsluten av det allmänmänskliga, i egen särart. En egen kobbe i mänsklighetens skärgård. Hav som början och slut. Land som tillflykt. Trots sin krigiskhet, påminner Sveaborg oss om hur förenat allt och alla är. Förutsättningen för all fred är respekten för balansen mellan det kärt egna och det kärt andra.

I samma blickfång; svensk stil och rysk. Kan du se skillnaden?
Vad är det som förenar?